Oktober

1838. October.

ευϱηϰα! ευϱηϰα!språk: grekiska Archimedes.

C’est l’amour! l’amour! l’amour!språk: franska Beranger.

1 1. Måndag – Årstiden avancerar långsamt. Grönskan förbleknar omärkligt, vextligheten spjernar emot Polaranden men måste småningom retirera.

2 – Notbyggeri. Det höga wattenståndet har hittils hindrat oss att försöka siklyckan. – E. m. Flickorna Lithén utpromenerande till Kudnäs. Talas bland annat om sednaste ångfärden, och Wasaboernes otacksamhet för allt Lithéns besvär; någonting mindre oväntadt af denna af med pretensioner och squallercollegier upfyllda societée. –

3 Spisa äppel och spela för flickorna min stora hjeltedigt till Justus Tg, satt i musik. – Promenade att hemfölja flickorna. – Det är, liksom i går ett herrligt månsken. Många grupper genomströfva gatorna. Bland andra anträffa wi Hammarinska damerna som följa oss ända hem till wår grind. Fru H. säger: »borde wi icke tänka på sådana Juntor som det skall ha warit här en gång förr.» – Tack för projectet, lilla mamma Carolina! projectet är godt. – Wi skola tänka derpå. Wi tänka redan i quäll. Mamma hyser ett och annat tvifvel om möjligheten.

4 2 Tisdag. Mirakel! Jag har en lake på min krokref! – Ändtligen – hm! – Här skall fiskas! Ån skall rensas från sitt lefvande skräp. – Här drages not! Hejsan! råska på tögen gossar – Sakta på flanteln! – Ser ni hur det rör sig vid peran? – Tag i hop sten-teln. Så, vackert – så! Opp med pojkarna, hugg herrarna i nacken. 12 granna sikar! Wi ha gjort wår sak bra och förtjena ½ stop bränvin. – Cajsa! – Bränvin strax åt karlarna!

5 S. d.Samma dag A: hos Turdins der jag finner Lindquistens och Lundmarks. – Ungdomen sitter i saln, syr och stickar spetsar. – Squallerlek »om Perfem som red i fruntimmersuniform på en månskenshäst.» – Sedan ochså Liknelselek på understol. – Emelie liknas vid ett kort. – Undras: »huruoriginal: huru mångens lycka det kortet gjort, att det spelar bra – att man på det will våga hela sin förmögenhet.» – – Jag = ett gammalt Claver – undrar att du får det bäst att låta, säger Sophie. – »Se så! nu skall du ge ringen.»original: ringen. – Befall och jag lyder – adieuspråk: franska min vackra klarögda trogna pensionär. – Adieuspråk: franska Hejko. – Det blåser stark nordwest. Emelies lockar fladrra i winden och wi påminna oss Nya Garnison. – Vous etiez belle alors, Emelie!språk: franska

6 3 Onsdag. Not och 6 sik – Ämnar på visite; – det drar ut på tiden – Visiter af M:lle Widén, Hejko, Collander. – A: kl. 6 hos Lithéns att gratulera. Det är Thildas 21:sta födelsedag. 21! Tiden halkar bort som en ål. Du är en bra flicka, Thilda! Min önskan för din lycka är af hjertat.

7 – Tal om tomheten i wårt sälskapslif. Och hwaraf kommer den? Deraf att den moderna Fransyska umgängeston med all sin tomhet och flärd mer och mer tränger ned i wåra små societéer och utstänger derifrån den fordna hjertligheten utan att förmå gifva sitt förfinade vett i stället.

