Maj

Maja 1840.

Dåoriginal: »Då flammade dess anlet fullt af lif, då smälte all dess trötthet åter bort, när blicken föll på ljusets sköna werk, när fröjdens orgeltoner hördes brusa från alla verldens väggar återgifna. Cygnæus.

1 1. Fredag. Maja – wårgudinnan med det himmelsblå ögat och de jordiskt gröna lockarna – träffar denna gång sin ödmjuke tjenare sysselsatt med det splittertorraste mest prosaiska af alla studier, med den högtärade och respekterade Rena Mathematiken och dess gamla anherre Euclides. Hvilken, om han reste sig upp ur sin 2000 åriga graf och finge det infallet att tentera till Philosophie. Cand. examen, wäl hade orsak att fröjda sig öfver all den pust och wedermöda hans elfva böcker kosta än i denna dag, men ändå sjelf netto kunde kunde bekomma sig mer än Admittitur hos farbror Schultén – ty han skulle bomma på Algebran, det är jag säker på, och då vore fides på rullan. Men stå mig nu bi, gamle oldfarbror, och gör mitt admittitur till ett axiom i stället för ett problem, så vill jag hålla dig i ära i alla dagar, farbror Euclides!

2 Wi föra intet bud i werlden, fast dagen är vacker nog. Wi leka med de små bergen, kasta boll och äta risgryn. – Ty risgryn ätes copieust af wår tids wälupfostrade ungdom – troligen emedan de smaka af ingenting och följaktligen behöfva understöd af phantasien –

3 Och den 1 Maj 1841 äro wi, här församlade, Jeana B; Sophie Eg, Amalia Eg, Alfred B., Z. T., utan motsägelse förpligtade att äta risgryn igen, om wår herre ger helsan. – Detta vigtiga företag beramades enstämmigt kl. 7 e. m. – i det samma smög sig Onni Wetterhoff bakom Amalias stol, fick henne om halsen och kysste henne – en lofvande yngling! »Ni är mina hustrur begge twå,» sad’ han åt flickorna.

4 2. Lördag. Euclides. Candidaterna välja Waenerberg till gratialist med 15 röster, Blanken med 4. – Begge voro lämpliga och kanske Blanken ännu mer än den andre – Aug. Essen, bland andra, marskalk – täflande åter med Franz Snellman som ochså värdigt upfyllt platsen. –

5 3 Söndag – Euclides. – Algebraiska repetitioner – men sannerligen jag hade tålamod med dem – utan wi hade äggblusningar i stället –

6 4 Måndag Arithmetik och badstu – »nog wet man du som skall tentera i den rena Mathematiken», sade Aug. Essen – Det är lätt förgätet efteråt, men jag bekänner att Schultén den jernhårda ziffersjälen med den mathematiska pannan och det nålfina Algebraiska leendet – injagade mig en ofrivillig rysning. – Uh! förr ville jag tio gånger vara Philosophiæ åsna med friskt hjerta, än en sådan der förstenad räkentafla med sina infernaliskt fina linier, circlar och –

7 5 Tisdag

X. Tentamen i Rena Mathematiken kl. 5–8 e. m.

8 Derföre var det ej utan en viss beklämning som jag upklef genom långa otäcka trappor till 3 våningen – (vi voro alla 3, ty N:der som var der i förrgår, måste komma om) – väntade i salongen som var oväntadt treflig – och hörde slutligen vår Cosinus komma: – »När blef herrn student? – hvad har herrn läst? – blott Geometrie och Algebra – Intet Stereometrie? – Nej; jag har väl läst Algebra men ej hunnit repetera – Har herrn intet läst Stereometrie? – Nej – Nu lagade han platser åt oss. – Nylander i salongen – Lundahl och jag i kammarn i hans närmaste granskap. – Först Regula de Tri. – Analogien var inverterad – jag upställde orätt – fick således orätt – »det här exemplet torde behöfva närmare öfverses» – Ännu en gång lika. – »Dä ä mycket säkert att det intet kan vara 3 210», och dervid spelade det omtalta Algebraiska leendet kring hans tunna läppar – Slutligen fick jag analogien på rätt, och alltsammans rätt. – N:o 2 ett ex. i bolagsräkning – som snart blef rätt. Nu fick jag bättre mod – och i detsamma gick gubben ut för att lemna fram nycklarna till sockerskrinet, hvarefter 2 k. thé bestods och bekom|36| wåra dumma hjernor wäl. – Ty Lulle beskifvade sig i tysthet öfver rysliga rötter i algebran och Fredrik fick ovett då och då. – 3:tio kom ettn rot utdragning – hvari jag ochså felade – fående 3,60 etc. – fuskade sedan för säkerhets skull och visade lappen åt Lundahl – då han fick 36,05 etc. – som var rätt. –

9 Slutligen definitioner ur 11 boken Euclides m. m. – och bevis på taflan att likvinkliga trianglar hafva sina homologa sidor proportionella, som gick bra – hvarpå förljöds ett ljufveligt »ja, jag skall inte längre uppehålla herrn» – »Jag kan då räkna på herr professorns admittitur?» »Ja jag skall visst inte ha något emot herrn examen» – och så följde han mig ut i farstun. –

10 Det gällde bara ett admittitur, men jag var storligen nöjd – ty jag tänkte: huru mången både större och grundligare mathematiker än du har ej fått sitt admittitur peppradt med ovett, förargelse och malice – och nu wälkommen alldeles helskinnad från »det Mathematiska helvetet,» som Oscar Fn sade, – vi hoppas du alldrig mera sätter din fot derin.

11 Lulle och Nylander sluppo litet senare –

12 Nylander pratade litet persilja och sökte fåfängt tubba mig till en bal hos Nordbergs.

13 6 Onsdag. Nu, philosophie, du alla Wskapers Wskap – du tankens triumph och förnuftets under årtusenden mödosamt upförda konungathron, nu kommer jag, fattige stympare, till dig och ber dig om en hastig blink af din glänsande stjernas öga. – Och Kant och Hegel, ni väldiga balancerstänger under det moderna tänkandets lindanseri, skickaen från höjden en godhetsfull blick till mig här i dyn – så vill jag kräla, jag ock, så högt jag kan, och allt framgent prisa eder wisdoms glans, och på udden af edra abstractioner spetsa mitt vetandes krälande mask, o Kant och Hegel!

