Florios och Unda Marinas sagororiginal: Sagor*I Läsning för Barn, andra boken, omtalas huru skogskonungens yngste son, prins Florio, och hafskonungens yngsta dotter, Unda Marina, berättade turvis sagor för hvarandra vid hafsstranden. Röda klippan vid Hasselviken har lyssnat på dessa sagor och behållit några i minnet..
1. Guldflugan.
(Florio berättar.)
Vet du myrornas vägar och ekorrns fjät?
Har du knypplat en maska i spindelns nät?
Har du sett mina bin på acacieblom,
Säg, och känner du elfvornas stränga dom?
5Liten fluga hon glänste med vingar af guld.
– Lilla fluga, sad’ getingen, var mig huld!
– Nej, jag tackar, sad’ flugan, ett bi är min vän!
Då stack getingen flugan, adjö med den!
När då månen sken klar på den daggiga dal,
10Var en domstol församlad i elfvornas sal,
Och den brottsliga getingen dömdes att dö,
Och så stack honom biet ihjäl och adjö.
|210||912|
Men guldvingade flugan begrofs i ett skal
Af förvissnade löf uti elfvornas dal.
15Alla myggor de sjöngo en sorgelåt,
Den beskedliga daggen gret ängen våt.
*I Läsning för Barn, andra boken, omtalas huru skogskonungens yngste son, prins Florio, och hafskonungens yngsta dotter, Unda Marina, berättade turvis sagor för hvarandra vid hafsstranden. Röda klippan vid Hasselviken har lyssnat på dessa sagor och behållit några i minnet.
Kommentar
Kommentar
Motivet med blommornas domstol eller nämnd, som dömer i kärlekstvister, finns också i sagan »Blomstertinget» 1852 (Övrig barnlitteratur, ZTS X:2).
Florios och Unda Marinas sagororiginal: Sagor*I Läsning för Barn, andra boken, omtalas huru skogskonungens yngste son, prins Florio, och hafskonungens yngsta dotter, Unda Marina, berättade turvis sagor för hvarandra vid hafsstranden. Röda klippan vid Hasselviken har lyssnat på dessa sagor och behållit några i minnet..
1. Guldflugan.
(Florio berättar.)
Vet du myrornas vägar och ekorrns
fjät
?
Har du knypplat en maska i spindelns nät?
Har du sett mina bin på acacieblom,
Säg, och känner du elfvornas stränga dom?
5Liten fluga hon glänste med vingar af guld.
– Lilla fluga, sad’ getingen, var mig huld!
– Nej, jag tackar, sad’ flugan, ett bi är min vän!
Då stack getingen flugan, adjö med den!
När då månen sken klar på den daggiga dal,
10Var en domstol församlad i elfvornas sal,
Och den brottsliga getingen dömdes att dö,
Och så stack honom biet ihjäl och adjö.
|210| |912|Men guldvingade flugan begrofs i ett skal
Af förvissnade löf uti elfvornas dal.
15Alla myggor de sjöngo en sorgelåt,
Den beskedliga daggen gret ängen våt.