8 klacsvårtyttk

9 Hemföljda af flickorna i månsken – S. d.Samma dag dog kopparslagaren Sjöström och man föreslår att »moster Friberg skall klä sina flaskor i sorgflor».original: sorgflor. –

10 4 Thorsdag. Not: 4 sik och 1 id. – Men dragningen afbrytes kl. 7 a i mörkningen. Det ropas: »eldenoriginal: elden är lös i staden –» – och dit med sjungande fart. – Det är ej i staden. Det är Häggbloms ria på Nygård som står i ljusan låga. Men faran är ringa eller ingen; wädret lugnt, huset enstaka vid en trädes åker, – sprutor och folk i verksamhet, ehuru mest bakvändt, så att wattenstrålarne oftast gingo öfver elden utan verkan. – För resten buller, skrik, och commando från alla håll. Beklagar NyCarleby om större fara är å färde. – Lustig willerwalla – Lågan slår upp öfver taket – det blir som ljusan dag rundtomkring – alla springa tillbaka – En hel rad tumlar i ett djupt dike – Kerrman knuffar en finne och bägge falla i diket – Gubben Wiklund får sprutstrålen rakt i flinten och stryker sig förbryllad om skägget. – Det är ett larm och ett väsende. – Men rian brinner ned (med spanmål i) och intet widare. Emellertid är hela staden församlad och flickorna med – Wi promenera sedan – flickorna Lts bland andra. »Hilda war här i morse och skrämde mig så fasligt» – Wi gå förut. »De gamla le deråt.» – »Huru mår min pensionär?» – Bra.

11 – P. S. Äfven berättade Tante Backman att hon ämnat redan packa in sina effecter. – Fru Nordquist hade sagt »jag är så rädd för den Nordquist, han är så djerf.» Men Nordquist gick der och mumsade och knös knappast ordet, under det att Häggström skrek och flög som en tättinge. –

12 5 Fredag. Hemma. Drar Not och läser Becker, gamla historien. – Intressant lecture, men fruktar att den glöms, – gör derföre utdrag. –

13 6. Lördag. D:o D:o. – A. Sjukbesök hos vännen Hejko. Ledsamt lif att sitta inne. – Hwad säger man om mig – Ett och hvarje – fan ger jag Bna och hans historier. – – Sedan hos Lithéns. – Fruarne Frosterus och Calamnius, »orimliga, omenskliga, ochristliga» händelser. – Fru F. om|758| de fasliga råttorna som göra sån skada, och om ett möss som bet katten »i matsaln under skänken».

14 7. Söndag. Okyrka i brist på en anständig kappa. – Dagbok. – A: I Mammas gamla kappa promenade med Sophie till Calamniuses, der wi träffa Lithéns och Turdins. – Josephine berättar om Carlenius stackare som ser smågubbar och tror sig ha messingstråd i mund. – Historietter om gubben Collin m. fl. – Lts hos Lk. –

15 8. Måndag. Not och Becker. A: med Sophie hos Frosterus som berättar om barna- och fadermord i Kuortane. – En annan nyhet är att Tyrolare kommit till staden. – Wäntade höra om Juntorna, men theraf förmärkes ännu platt intet.

16 9 Tisdag. Jubileum! Wi ha fått en lax i noten och i dag skall det bli kalas! – A: bjudna på Hilda Winge till Lindquistens. – Klockan var nära 7. – »Se wälkommen, M:lle Winge – war jag inte sannspådd?»original: sannspådd? – Ni war det. – De 4 flickorna mycket såta vänner – stodo wid kakelugn inbegripna i eviga hviskningar. – Emelies billet nappar jag »kom, söta Hilda, och bli hos oss till i morgon – fruarna kan roa sig med att påminna sig sina unga dagar» – Farbror I. mycket artig – jag har alltid haft den lyckan wara wäl anskrifven – Gubben Lithén kommer ochså hit (oförmodadt främmande sade Thilda Lt då hon släckte ljuset) och blir förtjust af musiken »den är värd en ducat för taget.» –

17 Lundmark har vunnit 3 kyssar af Hilda på Myllymaths – »gif åt mig en helst». – Musiken gör oss glada – wi ha roligt. – flickorna vilja ej skiljas – »Sophie kan bli här öfver natten» – Litet prut. Fru Lt ber sjelf. Sophie stannar, flickorna klappa händerna, – jag går hem – jag som ingen dylik bjudning fick – och talar väl med Mamma som länge ej vill tro mig.

