Lästext[114]|852|Stockflötaren.(Yrkesvisa 11.) Den brusande elfven bär skogarnas barn,De stupade furor, till sågar och qvarn.Jag vallar de villaFörskingrade stockar,5Jag måste dem drillaI kedjade flockar,Och gossen gör båtar af strändernas flarn.Ut måste jag springa på svigtande bro;Den rullande stocken är icke att tro;10Han sjunker, han svänger,Han dränker den bäste.Jag hoppar och klängerFrån fäste till fästeOch väter min byxa och tappar min sko.15Den mäktiga floden förtörnas ibland,Han tycker ej om mina kedjor och band,|115|Han sliter sin boja,Han skingrar min flottaOch spillrorna skoja20Förutan all måtta,Och der står jag redlös med staken i hand.Men när jag munsjörerna stadigt har fäst,Bär floden sin börda som starkaste hästOch skjutsar mig gratis,25Tilldess jag på strandenFår koka potatisOch sofva i sandenOch glömma min möda och må som en prest.
KommentarKommentarDikten publicerades i Sveriges Ungdom nr 6, i juni 1884 (se komm. till »Tidningssättaren vid sin stilkast», s. 1321).Punktkommentarerstycke – textställe – kommentarTitel Stockflötaren (timmer)flottaren.3 villa vilda.5 drilla manövrera.22 munsjörerna här: stockarna. Munsjör: skämtsamt om unga herrar, från fra. monsieur, min herre.Bibliografi
Stockflötaren.
(Yrkesvisa 11.)
Den brusande elfven bär skogarnas barn,
De stupade furor, till sågar och qvarn.
Jag vallar de villa
Förskingrade stockar,
5Jag måste dem drilla
I kedjade flockar,
Och gossen gör båtar af strändernas flarn.
Ut måste jag springa på svigtande bro;
Den rullande stocken är icke att tro;
10Han sjunker, han svänger,
Han dränker den bäste.
Jag hoppar och klänger
Från fäste till fäste
Och väter min byxa och tappar min sko.
15Den mäktiga floden förtörnas ibland,
Han tycker ej om mina kedjor och band,
|115|Han sliter sin boja,
Han skingrar min flotta
Och spillrorna skoja
20Förutan all måtta,
Och der står jag redlös med staken i hand.
Men när jag munsjörerna stadigt har fäst,
Bär floden sin börda som starkaste häst
Och skjutsar mig gratis,
25Tilldess jag på stranden
Får koka potatis
Och sofva i sanden
Och glömma min möda och må som en prest.