Skyddsengelns röst

Skyddsengelns röst

Lästext

|627|

Skyddsengelns röst.

Mins du den engel hvit och god,

Som fordom vid din vagga stod?

Han följer än i dag din stig,

Han varnar och beskyddar dig.

5Hör du hans röst? Så säger han:

Mitt barn, var alltid ren och sann,

Vex upp för Gud och menskor kär,

Och blygs ej, att ett barn du är.

Som du, en gång så liten var

10Den störste hjelte jorden bar,

Den visaste var barn som du,

Och du kan bli som de ännu.

lemma startMen ingen är så stor och vis,

Så högt berömd af menskors pris,

15Att han Guds rikes glädje får,

Om ej som barn för Gud han står.kommentar

|4|

Ty du bor på den ljusa höjd,

Der källorna för lifvets fröjd

Och lifvets storverk rinna opp,

20Att vattna dalen i sitt lopp.

De äldre bo i strid och val

Långt nere i den djupa dal

Och gå, med törnen i sin fot,

Att söka höjden midtemot.

25Behåll din barnatro så visst

På Herren Gud i Jesus Christ,

Så visst som utan den all tid

Finns intet ljus och ingen frid.

|628|

Och när de säga, att en stor

30Tror icke mer hvad barnet tror,

Så mins, att himmel och att jord

Förgås en gång, men ej Guds ord.

Fast du, mitt barn, är ändlöst rik,

Var ödmjuk, var Guds englar lik:

35De prisa icke sig, men Gud,

Och tjena menskor på hans bud.

Ett ringa, fattigt barn är du

Med månget fel och brist ännu;

Du mycket än att lära har,

40Med lifvets långa lexa qvar.

|5|

Men Gud är stark, fast du är svag.

Bed innerligt, bed hvarje dag,

Att Han upplyser, helgar dig

Och för dig på det godas stig.

45Arbeta sedan friskt och käckt;

Håll ut; var glad och oförskräckt;

Var hemmets solsken du, och sjung,

Liksom en fågel fri och ung.

Var trofast uti lust och nöd;

50Bryt med den fattige ditt bröd;

Var tacksam, kärleksfull och öm;

Mins egna fel, och andras glöm.

Och älska hem och fosterbygd;

Vex stark i arm, vex stor i dygd,

55Vex rik i ädelt vett, och gif

För rätt och sanning glad ditt lif!

|629|

Mitt barn, det är din engels ord.

Gud gifve det hörs långt i nord,

Att allt ditt land i blomma står,

60Ty du, du är dess unga vår.

Z. TOPELIUS.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Dikten publicerades i Trollsländan 27/12 1873 med titeln »Trollsländans Minnesord», de två första stroferna och den sista ströks i Läsning för barn.

    Skyddsängelmotivet är återkommande i Topelius barnlitteratur och Lehtonen påpekar att ängeln förmedlar en religiöst färgad livsvisdom till barnet (1998, s. 9; jfr Laurent 1947, s. 208). För motivet barndomens vår, se »Nyåret 1868» (s. 495) och »Strö blommor!» (s. 498).

    Dikten förekommer ofta i minnesböcker, speciellt den första strofen. Också strof tolv och tretton har varit populära, medan den fromma sjunde strofen och den patriotiska fjortonde strofen föll bort under 1900-talet (Ekrem 2002, s. 84).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    13–16 Men ingen är så stor och vis, [...] för Gud han står. Jfr Mark. 10:15.

    Bibliografi

    Ekrem, Lev lycklig, glöm ej mig! 2002, s. 84; Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 208, 240 f.; Lehtonen, »Topeli änglar», 1998, s. 9

    Faksimil