18 Somnar sedan och drömmer diverse råsk –

19 10 October 1838. Onsdag. En punkt och en ny rad. En fast grund och ett nytt hopp. SEtt resultat af ett förflutet år, en häfstång för kommande dagars sträfvanden. Lugn midtunder en stark vind och kall, om äfven vansklig, beräkning af tid som är fjerran än.

20 f. m: Not – lyckas så väl att 11 sikar efter första warpet slå stjertarne mot gräset. Sophie hemföljes af flickorna Lindquist och Hilda Winge. Nu berättas: klockan ringde 4 i morse när wi släckte ljuset. – Och hwad sade ni åt hvarandra? Mycket. Wi räknade på fingerna som Cousine Amalia – Hilda fick räkna alla fingrar. Det är inte sant. – Du räknade 3 eller 4. – Deribland den första och den andra H. – E: »Jagoriginal: Jag ville veta af|759| Sophie en sak, men jag gick krokvägar och lyckades.» – Sophie visar ett bref af Esvårtytt. »Usch har han fått se just det här?» – »Hilda slarfvar med sin musik»,original: musik, står det i brefvet. fjäriln – hvem? – »hwars halsar man lackat ihop». – Än Thilda då, huru många fingrer räknade du? – Sophie och jag räknade inga. – Du börjar nu först du. – Stora vackra rönnbär. – krig med vantar och handskar. – Om maskraden och Diana. hade jag varit der, jag skulle ha examinerat Diana. Sköt hon ochså? Nej pilarne|108| woro trubbiga. – Destom mer skulle de ha smärtat. – Om jag lyssnat i natt. Wi talte om dig ochså. – Nu gå wi. – »Men jag kommer hit i morgon, jag.» Häggström gör sälskap – Hilda och jag gå på andra sidan gatan. – Hvad tycker ni om den karln? – Det må flickorna säga – Jag tycker ej om honom – Hvarföre det? – Gör nu bigt för mig M:lle Winge. – Törs inte. Den här vägen har gått fort. Flickorna Lts söta hattar – ändå sötare utan – Wad med Hilda att hon ej reser i dag. Jag sätter upp Dansmusik, hon en Mazurka som hon sjelf componerat. – Och nu träffas wi i afton –

21 Afton kommer. Sophie och jag gratulera Josephine Calamnius. Derifrån gå wi på Lieutenant Rosenboms Concert. – Emelie är der men Hilda har rest, och jag tappar wadet. – Rosenbom är en vacker karl som sjunger inte illa, men något tillgjordt – hans bas är icke att förakta, och hans echo gör god effect. Men frun är en stor tossa som icke har någon röst och accompagnerar högst medelmåttigt på guitarr. Ochså är här en 5 års pojke som skulle jodla, sade man; – men häraf blef intet – allenast: ein kleines Mädchen war in dem Strom gefallen, da kam seine Mutter und dann weinte sie: vuuuuuh! ua! ua! ua!språk: tyska – och: Der Kaiser ist gestorben -u-u-u-uh! ua! ua! ua!språk: tyska Naivt nog men intet att betala 1 Rd för – och råsk war hela concerten i det hela, fastän det var roligt att se folk. – frun bär en medaille, present af Kronprinsessan i Sverige, säger hon. – På medaillen står: för silkesodling.

22 P. S. – – »Du kom på långfingret.» – Vore bra svårt att se Kudnis i andra händer, sade Sophie. »Men om nu E. blefve gift med en hygglig karl, t. ex.original: ex»tillagt av utgivaren – sade Hilda. – –