14 7 Thorsdag. Hegels Encyclopedia – Fortsättning – Jag begriper allt klarare att jag är en Eselspråk: tyska.

15 8 Fredag. Bref om Moster Bergers död d. 27 April – Efter menskligt sätt att se hade hon väl kunnat få lefva, ty de förliktes väl tillsammans. – Med samma post anvisning att hos Borgström lyfta 200 Rd. – hvilket utan dröjsmål skedde. – – I philosophien resonerade med Pysik kl. 4–8.

16 9 Lördag. Anmälningar – hos Tengström till tentamen; »jag har just väntat herrarna», och hos Sjöström tillsägelse att wi bli färdiga – och under allt detta våta som tuppar, ty vår Herre gaf vått i parti.

17 A. Thuneberg m. fl. bostonera hos Blanken, men jag philosopherar med Lulle – Grönblad, doktorn kom ochså dit – och anmärkte om Hegel att hans historie war just ej att lita på m. m. – hvilket jag djerfdes förmena. Detta war första gången sedan skoltiden wi kommo i tal – och alltsedan helsa wi vänligen på hvarandra hvarheldst wi mötas.

18 Assessorerna voro ej små i quäll som ofta förr.

19 10 Söndag. Den mästerlige Pysik, Holsti ut itadicamspråk: latin, pluggade med Lulle och mig hela f. m. och e. m. hade Tengströms humanitet gifvit oss

XI. Tentamen i Philosophien kl. 4–6½ a.

20 Alla 3 – och i samma rum – ja på samma stol der jag ej länge förut satt och courtiserade Amalia Elfsberg och Fredrique Gottsman; och i vintras Emelie. Nylander gaf opp Seyn – Wesenspråk: tyska, Anthropologie, Phænome|976|nologie, Hegels historia m. m. – Lundahl blott Inledn. till Encyclop. – Jag: Inledngn, Anthropologien och Schoultz’s Cantiska Förnufts Critik. – Det gick intet bra i början. – Lundahl fick 3 eller 4 frågor på hela tiden; – Nylander kom fast – pratade och kom ingen wart – jag satt och såg med bedjande blickar upp till gamla biskoppinnans portrait som hängde på väggen, och tänkte: tala du väl för mig, gamla farmor! Och se – hennes förespråk verkade – Jag stod mig bra i Kantiska Critiken och min fides började lefva upp igen. – På slutet kommo kastfrågor i philosophiens historia – och wi stodo oss hjelpligen. – »Jag skall intet uppehålla herrarna längre» – och vi bockade – Nylander med ett »Jag hoppas herr professorn har sett att jag intet mått väl» – – hvarpå wi afträdde – med twehågsna tankar åtminstone jag – ty det har vankats många admittiturer denna tiden.

21 Hos Rosenkampffs dit jag sedan vek in, satt Alb. Ingman. »Nå hur gick det?» – »– Åh, jag fick veta det som jag länge vetat att jag ingenting vet –» – hvilket de funno lustigt.

22 11 Måndag. Och nu slut med Tentamens bestyret, Gud vare lof. – I stället för Topelius et Comp. – stå Hallsten och Keckman examen idag med 19 – och 13 röster, ty gamla herrarna ville läsa sista veckan till slut, och gaf dem vår dag i stället för Fredagen – hvarigenom vi fingo en dags prolongation.

23 Strax derefter scrutineras om oss 3 – Helander retas med mig – – Hos Rpffs sitter jag tranquilare än man skulle trott – och på hemvägen derifrån var Bengt Julian von Konow den förste och Blanken den andre som berättade att i Scrutinium utfallit för Nylander 11 – för Topelius 9 och för Lundahl 7 aprobatur, alldeles som wi räknat ut.

24 Nu är då examen afgjord, och asinatet, hoppas jag, undgånget. Nu ut att skaffa värja – titta sedan en smula på Lindfors Antiquiteter m. m. titta ochså på Sjöströms lexa och Blomquistens poetiska knoppar – och lägg dig sedan i Herrans namn – klockan är 12 – Wi ha således redan:

Philosophiæ Candidatexamen den 12 Maj.

25 12 Tisdag – Kl. 6 på morgonen som var ganska vacker, upsteg jag för att ännu titta öfver de milslånga systemerna i Naturalhistorien, öfverraskades snart både af Lundahl och tiden, hann med platsoriginal: pelats inkasta några löskokta ägg och omkasta kläder m. m. – glömde värjan, måste vända om och brådska och kom slutligen kl. 20 min. öfver 8 till behörig ort – till Faculteternas sessionsrum, der Decanus och Blomquist redan väntade. – Betalte då genast afgiften 30 Rub., och framlemnade Theologie examens betyg,|977| dateradt 1834 Mars 26. – Hvarpå, och efter behörig ingress af Decanus, examen tog sin början med F. Nylander, C. Lundahl och Z. Topelius.

26 I. Professorn i Lärdomshistorien Herr Alex. Blomquist framställde några frågor om den äldsta poesiens upkomst och särdeles den episka under dess utveckling ifrån mythen – om kyklikerna m. m. – samt hvilka under medeltiden hade med dem någon likhet, och de särskildta omständigheter som vid dessa sednare voro att märka. Detta sista utreddes af F. Nder och skaffade honom non sine laude. –

27 II. – I Chemien framställde Herr Docenten Moberg frågor rörande saltbildarne och det egna i deras föreningar, samt om vätet, och dess föreningar och olika Electrochemiska natur af syra eller bas.

