Juni

Junii Månad 1837.

Der liebliche Sommer trat ein, freundlich und warm. – Sey mir gegrüsst, edle Frau! Ich hoffe das sie uns viele Freuden vergönnen. –språk: tyska

1 1. Thorsdag. Eugene Aram, roman af Bulwer. – A. Cederman, Kemmer och Mathlin the och punsch hos undertecknad. – Ensamne öfverblifne af wårt cotterie spelte vi trädkarl och gjorde oss en munter quäll. –

2 Visite af Westling som satt quar till kl. 11 då vi redan halfnickade. –

3 2. Fredag. Sälskapets pro Fauna Årshögtid, hvilken jag ej bevistade, ty jag fann af min Conto Contanto att jag denna termin redan depenserat 12 Rd Rgds på Calaser (Nations- och Runebergsfest) och tyckte det kunde wara nog för några månader. Derföre besegrade jag den nog starka frestelsen och insparade derigenom 10 Rubel. – Ehuru wäderleken war mycket dålig, hade festen likwäl warit ganska rolig, och frosseriet stort – B. upräknade 12 rätter vid dinérn, förutom alla dem han glömt. – I stället slöt jag Eugene Aram som intresserade mig obeskrifligt. Det är en underlig bok hwilken jag gerna gifver mitt fulla Laudatur, Underlig, just för den motsägelsen i hjeltens charakter, hwilken på engång stark i det starkaste ljus röjer en punkt af gåtlik skugga som gör ett smärtsamt intryck. – Men Bulwers penna är mästerlig!

4 Obref till Sophie. Critiker och Thé. –

5 3 Lördag. Herodotus. – Utanskrift på ett penningebref till Melart. – Echappe unnan Bonsdorf. – Kl.original: Kl 10 på quälln hörde jag från wåra rum skott vid stranden, kastade kapprocken på, skyndade ut och tog emot furst Menschikoff som kom med passagerare från Åbo. På quaierna voro mycket folk. Det war trefligt att se hur man från ömsesidor gladdes åt mötet. En stor mängd fruntimmer woro ombord. – Redan på hemgående hejdades jag af en röst. Det war en fru med twenne unga damer som woro willa i den främmande staden och bådo om anvisning – Naturligtvis war jag genast willig att blifwa deras riddare – och ledsagade dem rigtigt till ort och ställe. Men det löjligaste war att jag under kappan ej hade någon rock, utan ganska lègere i skjortärmarne. Förthy war jag i stor förlägenhet wid de oundwikliga helsningarna med mössans aftagande. Jag måste derföre i hast linda kring högra armen min swarta chemisette, och det fick passera i skymningen.

6 4. Söndag. Okyrka. Regn. Bjuden till Strömborg på bal hwilken jag ej bevistade. Ej emedan kort roade mig mer – men emedan baler ej roa i Hfors ej roa mig. – Cederman, Mathlin och Kemmer trädkarl hos mig. –

7 Det är en owana hos mig att aldrig rätt lifwas af dansens genier annorstädes än uti mitt lilla NyCarleby. – Jag får wäl lof att aflägga den oseden. –

8 5. Måndag. Skref till Mamma, till Sophie och till Albert Dyhr. – Bref af Logren om mössa. – E. m. hos ma tantespråk: franska friherrinnan, thé med smörgåsar. – Derefter med henne en promenad på quällen; Men det war kyligt och wi wände snart åter tillbaka. – Uprigtigt sagdt, är jag mycket generad af vid sådana promenader inträffande möten med diverse nåder af min goda tantes vänner och bekanta. –

9 6. Tisdag. Regn. Laboratorium. Min första Analys färdig. Aldeles emot wanligheten war Bonsdorf i dag owanligt hygglig och facile. –

10 7 Onsdag Regn. Laboratorium. – Hos Caffemaja skrattades åt ettn Stockholmsk satir, kallad »det sista Aftonbladet». Likwäl war denna parodie i sitt quickhets krämeri aldeles icke lyckligare än sjelfwa den parodieradeoriginal: parodiera sjelf.

11 8 Thorsdag. Regn. Laboratorium. Stökande och sökande efter några centigram kiseljord som hade förkommit. – Erhöll genom Helander till låns Nicanders Runeswärdet, hwilket jag ej sett förut. Det är en skön dikt, icke särdeles kraftfull och passionerad, men full af en djup och innerlig känsla som öfver det helas bilder andas sitt heliga lugn. –

12 Nuförtiden börjar jag ochså, Gudskelof, tänka på min resa, och har nu bestämd reskamrat i unga Svante Stening från GamlaCarleby.