23 A: kl. 10 till öfver 12 långt in på natten promenade snedt öfver mitt kammargolf – – Diverse Om! och diverse Men! – Ändtligen Beslut: es sey also – von nun an und alle zeit.språk: tyska – Det stormade inombords – nu lugnar det. Derefter öfverläggning och kall blod. – Den förra tiden är nu förbi, oåterkalleligen förbi. Det war en warm och glad tid. Aldrig skall jag misskänna den. – Men det måste gå som det gått. – Mitt är felet närmast, men mig leder ett mäktigt öde och jag är en svag rö i vinden. Menniskan är en Cameleont.|760| Hon beghöfver solens warma ljus för att icke blifva svart och mörk. Jag flydde en stjerna som länge lyst och hon förbleknade i fjerran – 1837 d. 20 Julii, – ochså en vakande natt – slocknade dess sista strålar. – Sedan war det dunkel och skymning. – Villorna lockade. Stoftblommorna vinkade: bryt! Men jag bröt ej – och åter icke min förtjenst, men ett ödes som ledde märkbart. Den 19 Sept. 37, – Den 5 Apr. 38, den 15 Sept. 38 – samma, samma ödes nästan synliga finger.|109| – Det war en ensam, en dunkel tid – blott lågors sken i natten. Nu är du förbi. Ett annat ljus är uprunnet. – Jag beräknar framtiden utan att tro derpå. – Menskan spår, Gud rår. – I det hela vill jag lefva nu, som förr, i ögonblicket – blott stundom promenera – och räkna!

24 11 Thorsdag. Vädret är dimmigt – Ostlig wind blåser upp – det duggar – fisk vankas en smula – wi få 28 väldiga bussar i noten.

25 12. Fredag. – I staden är nuförtiden marknad, fast ingen tillstår det. Bondfolket tror att det är förbjudet och låss ha andra ärender till sta’n. – Men wåra köpmän äro nu ensamna herrar på sin täppa, och ta lika bra betalt som wanligt. Skicklig speculation, detn marknads aflysning; – tror man ångrar sig ännu. – 30 sik i noten – skulle fått mer, men det började snöga starkt på quällen och karlarna jämrade sig. – Sjelf har jag varit fjerde man och icke skonat mig alls – hängde upp noten och rodde hem. –

26 P. S. någonting sällsynt är att jag i morse uptäckte en halfutslagen ros i häcken, – den första och sista i år. – Den har dock icke haft kraft att slå ut fullkomligt – utan började wissna i kanten, men färgen war helt frisk och röd. Ännu har det gröna öfverhand – ochså ett sällsynt förhållande!

27 13. Lördag. Mera snö till ½ quarters höjd. – War en egen syn att se törnroshäckarne, syrenbuskarne, rönnarne – titta gröna under snön – ett slags sommarvinter! – Mest roar oss en liten rönn på gården som ser så besvärad ut med sin hwita nattmössa. – Aftonen tillbringa wi hos Turdins. Här tracterar oss gubben Kerrman med sina mindre fina anecdoter. Hejko är nere i quäll och passabelt munter.

28 14. Söndag. Åter okyrka – skrifver af Emelies »Häftig Längtans» wals åt Sophie. –

29 f. m. kommer en billet från Emelie: »Goda, söta Sophie, hwad säger du om oss som i går aftse blef så spelsjuka, att vi beslöt komma till att spela hos er. Du säger wisst: »sådant främmande som bjuder ut sig kan just wara borta.»original: borta. – Söta du, säg budet om ni ämnar er ute så kommer wi en|761| annan gång – Wåra nothållare skall få promenera till er»original: er – etcet. – En Leding. – Helsa och säg att herrskapet är oändeligen wälkomna. – Och det blef stor musik af hos oss: – Lindquistska, Lundmarkska, Lithenska, Turdinska, Calamniuska och Hammarinska fruntimmerna, Lrk, Kurten, Tn och Hejko – utgjorde sälskapet. – Farbror I. förhindrades af främmande. Kurten stämmer flygeln lite grand – flickorna spela och violerna hålla med. Lk nytjar pukan (krukan, säger Hildegard) i ouverturen till den stumma. – Och du aldrasom sötaste Sargino, du är då vacker så det hörs. Zampa och Gazza Ladraspråk: italienska m. m. – mycket roligt att höra. Det pratas ochså emellanåt – projecteras att jag skall ge flickorna lectioner i språk.|110| Avec beaucoup de plaisir.språk: franska Är genast med – försäkrar – bland muntrare disciplar – hm! – Snart, alltför snart slut kl. ½ 10. – Rönnbär. – Damerna resa – allt är åter tyst! –

30 15 Måndag. Marken är frusen – Winter midt i det gröna. Adieuspråk: franska sikar som vi lemnat quar. A: hos Lithéns. – Thilda är tankfull och tyst – Berger underhåller conversation, talande om nattsvärmarena som slagit sönder Calamnii, Collanders, P. Lybecks reflexionsspeglar, lyktor, fönster m. m. à la Stockholm. A. Salin, C. Kempe och Rydberg få plikta 20 rubel hwardera för besväret.