28 III. I Orientaliska Litteraturen uppehöll sig herr Prof. Geitlin förnemligast vid Loocman den vise – hans öden – hans stil – och upplagorna af hans arbeten, hvilket endast angick Lundahl och Nylander som läst Arabiska. – Till mig, Topelius, vände sig slutl. herr professorn med frågan »med hvilketn del af hebraiska codex man vanligen begynte sitt studium?» – »Med den första af Mose böcker» – – »In hocce casu tu es exceptio» – »Nullo modo. In scholis nostris in quatuor capitibus geneseos primum laborem omnes comsumsimus.»språk: latin – Hvilket herr prof. godhetsfullt medgaf, tilläggande blott att man här gemenligen började med psalmerna – och frågande skälen för dessas olämplighet, hvilka åter jag medgaf grunda sig i psalmernas poetiska och derf. svåra stil.

29 IV. – Prof. i Historien Herr Gabr. Rein framställde frågor om Nordens äldsta inbyggare, särdeles de finska stammarne, deras invandring och bosättning under olika tider, deras Culturgrad och Taciti vitnesbörd derom, de egentl. finnarnes förhållande till Lapparne och Hiietspråk: finska, Wuoriväkiäspråk: finska, Jättiläisetspråk: finska, m. m. rörande Finlands äldsta historia. –

30 V. Professoren Joh. Jac. Tengström widrörde philosophiens hufvudafdelningar och förhållandet dem emellan, samt Empirismens ståndpunkt och de densamma hufvudsakligen vidlådande brister. –

31 VI. Professoren i Zoologien och Botaniken Herr Carl Reinhold Sahlberg uppehöll sig vid djurens metamorphoser i deras olika grader, vid insecterna och deras classer – hvarvid hvar och en särskildt af examinanderna fick tillfälle|40| namngifva några upvista species af Classerna Coleoptera, Hemiptera, Hymenoptera.

32 VII. VIII. Professorn i Physiken och Examinatorn i Astronomien Herr Gustaf Gabriel Hällström walde till frågeämne Optiken – synvinkeln – ljusstrålarnes convergens och divergens, läran om linserna och Astro|978|nomiska synrören msamt deras linsernas modifiering i anseende till ögats olika convexitet.

33 IX och X. Professorerna i Wältaligheten och Skaldekonsten, Herr Joh. Gabr. Linsén, och i Rena Mathematiken Herr Nath. Gerhard af Schultén voro frånvarande.

34 XI. Sist framställde Professoren i Grekiska Litteraturen och Facultetens nuvar. Decanus Herr Ax. Gabr. Sjöström några frågor rörande Spartanska Statsförfattningen, oraclet i Delphi, Spartas communicationer med samma orakel och med Croesus, samt dithörande omständigheter enligt Herodotos, hvarefter Herr Professorn förklarade examen nu vara slut, och examinatispråk: latin afträdde medan Faculteten rådslog om sina afgifvande vitsord. –

35 Efter en quart timmes väntan ringer klockan – in strömma ett halft hundrade vänner och wi främst – och Decanus talar

36 Præstantissimi Domini examinati! Instituto hodie vobiscum examine publico, rigoroso, in nomine amplissimæ Facultatis philosophicæ auctoritateque mihi mandata, vosmet declaro atque pronuntio esse Philosophiæ candidatos clarissimos, teque Frederice Nylander in que omnibus hujus nominis honores vos itaque publice instituo. Utque vobis perspicua sint ampl. fac.:s Philos. de progressibus vestris testimonia, te Frederice Nylander declaro esse Phil. candidatum Maxime dignum datis tibi suffragiis XX – te Zacharia Toppeli Philos. Candd. admodum dignum jure suffragiorum XVIII – teque Carole Lundahl Philos. Cand. admodum dignum additis tibi suffragiis XIII – – Jucundum est mihi – etc. Opto ut omnia vobis fausta et felicia evadant –språk: latin

Quodlibetspråk: latin om våra röster.

37 Nylander och jag böra wara nöjda. Men Lundahl fick för knappt, det var en märklig dissensusspråk: latin deri att somliga hörde 16 sedecimspråk: latin, somliga tredecimspråk: latin, men illa nog var det tredecimspråk: latin och Blanken förlorade på kuppen en 10 Rubels bål. Nylander fick Laudatur i Naturalhist. – temligen lätt förtjent i bredd med Ldahl.

38 Eximia cum laude i Chemien – med förtjent Laudatur –

39 Magna cum laude i Physiken – tillräckligt, efter tentamen.

40 Cum laude i historien, ganska lättförtjent.

41 Cum laude i Grekiska och Latin – lätt förtjenta, – och det sednare oväntadt. –

42 Aprobatur i Orient. Litter. – lätt förtjent – i Mathematiken: tillräckligt, i Philosophien: tillräckligt – non sine laude i Lärdomshistorien, bra|979| lätt förtjent, och underligt, ty han har ej hört Blomquist alls. – Aprob. i Astronomien lättförtjent.

43 Summa med Aprobatur i skrifningen 18 röster. –

44 Lundahl: Laudatur i Naturalhist; wälförtjent om någon. I bredd med honom woro wi andra skolgossar härutinnan.

45 Cum laude i Mathemathiken – wälförtjänt. – Aprobatur i historien, förtjent, – i Physiken, för litet, i Astronomien tillräckligt, i Latinet förtjent, i Chemien magna cum laude: för litet, – eselspråk: tyska Moberg – för litet! Summa med Cum laude i skrifningen 13 röster. – 4 admittiturer –