13 9 Fredag. Regn och kulet. Opost. Stenbäck och Palmros Phil. Cand. Examen. Brodren Lars fick 17 röster och Palmros 14. –

14 10. Lördag. Linsén disputation de ratione Civili Ciceronis et Taciti. Hellstén Ostrob. Docentur Disput. Fenniæ medio ævo litteraturam evolvens. Han war klen i sin latin och gjorde inför fullt auditorium temmeligen grofva bockar. – – Refus af ma tantesspråk: franska invitation på thé och promenad. Och det af orsak att jag war bunden på Laboratorium till kl. 10 a. –

15 11 Söndag. Solsken och blå himmel. – E. m. hos Z. Gallenius, som, under det wi skrattade åt Fredmans handskrifter, himlade sig öfver författarens gudlöshet som gjorde sig lustig öfver »Eleasars byxor och Rebeccas särk» – – Med Hedbergarne, A. Hejkell, Reuter, m. fl. promenad i sälskapsträdgården. Unga herrarne roade sig att kasta stenar från Kullen i sjön. –

16 12. Måndag. – Stor ankommande post; bref af Mamma, af A: Dyhr och af Sophie, det sednare instuckit i min couvert hos Rpffs. Det war en dubbel surprise ty jag hade på samma gång i ma Tantesspråk: franska couvert inlagt ett bref från Mamma till henne. –

17 13. Tisdag. Hade nöjet njuta ett intressant skådespel, nemligen den nya upfinningen af Microscoper, uplysta af syr och vätgas strömmar samt förstorande från 200,000 till 20,000 och 2000 gånger. – En Svensk äfwentyrare, Lindeberg, viste här detsamma, och entréen kostade 2 Rubel. På duken, som i det mörka rummet war utspänd framför microscopet, presenterade sig i det klaraste ljus och med de lifligaste naturliga färger efter hwarandra hwarjehanda yrfän och krypfän i ofantelig förstoring (loppan t. ex. föga mindre än en elephant). Derefter äfven vegetabilier och mineraler af de skönaste former, hwilka i naturlig storlek knapt skulle kunnat uptäckas af ögat. Ett stycke af finaste musselin visade så stora maskor att en kamel kunnat lätteligen promenera derigenom. – – Intressantast af allt war likwäl en wattendroppe som wisade ett hwimmel af underligaste lefwande warelser. Men blodet i deras ådror, (de största woro som ett théfat) kunde jag ingalunda uptäcka. –

18 14. Onsdag. Stipendiatuprop och Linséns Disputation om Tacitus. –

19 – E. m. Piquet med ma tantespråk: franska friherrinnan.

20 Aftonen hos Helandrarne der wi öfverlade om wåra reseplaner. De lofwade sig mycket roligt, och sade sig wilja helsa på mig i NyCarleby.

21 15. Thorsdag. Helandrarne reste till Åbo med Storfursten. – Lån af Rosenkampff. – Om aftonen promenad ut till Thunebergs villa, dit de nyss inflyttat. Der war ganska trefligt och vackert. Med Fru T. spatserade jag längs de grönklädda branterna vid stranden – hon visade mig de wackraste ställena och war sjelf mycket nöjd. – Och jag unnar wisst de goda menniskorna all trefnad och glädje. –

22 16. Fredag. Vägning af mina Analyser som icke utföll efter önskan, emedan i den ena var nära hälften deficit och i den andra twenne Decigram. – Detta försatte mig på dåligt humeur, och nära war att jag gifwit alltsammans – 6 veckors arbete – på båten. Slutligen besinnade jag mig, casserade ena mineralet och skref öfver det andra en beskrifning som lemnades åt Moberg emedan Bonsdorff war bortrest. –

23 Tal med B. om wåra inbördes förhållanden som ett par gånger oroats af original: af hagel och blixt. –

24 17. Thorsdag. – Afresans dag. Mycket språng, efter wanlighet. Visite hos Doctor Törnroth der min reskamrat bodde. – Afsked hos Rpffs,, med innerliga tacksägelser för deras owärderliga godhet. – Baron stannar här större delen af sommaren och moster med. –

25 Punschtårar hemma hos oss med B:k, Hel:rne, m. fl. –

26 Kl. 5 e. m. åkte jag och Svante Stening, en ung liflig gosse, ut genom Helsingfors slagbom och på den fria landswägen med näsan mot norr slog åter hjertat fritt och gladt. – Efter en mils färd uphunnos wi af en fru Dahlstedt, resande till GCarleby och jordegumma till profession, i hwars sälskap wi sedan allt framgent fortsatte wår resa.