31 16 Tisdag. Turdins auction – allmänt taleämne – bedröfligt! bedröfligt!

32 f. m. fastigheterna gå på Rådstun – Gamla gården inropar Tn för [         ]Tomrum, nya gården Häggström för [         ]Tomrum. – Öfrigt betalar sig bra nog. Wasastjerna närvarande. E. m. kreatur och Lösegendom försäljas i nya gården. Ropar in Hwitfot för 55 Rubel. Silfver betalas passabelt. – Thé inne hos Turdins som äro wid skäligen godt mod. Men att se sin egendom sköflas sålunda – det är hårdt.

33 17 Onsdag f. m. – Fortfarande auction. Köper en guldkråsnål à 8 Rub. – E. m. köper ett par trasiga gardiner som ådraga mycket spe. D:o ett par fågelburar. Vännerna Hejko, Dyhr och Zimmerman Thodium hos mig.

34 18 Thorsdag. Auction. Köper spetsglas, ljusarmar m. m. E. m. är Musik hos Hammarins för Wasastjerna. – Flickorna muntra. Lorgnett. – Dröm »att jag var sminkad». Squallerlek med flickorna: »twå flickor som sprang efter det hemliga giftermålet» – Det enda af hela historien som bibehöll sig genom hela raden war »att twå flickor blef gifta».original: gifta. – Häggström kommer: »hwad är det som herrskapet leker?» – »Squallerleken» – och genast wänder han om. – »Nu ska ni spela åska och blixt; men ni får inte ha så fula och onda miner då ni spelar. Försök att se näsvis ut.» – »Wet du att jag försökte, men jag hade så när kommit vill i noterna med|762| detsamma.» – Emelies kappa invecklad som en Sonate af Beethowen. Cosi fan Tuttispråk: italienska liknar Sophie och Thilda Lt wid en surrande bröms. – I dag ha flickorna spelat följande: Ouverturerna till Titus (flickorna Lt), Cosi fan Tuttispråk: italienska (Emelie, Marie H.), Don Juan (Emelie 2, Sophie 1) Califen i Bagdad (flickorna Lt), Gazza Ladraspråk: italienska (Emelie, Marie H.), Zampa (Marie H., Thilda Lt), Den Stumma (Emelie, Sophie), Sargino (Emelie), Potpourie Bronshästen (Emelie) – Sonate af Haydn (Marie H.) – Rondon ur Barberarn och ur Elisabeth (flickorna Lindquist). – Men inga stycken för 2 pianos, fastän Emelie och Sophie spela 2 och Thilda Lt och Marie H. ett sådant. – Men Hammarins låta aldrig stämma sitt lilla instrument till samma höjd som flygeln – Bra illa, det måste jag säga!

35 Tack emellertid för den här trefliga quälln.

36 19 Fredag. – Hemma. – Gumman Paulin med jungfru dotter sy åt mig en ny kappa af upfärgadt kläde. – Afton: stor wals i stor salon. Sophie spelar, jag och mina unga vänner flickorna Fanny walsa af hjertans grund.

37 20. Lördag. Kallt och rimfrost. – Klättrar i rönnarne och nedtar bär: – E. m. – Med Mamma och Sophie till skrift. – Hade jag varit ensam skulle jag ej gått – botten under fötterna ostadig än – dunkel ännu i djupet och hopp i fjerran – – Orubbad tro i allt annat, utom tron på mig sjelf som wacklar – Söker dock reda min werld och stadigt se upp. – Förlåt mig, min Gud, om jag icke lyckas.