46 Topelius – Physik: Eximia cum laude: tillräckligt.

47 Mathematik: Admittitur: tillräckligt.

48 Chemie: Summa Cum laude: – för litet – på samvete, jag tror det.

49 Naturalhistorie: Laudatur: ej blott lätt-, utan ochså oförtjent. –

50 Historie: Laudatur: förtjent, hoppas jag.

51 Grekiska Litteraturen: A. cum laude, ganska förtjent.

52 Skaldekonsten och Wältaligheten: A. cum laude. förtjent, och tillräckligt.

53 Orient. Litteraturen: Admittitur: förtjent och tillräckligt.

54 Lärdomshistorie: Aprobatur: förtjent och tillräckligt.

55 Astronomie: Aprobatur: lätt- och oförtjent.

56 Philosophie: Aprobatur: lätt- och kanske oförtjent.

57 Summa med Aprobatur i Skrifningen 18 röster.

Qui pro quo.språk: latin

58 Det war först på e. m. wi fingo weta af Mobergs hygglighet. Du Esel!språk: tyska du Chemiska stympare! Lundahl och jag äro Bonsdorffs elever – han har ledt våra laboreringar – han har approberat oss i Analysexamen – han har ledt och gillat våra Analyser – i mer än 4 års tid har jag ständigt afhört honom och följt honom 2 courser igenom – och du – Eselspråk: tyska, som intet är wärd att kyssa Bonsdorff jag vill ej säga hvar, täcks knappa in ditt Laudatur. Annan karl var Pehr Adolph i tiden, han gaf der han kunde – och kunde han ej ge så sade han till, så ovettades han tills han dref sin man att förtjena sitt vitsord. – Men hvad gjorde du, sik? – Du wisste hvad wi alla räknade på; men på Lundahls fråga log du så mildt och sade: »manoriginal: man får intet säga.» – – Jag för min del har kostat så mycken tid och möda på Chemien att jag knappast kostat hälften så mycket på någon annan Vskap, Latinet undantaget – och nu skall jag tåla detta af dig, nysskläckta klått Chemist, du som fick dina snubbor af Pehr Adolph på samma tid som jag, och fuskade der med dina oxider ännu länge sedan jag laborerat mina courser till ända!

59 Nylander war desperatast af oss alla – »Och jag som läst organisk Chemie! och hört Dumas i Paris – får nu samma vitsord som Hallstén – som läst 2 veckor; och Hallstén får gå 3 år i skola för mig innan han lärt sig så mycket Chemie som jag.» –

60 Nå, Moberg, min gosse, wi få väl talas vid, ifall jag finner det löna mödan. Jag ger dig jemt godag. – Hvad jag lärt har jag väl quar utan ditt laudatur.

61 – Mellertid war det ett dumt qui pro quospråk: latin med mina Laudatur. Här får jag nu för mina insektsamlingar, min disputation och min fides, Laudatur hos Sahlberg, och har som knappast väntat och som knappast förtjent cum laude. Det weta nu alla menniskor, och med dem som intet veta det och tro mig vara en stor præses i Zoologie och Botanik, kan jag lätt råka på rullan. – Det återstår nu blott att söka blifva värd hvad jag fått så oskyldigt.

62 – Quibus peractis et disputatis ad momenta et vices quotidianæ vitæ summo gaudio et libenter revertimur.språk: latin

63 Kl. var ¾ på 1. – Wi bry våra hufvuden med Lundahls sedecimspråk: latin eller tredecimspråk: latin – vandra sedan, Blank och jag till Rosenkampffs. – Nå? – Bra – 18 – »Se hur jag var sannspådd»,original: sannspådd, mente Tante – »och gratulerar – och gratulerar. – Och berätta nu, och war du inte trött?»original: trött? m. m. m. m.

64 E. m. – fåfängt försök att lura. Då kom Nylander och for ut emot Moberg. – Sedan Helander m. fl. – På quälln skickas efter några bout. punsch och bolagierna m. fl. – blusa hos mig.

65 Nu, Gudskelof! Gudskelof! Och af innersta hjerta Gudskelof! – Jag är nöjd och med rätta! – Och ej allenast quia jucundi sunt acti laboresspråk: latin, och hvilan väntar, utan för det jag nu sluppit Universalstudierna, det olycksaliga Studerandet i allmänhet, och småningom får bestämma hwad och hvarthän och får älska en sak framför alla andra – se det är en fröjd och en vällust! Nu behöfver jag ej sväfva och svänga mer, flyga från ett till annat och grena min fattiga hjerna i små portioner åt 11 wetandets väderstreck, aliquid in omnibus et nihil in totospråk: latin. Nu skall jag välja ett, och måtte jag välja rätt!

66 Philosophien lär ju att vid all utveckling måste det allmänna enskildta gå förut, det enskildta allmänna sedan och sist det allmänna i det enskildta uppenbara sig. Och derföre lär väl methoden vid våra studier i grunden vara rigtigt: i skolan det enskildta, vid Universitetet det allmänna, under hela det öfriga lifvet – som bör vara ett fortsatt studium – sedan det allmänna i det enskildta. – Det är på dagen och timmen jemt en månad sednare som jag skrifver detta.

67 13 Onsdag. Visiter hos gynnare och patres. Hos Tengström ensam – gubben var mycket human – »Herr N:r lär ej vara nöjd.original: nöjd». – Men efter tentamen kunde jag inte ge mera» – »Nylander finner nog att vår tid var för kort för att kunna göra anspråk på högre videturspråk: latin – och det är derföre som wi alla ej hunnit bereda oss så som vi skulle önskat.»

68 Sedan alla 3 hos Sahlberg – som log högst fryntligt – »och herrarna far nu bort från alla de vigtiga åtgärder som ännu äro oafgjorda – ? (t. ex. krans|44|binderskan, mente Gubben, och jag har en yngre dotter – hm!) – och jag har skrifvit efter lagern redan» m. m. –

69 Hos Hällström ensam – gubben såg litet snopen ut – kanske han väntade att jag skulle föra bud för det han ej gaf Laudatur – men han misstog sig – Möjligen har jag förtjent det så väl som mången annan – men absolute – utan några jemförelser – bör jag vara nöjd och är det ochså, kära farbror! Hos Sjöström alla 3 – stor nöjdus i skjortärmarne – och herr Candidaten, herr Candidaten på alla håll. Gubbarna tycks veta när titteln just gör sin bästa effect. – Rein war ej hemma. – Moberg släpte ej in oss, Eselspråk: tyska – kanske vädrade han oråd, ty Fredrik slängde i tambourdörrn som ett lejon grym att påse – och onådiga lära vi alla ha sett ut.