27 – Seende tillbaka på denna wår, är jag, oaktadt min lyckade skrifning, icke rätt nöjd. – Mitt arbete, hufwudsakligen riktadt på Chemien, har warit för ensidigt och frugterna klena. Wilja har aldrig fattats och ej heller arbete, men methoden! methoden! när skall den fullföljd med säker blick leda till sträfwandets efterlängtade mål?

28 18. Söndag. 19. Måndag 20. Tisdag. Wår resa fortgick utan äfwentyr, under mitt anförande. 1 nattqv. på Skafwaböle. – Söndagsafton i Tawastehus, der wi ej dröjde. 2 nattqv. Onckala. 3 nattqv. Kanganpä. Wi reste, oaktadt fruns prut, större delen af nätterna och sofwo bort dagens hetaste stunder. Men likwäl gick det ej särdeles fort, emedan frun aldrig förglömde »den ljufwa caffetiden». Och oaktadt min gode Svantes knot, lät jag mig ibland behaga – man måste wara litet medgörlig, tänkte jag, hwem wet när den fruns tjenst behöfwer anlitas i framtiden! – 4 nattqv. Kanganpä. – I Kuortane stötte wi på fyra kärror kamrater, hwilka rest hela dygnet före oss från Hfors. Natten mot Onsdag kl. 1 tog jag på Vitala afsked af Svante och frun som skulle tillsammans fortsätta resan, och så lät jag bära af åt det nära, det kära hemmet. –

NyCarleby –

29 21. Onsdag. Bland de angenämaste ögonblick, bland stunder fulla af hopp, af mod, af jublande glädje räknar jag wisserligen alltid, en juniinatt och en gryende morgon i wår sköna nord, när den friska naturen med swalkande flägtar meddelar åt vårt hjerta sitt eget fulla lif, sin egen genomströmmande känsla af ungdom och fröjd. Lägg härtill ett gladt sinne och en flygande färd mot det nära – det ännu öfver alla jordiska hem älskade hemmet, med dess sommarfägring och dess wäntade, dess wissa glädje – och det blir sammanlagdt en stund af mycken glädje, sådana lifwet wäl har flera men icke många att upwisa. – Ty den skönaste af alla ungdomens englar är likwäl hoppet – det hopp som ett ännu barnsligt sinne kläder smyckar med rosor af jordens renaste glädje och frid.

30 I sälskap med brodren Cederberg som idkeligen skrattade af innerlig hjertans lust, lät jag naturligtvis gå det hårdaste jag kunde. – Och så begaf sig, oaktadt dåliga hästar, att wi kl. 5 m. åkte in till Juthas och kl. ½ 6 m. d.|574| 21 Aug. passerade NyCarleby bro. – Genast på torget fick jag motvind, ty man stenlade i nordöstra hörnet. Måste derföre passera nybrogatan och gränden. – Och så kom jag obemärkt genom Kudnis grind och tog min goda och nu hjertligt glada Mamma på säng. Bredwid henne sof Fanny, wår hädangångne älskade Franz:s efterlemnade, sin pappas afbild med stora blå ögon och wäl bildade drag – nyu min yngsta älskade syster. – Wid min första presentation slog hon ned sina ögon, men hon kände mig redan af sin fasters beskrifning, och inom få minuter woro wi de bästa vänner. – Nu doppades caffé, och jag beskref för mamma kors och twärs mina angelägenheter m. m. – Förmiddagen uptogs af urpackning – – E. m. en lång middagslur efter nattvaket. Bredwid mig Fanny, sin farbrors ögonsten – Kl. 6 e. m. till Lithéns der flickorna och Moster gladt och trefligt helsade mig wälkommen (»Säg mig ej wälkommen när jag kommer»original: kommer m. m.original: m. m – Wi woro alla muntra och nöjda, talte om hemmets afairer, bland annat om den förafskedade Bergen m. m. Gustaf Lithén. Derefter promenad med flickorna – hwarunder wi sammanträffade med Louise K. och fröken Lagermark. Äfwen Hindrik B. mein hübscher Bruderspråk: tyska, och JLybeck. – Sent hem. –