38 Ett osynligt öde leder. – I kyrkan träffar mitt öga familjerna Lindquist och Lundmark. – Det stör ej – det stämmer andaktens sväfvande strängar. – Gud är den som ransakar hjertan – Mitt är öppet – ofta orent aforiginal: aft stoft och flärd – men icke så nu. En dunkel flod af ånger och hopp strömmar nu deröfver. Och det är godt att dela en sådan flod, en sådan stund, en sådan tår – – – – – – –

39 21 Söndag Communicerte i kyrkan. – Fonselius predikte. Kurtén och Neuman stå för altaret. Östring och Fonselius gå tillsammans till duken.

40 Frid öfver de hjertan som här ödmjukat sig inför den allseende Guden.

41 – Det är kall, men frisk luft. Mot aftonen upstår yrväder och storm. Tante Emelie Turdin har ökt familjen med en ungherre. – Wi tillbringa endel af quällen der. (Hade afhört aftonsången – Östring predikar – stöter genom opassande uttryck.) – Skorstenseld hemma på Kudnis har väckt alarm, men åstadkom ingen vidare olägenhet än skrämseln.

42 22. Måndag. – Hemma med min Becker. – Snö kommer i mängd, men marken är ej fullt frusen derunder, hvilket bekymrar landtmannen.

43 23 – Tisdag. F. m.s visiter hos Lindquist en liten stund – flickorna i förmaket – hos Lundmark en dito, hos Lithéns en dito, hos Turdins en dito, åter hos Lts en dito (uptecknade not-titlar) åter hos Tns en dito (skref till Blank om noter), hos Moster Kerrman en dito m. m. m. m.

44 A: Thé hos Lithéns. – Thilda berättar att hon bränt upp sina gamla gömmor och minnen. – Deras tid war ute. – Men ändå war det litet svårt, och gjorde litet ondt – – – – !

45 P. S: S: d. får Sophie en billet: »Min söta Sophie, i går aftse warseblef jag i min fårahjord ett borttappadt får, och med hvilken förskräckelse uptäckte jag icke att Califen war tjyfven. Jag återsänder det nu med många helsningar och beder aldraödmjukast om ursäkt för hans glupskhet. Kom snart och helsa på mig, ifall du intet tycker att jag är

46 En Leding.

47 Helsa Z. och bed att han är så god och skickar mig litet rönnbär med budet.»original: budet.

48 24 Onsdag. Blida och fortfarande Becker. – Mormor Wacklin på Kudnis. – E. m. hos Lindquistens med Sophie (hade bådat oss i går) – Caffe och förmak, der pianot nu står. – En liten lock i pannan är söt – gömmes bort – hwad illa har den gjort? – och tas till nåder igen. – flickorna spela Donnersturmspråk: tyska m. fl. naturscener – man hör hur det regnar och åskan går – det tycker jag om att höra – expressiv musik min svaga sida. – (Rönnbär under Kappan) – fru Dovner och A. H. B:n öka sälskapet – Emelie sitter och ritar ett ljusrödt dockförkläde åt lilla Lina – ritar ochså en annan siden lapp – och tar den – Flickorna spela –

49 Minns så väl dessa Lindquistska visiter – minns flickornas enoriginal: ”en och samma räkning och småvigtiga conversation och söta spel och små uptåg deremellan – minns mig sjelf vid pianot, på sophan, vid lilla sybordet hafvande mitt ord i laget – minns spetsarne – och kragorna – och äpplena – och farbror I. som säger – will inte bror T. brygga ett glas bischoff – minns Emelie med sin jemna min – och Thilda med sin glada ibland – och Augusta som spelar par och påkörare med Tullförv. och Rosa Cronhjelm – ja till och med lilla Lina som rultar med sin klumpkänga – allt minns jag som i dag – bagateller men roliga – visiter som man gerna gör om, dessa Lindquistska visiter. –

50 25 Thorsdag. Kudnis Salon i ruiner – kakelugnarne ombyggas – Gumman W. är kraslig – försöka med noten, men det är is vid stränderna – få bara 2 sikar. –