70 S. d.Samma dag war Candidatmöte hvarest afgjordes blåa byxor vid promotion. Eslar utan smak – och stackare på couragets vägnar! Ty derföre att de blå tyckas vara höga vederbörande mera i smaken, så rättar man sig derefter i stället att sjelf göra och låta i vår egen sak som oss tyckes. – Och emellertid ser man rätt hygglig och svartmuskig ut i sina blå byxor –

71 S. d.Samma dag – Liten blusning hos Topelius – ty Lulle och Nylander gå ej in på att hålla något stort då de ej äro nöjda, och jag måste se mina vänner. – Denna gången Bonsdorffska bolaget och bolagierna i gården – och 2 boston bord, och souper efter omständigheterna.

72 S. d.Samma dag – Lapris eldsvåda vid Rörsbana och mycket väsen för ingenting –

73 14. Thorsdag. Elmgren, Engelberg, Ljungberg Candidater med 14, 13 och 11 – De hade räknat mycket mer – gubbarna – Engelberg gaf opp Hegels sämtliche Werke och fick aprobatur – gaf hos Schulten upp till Laudatur och fick ochså här aprobatur. – »Si circulum noverisspråk: latin» etc., svarade han Schultén i dag på någon fråga –

74 S. d.Samma dag – Essen, Reuter, Hedbergarna, Öller m. fl. blusa i quäll – Essen är movitz och Taglioni – och dansar för oss – Victor Grönblad är ochså med. – Äggblusning kommer till sist. – Om Löparö. –

75 15 Fredag. Sophia – och Post. – Och hvarken blommor eller verser åt Sophie Elfsberg, o min Eselspråk: tyska! – Men frih:n Rosen ger bal i stället|982| – gardisterna hålla parad och gubben Engel lägger sig att dö. – Detta passerade – På Kudnis kalasas. Det är nu ganska lätt att lefva – Justus Sgr håller mig sälskap –

76 16 Lördag – Ty jag sköter min helsa – promenerar i allmänhet och uträttar ingenting af allt hvad jag ämnat. – Det är rätt roligt att se hela den öfriga svärmen äflas och svettas att alt rundtomkring.

77 S. d.Samma dag – Möte om bjudningar m. m. – och starka disputer om huru wår bal bör betraktas. – Som statsbal, påstå Arppe, Blank, jag och några få – medan andra, med Florin i spetsen förmena att hvar och en helst vill se sina vänner der, och hvad angå oss alla nåderna – ? m. m.

78 – Med F Nder disputerar jag starkt om samma – jag påstår wi måste visa staten vår erkänsla för dess hägn, dess dryga kostnader för vår skull; och huru skall den den representeras annorlunda än genom sina högsta tjenare, sina spetsar; – låt vara att dessa äro ovärdiga tjenare, roffare och tjufvar, wi måste glömma personerna och i dem se blott och allenast samhällets representanter. –

79 17 Söndag Kyrka – Herrskapet Livron, Weissenberg, målaren Witte m. fl. dinera hos Rpffs – Weissenberg och Witte – nej – Witte och Livron sitta och bråka Svenska med hvarann – begge infödda Tyskar – och ingendera kunde Svenska. Det let besatt. – Livron berättar för mig om Lieutenant Topelius – och ni är mycket lika hvarandra – och lofvar skicka honom till mig – Men jag reste så snart derpå.

80 Sednare kom Elfsbergena. – Sophie hade fått ett Album och viste det. Jag tog ett blad – Amalia gaf det och valde det – först ett gult, sedan ett himmelskt himmelsblått – och på detta låfte jag skrifva innan nästa vår. – Som jag tog, kom Witte, unga målarn och mente att det hörde till saken – hvarföre han ochså tog och låfte måla – »Herre Gud, sade Sophie, hvad skall han tänka om mig?» – – »Han skall tänka: det är en artig sed.» Strax derefter kom Livron och frågte hvad de tyckte om paraden – och om oficerarne (den artige mannen!) – och beskref huru det var en som alltid såg upp till Roosens pension (otäcka flottlapparna, jag är så led dem, hviskade Sophie) – och om inte damerna läste Ryska? »Det vara mycke bra ifall herskape bli gift me någon Ryss –» – (»Hör du Sophie, Hör du Amalia hvad det är bra till!») – och så tyckte den beskedlige mannen att han courtiserat nog, och började berätta att wi fått ny Commendant, en beskedlig man etc.

81 Werfving, Blank och de friherrliga bostonera. – Elfsbergena beskrifva: alla studenter – är’ leda, tycker Amalia – Åhå, det är aldrig ditt alfvare,|983| – eller ochså har du misstagit dig om undantag och regel. – Och wi behöfver inte gå längre än till den resande studenten som war så söt – »Ja se det är skillnad på alla resande». – »Men vänta, på promotionsbalen, hvad jag skall examinera dig om regeln och undantagen.»

82 – »Wi ha förskräckligen brådtom till wår examen den 16 Junii – atje nu – får jag den äran på balen – atjé – atjé –»original: –

83 18 Måndag Bref af Pappa Isak – och till farbror om min examen. –

84 Friman och Bremer examen med 14 – och 11. – Bestyr med König om uniform – ty Uniformsbestyret – och Sophies Aurorawaltz är det som uppehålla mig.

85 19 Tisdag Storslef och Lillslef – Engel Cdd. med 19 röster – och Savander och Krogius begge Asinispråk: latin med 6 – Savander med 4 aprobatur – Detta var något högst märkeligt och oerhördt – Sder 9 års student, Krogius 2 års – han fjäskade tillvex – Krogius sade: Detta lär jag ångra så länge jag lefver –

86 S. d.Samma dag – Befinnes Alex. Laurell död i sin säng, död af kramp, sedan han i går e. m. direkte från badstun badat sig i sjön. – Det var en man med »brillanta kunskaper»,original: kunskaper, sade Ilmoni om honom. – Men utgången af hans hufvudlösa härdningsmethod har satt skräck i alla som practiserat densamma i hans sälskap.