31 Not. Hemma woro små förändringar gjorde, en del rum målade m. m. –

32 22. Thorsdag. – Här följer åter en rad goda dagar, sådana den gode Guden gerna låter gry öfwert wårt lilla gröna, föga bemärkta men just derföre fridsamma och trefliga hem. – Det lilla NyCarleby war trångt, krokigt, till det yttre föga lofwande som förr; men goda menniskor trifdes der. Wår enkla villa, wårt lilla Kudnis, speglade sin fulla sommarfägring i elfwens lugna watten, somnade hwar quäll vid forsens sorl och vaknade vid morgonvindens sus i dess poplars kronor. – Det war gröna och sköna dagar. –

33 – F. m. Visiter i staden, hos Turdins der jag fann Tante Emelie och hos Calamniuses der jag fann Josephina bortrest. Broder Hejko war nyss hemkommen från sin Riga färd, om hwars äfwentyr han wisste mycket att berätta. – Äfwen hos Lithéns, i gula kammaren, trefligt och warmt.

34 – S. d.Samma dag drogo wi not och belönades med en fångst af 30 braxar. –

35 – S. d.Samma dag badstuga, som efter resans skakning och dam bekom obeskrifligt wäl.

36 23. Fredag. Midsommarsaftons dags.original: dags Odeciderad wäderlek. – Vid en kort visite hos L:ns, bjuden jemte Mamma till Fåfängan i natt. –

37 Kl. 9 a. gingo wi ut att knyta, Flickorna L:n, Johanna C., Marie B., Lotta B., Jeana B., Hindrik B., Albert D., Åkerblom, jag, Doctor F. med sin|575| unga och nu runda och blomstrande doctorinna. Wåra knytors skådeplats war denna gången Lybecks åker vid Åminne. Ochså jag knöt – just icke på fullt alfware som i fordna dagar. Under derpå följande promenader beundrades i hemlighet Hindriks käpp, hwars krycka utgjordes af en den täckaste fot med d:o ben som kystes och åter kystes af en eller annan. På hemwägen mötte wi en skara gossar som mycket ifriga och på fullt alfware berättade sig hafwa sett en jordgömma brinna på en äng invid vägen. – Det egna underbara och romantiska intrycket af den sköna halfdunkla midsommarnatten, harmonierade mycket wäl med en sådan vision. –

38 Derefter begaf sig hela sälskapet till Fåfängan, der wi undfägnades med caffe, sockerstrufvor och vin. – De unga suto på altanen och betraktade solens upgång – hwilken, åtminstone hos mig, med ovanskelig glödande glans öfverstrålade alla ögonblickets intryck. Deraf måtte kommit att jag såg mera tyst och tankfull ut än vanligt, hkethvilket flickorna sedan förebrådde mig. – Men på altanen war ganska muntert och små barnsligheter gåfvo ämnen till mycket löje. Bland annat Åkerbloms insinuanta figur och Hindriks gula silke. – Kl. 4 m. sade wi flickorna godnatt. – Dyhr, Å:m, och jag gingo derefter till Hindrik der vi drucko liqueur och språkade till kl. 5. – Derefter gingo wi till Ekberg hwilken wi sofwande tillika med hans säng drogo fram midt på golfwet. – Slutligen hem, i hwilans och drömmarnes famn.

39 24. Lördag. Midsommardag 1837 –

Solskenshimmel!, midsommarkrans!

Blommornas bröllopp! små fåglarnes dans!

Jubileum i werlden! – Du sköna vän,

du ungdomens vän! wälkommen igen!

41 Kl. 9 på morg. sken solen klar – som hon sjelf – in i mitt rum. – Kl. 10 i kyrkan der Neuman predikade »herren är god» en text som visserligen war egnad för dagen. – Schroderus messade rätt skönt. – Kl. 12 med Turdin, Collander, Lybeck mjöd hos Benzelstjerna. –

42 På e. m. bivistade Mamma jag och Fanny wår pigas, Brita Lisas, bröllopp som skedde i f. d. klockargården. Wi woro naturligtvis högt ärade gäster, som på bästa möjliga vis undfägnades. – Äfven fru Brunström med sin Jetta war der. – Jag dansade menuet och polska med bruden och lemnade min Riksdaler, som var hufvudsaken. Så äfven fruarne och de små som rätt näpet dansade med. –

