Under Björkarna

Lästext

|40|

Under Björkarna.

Under björkarnas sus

Är vår faders hus.

Der så lefva vi trygga,

Timra och bygga

5Och plöja och så under himmelens ljus.

Friska och unga

Vågorna gunga,

Sorla och sjunga

Borta vid stranden sitt glädtiga brus.

10Under björkarnas blad,

Der jag lekte glad,

Sjöng vår moder sin visa,

Sjöng till att prisa

Sin Gud i den strålande morgonens bad.

15Löfvade, prydda

Grenar beskydda

Troget vår hydda,

Nicka sin helsning åt vågens lemma startnajadkommentar.

|200|

Uti björkarnas gren

20Är en liten en:

Fjädrad sångaren svingar

Lätt på små vingar

Och qvittrar sin drill uti vårsolens sken.

|41|

Aftonen randas,

25Dofterna blandas,

Blommorna andas

Svalkan af natten, så frisk och så ren.

Såsom björken så grön

Och så ljus och skön

30Finns ej krona i norden.

Fädernejorden

Har gifvit åt honom sin fägring till lön.

Här vill jag strida,

Glädjas och lida,

35Hoppas och bida

Lefnadens qväll vid den blånande sjön.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Dikten publicerades i Eos 1/8 1857 och omarbetades för Läsning för barn. Inledningsverserna kan associera till det finska ordspråket »Lyssna på den granens susning, / Wid hwars rot ditt bo är fästadt!», motto både i Kalevala (1841) och i Boken om Vårt Land (1875).

    I Eos anger Topelius att visan ska sjungas till melodin »Öfver fjällarna blå».

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    18 najad vattennymf.

    Bibliografi

    Topelius, Naturens bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII 2017, s. 158; Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, ZTS XV 2017/2020

    Faksimil