87 S. d.Samma dag – Åtskillige afskedsvisiter: hos Borgströms, Tengströms, Thunebergs, Wikstedts – alla misslyckade. – På dessa wandringar passerar jag förbi hela Roska pension. – Sophie helsar och Amalia ser i väggen – lustiga kräk – Sednare på quälln sitter Frenckel och souperar med mig.

88 20 Onsdag. Engel begrafvas. – Occuperad af Sophies Aurorawaltz och diverse Commissioner. – Sednare: thé hos Rosenkampffs.

89 21 Thorsdag. – Afvaktningar – hos Ursin – hos Rein – »åt hvilket håll ämnar Herr Cand. vända sig? –» – Jag är ännu odecideradoriginal: odicerad – »Men ungefärligen lär väl Herr Cand. ändå kunna säga?» – – Kanske åt Theologien eller Medicinen –

90 Hos fru Borgström vek jag in – »hvad det nu måste wara roligt för Herr Topelius att komma hem sen allt lyckats så bra –» Ja wisst – och helsa nu Emelie mundteligen – M:lle Rouget och Lina är intet inne nu – – »men jag ber om min compliment.»

91 Och så atjé hos Rosenkampffs – de goda – och skjutspengar af baron – och inpackning – och punsch med goda vänner och

11 (22) Resa från Helsingfors till NyCarleby.

92 I porten möter ochss Rein – och »lycklig resa!» – och atjé – atjé Helsingfors – från vår skramliga eländiga kärra – ! – atje – atje! – Jag lemnar dig utan kärlek och utan hat – och tackar blott den gode Guden för den goda utgången på alla mina assessorer – på alla mina quällar af både löjen och bekymmer – ljusa och mörka tankar. De äro nu förbi, och deras minne med dem. – En sådan ögonblickets man är jag. – Jag hade wäl mycket att recapitulera nu – mycket dumt och föga wist, synder nog och föga godt – fula tankar och vackra, – med ett ord: en lång rad diverse – men det hvile nu i glömska. – Nu – liksom sist den 25 Jan. – och nu än säkrare – lemnar jag efter och bakom mig, vänskapen undantagen, – intet.

93 Wi reste kl. ½ 5 – jag och Hallstén – men ej ensamne – med oss vandrade Just. Staudinger, lilla postmakarn Öller, och två Simelier – och som vädret var vackert reste wi af i sakta mak, sjungande rökande och blusande, så länge punschen räckte – men den blef slut i förtid – och en krok in till Sörnäs lönade sig intet – hvarpå wi ändå vandrade friskt framåt, – jag ochså afstigen – smuttade här och der vid virststolparne på en ännu öfrig flaska pomerans destill. – Aqua pomerantiæ – kommo till Gammelstan och beundrade fallet, begärde förgäfves hästar – marsade ändå af von frischenspråk: tyska – sjungande och obekymrade om hela verlden – tills det led på quälln – då hade Hallsten och Simelius rest förut och skickade ändtligen häst emot|48| oss ½ mil från Helsinge kyrkoby – på hvilken wi klefvo 5 man högt skjutskarln inberäknad – och kommo så wälbehållna fram kl. 9 på quällen.

94 – Nu voro wi inga narrar och reste vidare, utan requirerade först souper med ägg och öl – och sedan vin – hvarpå wi galnades – neml. Simelius och postmakarn, den ene för Mozart, den andre för Haydn – begge skickades ut i farstun och gräla hvarest hållpojkarna förundrade sig, och blandade sig i conversationen, påstod Justus. Och var det då underligt om wi refvo upp regn?

95 22 Fredag Ty andra morgonen war himmelen lik ett såll, men det fick ej hjelpa; – Wi betalte våran räkning – 9 Rub. – sade atjé! åt bröderna – och så hette det: lass laufen!språk: tyska

96 Det war ett gement wäder – Vi blefvo så rikligen vatnade i alla agregationsformer att wi nästan väntade wi skulle slå ut löf, wi som träden. »Niin kuin jervästa tullutspråk: finska» – Kl. 7–8 vid lag snögade det så att marken var helt hvit. – Vi värmde oss då på T.hauta – der jag sednast war|985| spökrädd – apropos: på Skafvaböle – fann jag ett kors på väggen – och mindes en afundsvärd kudde – och mindes mycket på många ställen – Natten tillbringade wi i Tavastehus – genomskakade i allan kropp –

97 23 – Lördag Ty gemenare torturmachine än vår vän Hallstens kärra har jag ej praktiskt tagit notis om. Feuerbach har glömt omtala den i sin Geschichte des peinlichen Rechts – och man tänke sig twå kantiga och knotiga Candidater, som mena sig ha privilegium på mera själ än kropp, inpackade mellan dessa fyra bräder som i form af säte gjorde begge herrarnes posteriores opponentesspråk: latin det kraftigaste motstånd vid hvarje knyck!

98 Denna gången sluppo wi det våta elementet – men oss piskade blåsten och brände solen – och hade vi kunnat se rätt långt bakom oss, så hade wi sett Fredrikshamn i lågor just i dag – en stor olycka, och en känbar stöt för vårt unga Brandförs.bolag.