43 Holmen hade förrättat vigseln, och underhöll mig sedan med historietter om sin vid Uleå skola studerande sons lärdom, bland annat huru denne plägade skrifwa till fadren på grekiska, Hebraiska m. m. – – Kl. ½ 6 aflägsnade jag mig, och blef, till råga på hedersbetygelsen, utföljd af brudfolket, spelmannen m. m. och vid bortgåendet helsad med ett allmänt hurra. –

44 Knytpromenad. T:asvårtytt om Kempens historier. – Gårdagens sälskap fann denna gång sina knytor oskadade – för alla hade det naturligtvis växt »bara grönt» ehuru för mången de gula stänglarne höjt sig en hel tum. – Hwad mig beträffar, så igenfann jag de gula, röda, hwita och blå som samteliga vext föga eller intet. Det gröna åter kunde jag omöjligt igenfinna, – det lemnade således i fria fältet, men emedan fria fältet war grönt och dertill blomstrade rätt herrligt, så ansåg jag mig aldeles icke hafwa orsak att klaga. – Promenader på Stora bron och wida omkring. Hindrik war treflig; jag ej heller otreflig, flickorna glada. – Åkerblom fjäskade för Marie Berger – hahaha! – hem kl. 12 midnatt, då jag ännu från Kudnis hemledsagade Tante Mina. –

45 och så slöts nu denna Midsommarbal. –

46 25. Söndag. Osäkert wäder, med några små regnskurar. Okyrka och dagbok. – – Flickorna Lithén reste till Munsala för att höra Fonselius predika. – – E. m. Promenad med Jeana, Lotta och Hindrik Backman. Ett stycke förbi Alquistens mötte vi Lithéns vagn med behörigt innehåll, kommande från Munsala och destinerad hem. – Vagnen anhölls och stannade, Hindrik presenterade snus och fick hela sin dosa kullslagen. – Men det började regna, – vagnen for och vi vände. – Musik hos Turdins, der jag spelte Webers sista tanke m. m. – Derifrån till Lithéns för att afhämta Fanny. Fick af Hindrik en parapluie som blåste twärs utaf, hvilket mycket roade fönsterfolket.

47 Gårdagens brud berättade i dag med mycken glädje att hon i går incasserat 30 Rd. som fullkomligt ersatte hela bröllopskostnaden. –

48 26 Måndag. Bjudning till Turdins på ett musikaliskt caffé – endast i anledning af Lundmarks och Lindquistens besök. – Lithéns woro icke der. – Af corps de la musiquespråk: franska äro främst att märka Emelie Lt. och Thilda Mellberg. Jag hade ej sett Emelie ännu sedan jag kom, och fann hennes yttre fördelagtigt utbildadt. Hennes växt war smärt och hög, hennes hållning ledigare än förr, hennes musikaliska talent långt avancerad – allt sidor som förblända och förblinda – och man är dock en son af Adam! Men jag har föresatt mig att wara iskall. Få se hur det will lyckas?

49 Notställare arrangerades och Lk och fru D:r accompagnerade till Titus, Don Juan, den söta Straniera m. m. – Emelie spelte dessutom några vackra variationer till Ensamheten – På en upmaning af wärden hwilken ej war att motsäga, accompagnerte jag Jeana B. som sjöng Flyttfåglarne. Det weta skola alla musikaliska helgon weta att det war med ganska små tankar om mig sjelf som jag satte mig till pianot. – Unga Emil Lundmark numera ganska kall i sin courtise. – Nere i trädgården med damerna, tyuggade syrener och pratade persilia. Öfver gårdagens parapluie gjorde man sig rätt lustig. –

50 En intressant eftermiddag – hem kl. 11. – kallt, i luften notabene.

51 27. Tisdag. Kallt. – Studerade Shakespeares Hamlet och sof middag i Fannys sälskap. – E. m. kl. 6 hos Lithéns. Gula kammarn. Examen angående min alfvarsamhet om midsommarnatten. Det hjelpte ej att jag gjorde narr af mig sjelf. För öfrigt wäl. Ochså Rosa mycket god. – Jag håller af de flickorna, – roliga pojke – likasom det vore en ny sak! – – Tal om de nyreligieusa. Fonselius i Munsala hade i Söndags synbarligen syftat på wåra flickor. Hem kl. 11 – Rosenlund utanför Olsons. –

52 28. Onsdag. Samlade larfver, botaniserte m. m. Äfven Fanny lärde sig känna smörblomma, blåklåcka, ögontröst, prestkrage m. m. –

53 Hemma. Läste högt för Mamma. – I staden talas nu föga om annat än den väntade storherrn – det putsas, målas, m. m. och sjelfwa rännstenarne försvinna.