51 E. m. hos Sophie Ohlson på ett slags gratulation som flickorna i går öfverenskommo om. – »Beklagar sorgen, min söta Sophie.»|764| NB. för oss som måste ge wåra förhoppningar på båten. – »Drömde om lilla Österblads concert.» – Flickorna sitta kring sitt sybord; här språkas om tusen saker. – Ochså om bröllop – långt skulle jag resa till ditt brölloporiginal: bröllop. E., om du skulle bjuda mig. – Det går ju an att ni ställer till det på samma gång, säger Sophie O. – Ja det war det Hilda sade (Sophie) – Då skulle jag komma i mellanhand. – Han bör ha det här i NyCarleby. – Nej men jag far långt bort till Petersburg (E.) – Pburg, fy! – (Sophie) Det säger jag dig skaffa mig ingen tråkig svägerska. – Skall göra mitt bästa – en myndig bror – – Lofwa mig att du inte blir bortskämd i Stockholm om du kommer att wara der. – Kan jag bli elakare än jag är? – Ja wisst – då lofvar jag. – Sympathie i att skrifwa gerna bägge – så Thilda ochså, men inte Sophiorna – Gymnasticerar Emelies och Thildas fingrar – Roligt att prata så der mycket persilja, man blir helt munter deraf.

52 26 Fredag. Hemma. Becker och Dagbok. – Sitter i skymningen och spelar för Sophie »Es säuselt im Kronen der Bäumen schonspråk: tyska» – Reminiscens från en wacker Augustiquäll på Alörn 1837 – Det war ock en tid – »Tage der See und des Waldes.språk: tyska» –

53 27 Lördag. Regnar nu igen. Orimlig nederbörd. Hemma och Becker. –

54 Sitter på sena quällen och skrifver – »En liten stjernas bref till solen». – Die Sonne, wo ist sie?språk: tyska – Duoriginal: ”Du är nära – men du förstår ej – wisste ej, wet ej, skall kanske aldrig weta åt hvem jag en gång sade »in dir ist mein Licht von nun. Aber lass es erscheinen das selige Licht – der Liebe!»original: Liebe! (und so ferner)språk: tyska Wet ej hwad det betydde att stjernan sjönk och blef sol – Wet ej ännu – men måste weta det snart. Och kanske då »zieht sie sich in der Höhe zurück» – »fliehssvårtyttt fern hinwech!» und »die Schatten durchwandeln den Wald».språk: tyska

55 28 Söndag. Neuman är illa sjuk och ser smågubbar. Östring predikar för honom. Emelie har tandwerk, sitter ombunden i fönstret. – Afton: point de vuespråk: franska. Jag med fruntimmerna hos Turdins. – Wilander är der. Berättas jagthistorier och huru Hammarin »hoppade som en pil». – Yngsta herrn och hans mor må bra. – Spelar »es säuselt» och några andra småstycken. –

56 29 Måndag. Regnar och studerar Becker. Idem per idem.språk: latin A: hos Lithéns. Anmärkes att mina visiter bli allt mera sällsynta. – Sanningen är att de nu inskränka sig till ett par dagar i veckan, då de fordom voro 7. – (prutas litet ochså) Rosalie talar om sitt nära bröllopp. Collander hör sagtmodigt deruppå.

57 30 Tisdag. Snö och försummad Tingspredikan. – I mitt hufvud spökar Junt-planen ännu. Jag upgör en ny – meddelar den åt Sophie – hon åt Mamma – wi rådslå och resultatet blir att det skall ske och att wi göra början. –

58 E. m. bjudas wi till Lithéns. Der äro Bergers och några flickor. Sophie underkastar Juntplanen deras pröfning och moraliserar friskt så ofta det svaras »gerna för mig, bara en annan börjar.» – »och hwarför började inte fru Hn frujuntorna?» Sophie will ha ett ifrigt ja eller ett rent nej; det är rätt. – Sophie håller sina tal bra i quäll. p. d. v.point de vuespråk: franska

59 31 Onsdag. Hemma. – Skrifver på afton af Maries Marie åt Sophie – Dessutom componera wi till sammans – jag improviserar en wals; den sätta wi genast på papperet och dermed sluta wi October 1838.