99 Men af detta hade wi ingen aning – Wi politiserade efter wårt pund, och hamnade slutligen på Kallenautio – sedan jag wi tömt ett glas med Ponsa gubben – till flickornas ära – som slumrade der för 16 månader sen –

100 24. Söndag – Söndagen fortsatte wi med diverse regnbad på quälln – Kommo till Kanganpää i Wirdois – funno kors på väggarne och hade stor anledning att tömma ett glas ochså här. – Kommo slutligen dit wi skulle komma, till Kahra i Alavo kl. 10 på quälln. –

101 Allt sof – i stugan var tyst – ändtligen kom en ung quinna i temmelig negligée och släpte oss in i gästrummen. –

102 »Äroriginal: Är ni talon emendäspråk: finska?» – »Så säger man.» – Och så ung! Ni har inte varit det länge? – »på andra året ren –» – Jag såg långt på henne. – Kuulkaspråk: finska, är inte du den S – som var här som flicka för 2 år sen – ? – Nu kom tourn till henne att se långt. – »Näky olla.språk: finska» – Och äfventyret under Mophuses lysande period rann mig med ens så bjert i hågen. – CKuinka nyt Greta woit? Onko sä tälä talosa vielä?språk: finska – Sä on kylässä, mutta kuka – ?språk: finska – och nu såg hon mig helt nära i ansigtet, ty det war skumt – och – oliko sä tä joka tälä kuuljenut Käselle – sille kuin – – ?språk: finska – – Ma foi, c’est moi mêmespråk: franska – för att tala i samma ton som dåförtiden. Näky ollaspråk: finska – svarar jag i min tour och i samma ögonblick war wår bekantskap blefven så plötsligt intim att Hallstén förundrade sig. Nu fick jag omständliga beskrifningar på allt hvad jag ville veta – huru S. sedan gift sig med sonen i gården och de haft ett barn som dött *»Bientot j’espere de nouveauspråk: franska – sch! sch! –»original: – – huru den andra var ogift ännu m. m.

103 Mutta antaka nyt Helsingin murojaspråk: finska – Ja om du hämtar Greta hit i morgon bitti, inte annars. Hämta nu Caffe kl. ½ 5, – stäng dörrn väl fast – och godnatt nu – atje! atje! –

104 Det var tid att säga detta godnatt. – Ty natten, tystnaden, ensamheten, den gamla bekantskapen, den nästan förekommande förtroligheten – och mest af allt dessa förföriskt vackra former – vackra trots några hvilka en Majnatt gömt under sin förrädiska skymnings slöja – hade väl kommit ett kallare blod än mitt att brusa, – hade väl kommit en stadigare man än jag att glömma all pligt – och noli me tangerespråk: latin – och derföre skyndade jag med mitt godnatt. – Några minuter till, och jag svarar för ingenting – Sådan väderhane är menniskan! –

105 Och tänkande på 6:te bönen, kastade jag mig fullklädd på min bädd, der tröttheten efter dagens mödor snart tyngde mitt öga till sömn och mitt oroliga blod till lugn igen.

106 25 Måndag – Kahra i Alavo kl. ½ 5 på morgon. – Solen genom rutan och vår unga värdinna med Caffet väcka oss, – den sednare småslug och tystlåten i dag »– Och gör upp eld, lapsi kultaspråk: finska, här är kallt.» –

107 ¼ timme sednare vid brasan – på mitt knä sitter min egen vackra Alavoflicka, min rara ros häruppe i Finnmarken – »ahoriginal: ah – kuinka sine kaswanut suuri ja korjaspråk: finska – lång och smärt – och dubbelt vackrare på de 2 åren – och mins du Söndagsquälln och den röda gördeln – ja skratta, det är bäst, så syns det inte att du rodnar – och 17 år nu först – stackare du var då bara 15 – det är visst att af detta ephemeriska slaget (– et sine niitä ymmeräspråk: finska) – har jag aldrig kysst så vackra läppar som dina.» Vore jag Maltravers så skulle du bli min Alice – men det lär du inte begripa – och kanske vore du för slug för att vara Alice. – och – Helsingin murojaspråk: finska – der ligga de i pappret på sängen (jag kommer strax, Hallsten!) – och törs inte Greta, så låt S– ta – (förlåt mina små der hemma – hälften af den confect ni skulle ha glömdes i Alavo – !) – och jag kommer väl i sommar eller i höst tillbaka – Så, nu är jag färdig, bror Hallsten – atje – atje – atje! – kl. är snart ½ 6 –

108 Vi hade nu 14½ mil hvardera hem och måste kuska på. – Lyckan gynnade oss med goda hästar. – Utan särdeles brådska kommo vi till Lappo kl. 2. Här skildes jag vid Hallstén – wi hade förlikts bra – tömde vårt sista glas punsch – åter till våra slumrande flickors ära – och sade atje! – Så begaf jag mig nu i en gemen käppskrinda vidare – kom till Frändilä och derifrån i en d–g kärra utan säte – kom till markula – betraktade kattungar och hörde med god min beskrifvas hur jag deri|987|från enleverat Hermes fordomdags – kom i en dräglig kärra till Ekola – träffade derstädes Maja Cajsa Nordquist – (»Doctorinnan mår bra, och Mamsell Lindquist med»original: med) – Kom till Kaup – körde öfver min käpp, enda malheurn på hela vägen – kom till Juthas – der kände mig ingen – kom till Forsbacka – till Juthbacka – till bron – till staden – i fönstret suto Lithens och nickade – kom till torget – till tulln – till Frillas – till grind – kom till Kudnis – kl. ¾ till 11 på quälln.

Act 2. Kudnis och NyCarleby.

109 Sex veckors parenthes i det gröna. Likt och ändå så olikt. Grönskan är icke kärlekens, icke hoppets; är blott den flyende minutens lif, ett flyktigt behag för ögat. Stilla som en djup sjö utan vind; der spegla sig himmel och jord – men bilderna äro ett skönt sken. – Och skenet är matt – men det måste vara middag snart, ty drömmarne äro förbi!

110 O om jag hade den klara verkligheten – den rena himlen, den friska jorden, rätt klart, rätt skarpt i ögat! Och hade mitt mål begränsadt och fast och utan vank! Hur gerna gaf jag då villor och sken till pris, och vore nöjd med en fattig lott, och vore lycklig med ett ringa öde, ett obemärkt lif, blott jag visste med klarhet hvartåt – och vägen vore den rätta blott!

Vår- och Sommardagar.