54 29. Thorsdag. F. m. Promenad till Lithéns der allt befanns i bestyr för att wärdigt emottaga Rehbinder, som wäntas i dag. Jag önskar herrskapet många agrementer. – Med gubben Snellman från Härmä om J. W. S:ns nya Logik, om det Theistiska systemet m. m. hwarjom jag ej wisste mycket att säga. –

55 – E. m. Visite af Logrén, meddelande af Academiska nyheter m. m. Den relegerade Janson hade smort ihop vackra historier om de sednaste tilldragelserna. – Kl. 8 promenad till T:ns, der wi brydde Jeana B. för Witte som sades wara en måne till Excellensen. – Rehbinder kom kl. 9 a. –

56 Försigtigtvis war lilla Hildegard Jessberg skickad till oss, på det hon ej efter sin vana skulle gå och fråga Rehbinder »hvem är du som jag inte har sett förr?» –

57 30. Fredag. Rehbinder hade redan i går gifwit gubben L. en lång enskildt audiens, och dervid frågat mycket om det almännas affairer. I dag morgon war han ut att promenera i staden, äfwen till Fåfängan som han berömde, sägande: »här wille jag bo.» – Sedan gaf han offentligt|578| företräde åt tjenstemän, borgerskap och råd – och hände sig dervid att pædagogen Holm, på mindre berömliga witsord, lofwades ett hyggligt afsked. – Äfwen gjordes begäran att om Wasa Trivialskola flyttades, densamma måtte flyttas hit, der den förut warit. Derpå intogs dejeuner dinatoirspråk: franska i närvaro af samtliga corpser, hwarvid gubben L. förde ordet ganska flinkt, och Rehbinder sjelf åt och drack friskt. – De gode råd och handelsmännernesvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande m. m. styfwa, stela och kruserliga, sågo ut som frusna torrfiskar upradade kring en disk. – Kl. 12 afreste R. med 11 hästar, hwilka, enligt Nordquists ordres, vid Juthas skulle hållas med svansarne mot vägen. – Emedan R. allernådigst talat några ord med N:t berättas hans dennes quicka fru sedan hafwa utlåtit sig: »hon kommer wäl nu den der stjernan.» –

58 Föröfrigt wisste fruntimmerna mycket att berätta om grefwens hygglighet, artighet, belåtenhet och muntra lynne. Han frågade till och med värdinnan om hon ej hade några commissioner till Wasa? – dem wille han uträtta. –

59 Under all denna herrlighet kastade jag i sälskap med Hindrik käglor på Brunnsholmen och wi brydde oss föga om det tysta alarmet i staden. – På aftonen promenerade L:ns fruntimmer ut till Kudnis, medförande namnam åt små och stora. – Berättelserna woro outtömliga. – Promenad med dem till staden. – Widare med Hindrik och Albert åt Smedsbacka till, der wi anträffade Logrén som i dag blifvit ensam vorden, sedan Smedsbacka fruntimmerne på f. m. afreste till Cajana. Calle Stenroth. – Tal med Hindrik om bönderna, deras lynne, wanor, nöjen m. m. –

60 Och så slutar jag detta häfte af min dagbok, hwars första dagar fröso under winterns drifwor, hwars mellersta del wärmdes af den föryngrande wårsolens blida stråle, och hwars sednaste stunder andades Juniihimlens skönaste dofter. – Dent har omfattat naturens dwala, dess väckelse, dess barndom och ungdom, m. e. o.med egna ord dess stigande lif under en solrund – Nu har lifwet upnått sin höjd af fägring och fullhet – nästa häfte innefattar dess fallande och atillbakasjunkande i sin ursprungliga dwal-lika sömn. – Och hwad mig beträffar – mig, individen i hwilken det almänna lefwer och innebor, så minnes jag följande ord hvilka jag i Junii 1836 vid afresan från Hfors diktade:

Wenn du zurück komst,

Siehe! dann ist’s ganz andres dir!

Dann wird der goldene Frühling,

dann wird der liebliche Sommer!

vorübergegangen seyn. –

Und kalt und verblutet ruft gegen dich

die nun blühet, die Natur,

Todesklagen. –

Sey dock getrost, Sohn, du des Fhrühlings Freund,

klage nicht!

Wenn in dein Herz Frühling noch blüh’t –

Halleluja!

Dann ist dein Leben dem Blühen des Frühlings gleich!