111 Hemma war allt likt. – Mamma och Sophie nyss gångna till sängs – dörrn stängd – men snart war den opp: – »här är jag och har hållit ord. Är Mamma nöjd med mig» – – »Ja, kära barn, det är jag wisst» – »Då är jag ochså nöjd» – Och hvad vidare ännu funderades samma quäll är lättare att gissa än att beskrifva. –

112 26 Tisdag Hela Tisdagen regnig – min lekamen sönderbråkad – wi stanna hem – och se oss omkring. – Wåren ej långt kommen, allt i görningen – gröna fläckar, men inga löf alls –

113 Det är 12 år sedan jag sist war hemma så tidigt på våren, 1828 – jag var liten pilt då tror jag. – På quälln badar jag. –

114 27 Onsdag. Jag går till stadenom. NyCarleby är likt sig – undantag: Rådman Isak Lindquists nya foderal – och Capt. Broomans ditodito. Händelsen eller ödet – det är så godt att skylla på – ödet förde mig allra först till pappa Isak och flickorna – »och jag trodde det var en expedite –» – Misstag – godag, mina vackraste! och 50 milslånga helsningar! »– Se, du har vuxit och blifvit stor (och vacker) Thilda – ! –»original: –|52| »Kaswanut suuri ja korjaspråk: finska», jag kom just ihåg det. –

115 Sedan Turdins – och pojkarna stora – på träd och menniskor märker man att man varit borta och tid har gått.

116 Sedan Lithéns – och allt likt, så när som på gula sidengardinerna som blifvit bleka. Thilda och Rosa – och vårt förh:de är nu ungefär negations negation – d. v. s. det riktiga, det absoluta sanna. Misstag eller ej – men jag fann flickorna en smula tysta och styfva – det föll dem in att jag förändrats – Men Moster föll intet sådant in.

117 S. d.Samma dag e. m. – Nu hade jag heldst sutit hemma – men Logren skickar bud »påminn dig ditt löfte att vi skulle blusa bort första quälln vi åter träffades» – Och löften äro farliga ting, det märkte Hernani, dumma eseln – men hållas måste de – Wi blusa alltså – »Tjenare, bror! – Omständigheterna tycks ha ändrat sig sedan sist.» – »Jo,original: Jo, jo – min kära Itemspråk: latin.» – Calamnius och Gronovius medblusare – Och hjelpligen blusade vi – en bit på 5te glaset – mindre var ogörligt, men lyckligtvis är vatten och Arack lika hwarandra – det gick ändå hjelpligen bra med concepterna – ehuru ända intill yttersta kanten af det lagoma.

118 28 Thorsdag. Christi Himmelsfärdsdag. Regn och Okyrka.

119 E. m. hos Lithéns. – Om Rosalies bröllop mycket – som vore det nära. – Man wrider sanningen som en skruf. – Men man misstar sig ej så lätt numer.

120 S. d.Samma dag Afsomna i Herranom den gamle krigshjelten, bagaren och Rådman Maths Wiklund 54 år – och gamle Fnuskenbarka på Mariædahl Lagman Christian Sundius 76 år gammal. –

121 29 Fredag. – Promenade till staden – med Emelie från deras trädgård – hos Lithens i lilla kammarn om pietisterna. – S. d.Samma dag Med wåra och Hammarins hos Logrén et fru – och lilla Hinric – den snälla ungen som kommit så snällt i dagen, Holstius, en ny bekantskap. – Promenade – och quistarna med.

122 30 Lördag. Dyhr – och sedan Emelie på scenen. – »Gissa i hvad afsigt.» – Jag gissar: att plantera trän – att spela – att spatsera – åhå – att läsa Fransyska! alla Onsdar och Lördar. – Bon! – Nu promenera vi att följa – atjé atjé! och tillbringa den öfriga dagen hemma.

123 31 Söndag Östring om verldens förföljelser.original: förföljerser. – Det är illa och oförsvarligt att till denna grad framhålla det negativa i Christendomen, oppositionen mot werlden såsom ett uteslutande och väsendtligt kännetecken på sanna Christne och Guds älskade barn. Derigenom uphetsas den falska ifvern att vända sig på kant mot hela sin omgifning och afsöndra sig från det allmänna bruket i de småagtigaste fall. – Exempelvis snitten|989| på kläderna. – Icke är det Gudi behagligare att bära långa skörten på sina tröjor än att nytja korta som andra – eller att bära hårflätorna efter nacken i stället att ha dem enkelt upsatta.

124 O Hvad deras opposition vore stor och vacker om den vore ren och fattad från en mera uphöjd punkt! »Skulle du ock icke vilja gifva allt för honom?» Men nu vill man deri söka något positivt – nu vill man förföljas, och vill omöjligt tro att man icke blir försmädad, hatad och förskjuten för Jesu namns skull. Och finns ej annat skäl dertill så upsnappas och berättas allehanda löst tal som är vanligt bland menniskorna om hvarandra – och squaller som ingen sansad menniska tror hedras med namn af verldens försmädelse. – Och får man då, i utbyte mot afvoghet och köld och mot sitt eget bittra tadel, röna detsamma af verldsbarnen, eller får man genom egen förskyllan lida annan smälek, så glömmer man sitt eget wrånga sinne, menande sig vara förföljd för Christi skull. Deremot, huru mången fridsam och ödmjuk själ, som brukar verlden så som skriften lärer, och icke försmädes och förföljes, derföre att hon icke sjelf försmäder och förföljer – huru mången sådan finns det som wåra omvände icke akta eller wärdera just derföre.

125 Misstaget gäller det yttre och inre. – Är mitt hjertas innersta hängifvet Gudi i allt, vakande, troende och förtröstande, hur skall då verlden skada? – En Christens opposition mot verlden skall vara inre, innerlig, icke yttre och ytterlig.

126 Med wår Anna Lena talte jag något sådant – men jag har dålig utförsgåfva att tala – Ordet werld tas ofta så widsträckt att man ej vågar älska ens blomman på marken i tanke att äfven hon är en fiendskap och en styggelse inför Gud – Det är entt sorgligt misstag – ett sorgligt och syndigt på samma gång.

127 Dagen hemma – Promenad på quälln med Lithenerna. Lts hos Wholms.