Läsning för barn
Omslag
Titelblad
Förord
Inledning
Förord till Onkel Adam
Bärplockerskan
Den röda stugan
David och Goliath
Var god mot de fattiga
Den tappade kängan
Sanningens Perla
Rinaldo Rinaldini eller Röfvarbandet
Fågel Blå
Skyddsengeln
Förord till alla goda barn
Till en Gosse
Till en Flicka
Vintersagan om Skyhög och Molnskägg
Vårens saga
Naturens hemlighet
Nyårsnatten
Sampo Lappelill
Under Björkarna
Neckrosen
Höstvisa
En Saga om sju syskon
Sparfven om Julmorgonen
Nora, som ej ville vara barn
Verna Rosa
Adalminas perla
Hvad Wilhelm tänkte på första Maj
Fästningen Hjelteborg
Skolgossens Vintervisa
När det är midsommar
Skolgossens Sommarvisa
Hedra din fader och din moder
När man sofver på rosor
Hjertat af gummi elasticum
Höytiäinen
Om den sommar, som aldrig kom
Liten Verna
Unda Marinas fotspår
Hvad Emma tänker om hösten
Brusebäck och Susebäck
Solkonungens krona
Silfverpenningens Berättelser
Julvisan
Hallonmasken
Visan om lilla Maja
Huru skogens små barn lärde sig läsa
Toinis Julafton
Det vackraste i skogen
Lilla Skrållan eller Det skrynkliga förklädet
Hvitsippan
Musti
Den barmhertige är rik
Rosenperlorna
Elisa
Himmelens Barn
Sagan om de fyra, som prisade Gud
Vårt Land
Barnens bön för Fäderneslandet
Radigundis’ penna
Walters första äfventyr. Om Walters hem samt om Lunkentus och den randiga kjolen
Walters andra äfventyr, som hände sig en dag i Sockerlandet vid Himmelsbacken
Walters tredje äfventyr, som hände, när Walter slog trissa
Walters fjerde äfventyr. När man är lat, får man akta sin lugg
Walters femte äfventyr. Huru Walter ville göra som Robinson
Walters sjette äfventyr. Huru Walter gick på jagt och skjöt förunderligt miste
Walters sjunde äfventyr. Huru den tappre Walter jagade vargar
Walters åttonde äfventyr. Huru Walter sökte en skatt och ville bli rik
Första samtalet. Stinas examen i mathematiska geografin
Andra samtalet. Europas karta
Tredje samtalet. Stinas examen i vetenskaperne
Vänta litet!
Björkens stora planer i mössörontiden
»Bättre folk och sämre folk»
Trollens jul
Höbergningen
Skridskolöparen
Huru Frithiof red på första Maj
Eli Rhem
Raska gossar
Den stora frågan
Saul och David
Kyrkklockorna
Sagan om Lillis näsa
Gossen från Brahestad
På blank is
De små fåglarnas klagan
Björken och Stjernan
Barnens bön för alla
Hvad skall du älska?
Prinsessan Törnrosa
Olle, som gick på skidor
Stormen och Solskenet
Kyrktuppen
Nyåret 1868
Strö blommor!
Pikku Matti
Fattiga barns lofsång för Finlands skörd, hösten 1868
Hafskonungens gåfva
Sista April
Svalan från Egypti land
Eko
Unda Marinas silfverskål
En Jättesaga
Luftslotten
Julgranen
Gamla stugan
På skridskor
Mirza och Mirjam
Den första Lärkan
Fattiga barns lofsång i en vårdanstalt
Pekkas äfventyr
Solstrålen i November
Löflösa träd
Bullerbasius
Hökens vrede öfver Majföreningen
Bofinkens vaggvisa
Ninive
En Julsaga
Huru man hittar sagor
Solkonungens barn
Solkriget
Ängsblommornas visa
Den okända svarta fågeln
Den bättre vägen
Prestgårdsflickorna
Rida ranka
Julvisa
Skyddsengelns röst
Fjäderholmarna
Byggmästar Vinter
Prinsessan Lindagull
Alauda cantat
Refanut
Skolgossarnes segersång
Matts Lustigs barn
Tidningssättaren vid sin stilkast
Fattig-gubben
Aftonvandring
Georgs konungariken
Ångbåtseldaren
Lasse liten
Svarta hafvets matros
Tändstickan
En vårdag på Finska Viken
Pehr Matts’ sten
Jernvägskonduktören
Myran, som for till doktorn
Telegrafisten
Lilla Genius
Vaggvisa för en nordanstorm
Stjernöga
Vid postluckan för ankommande bref
Myreborg och Gråmossa
Johanna d’Arc
Sikku
Berndt Michaels dröm
Det vissnade löfvet
Hvar få vi en julgran?
Måne klara
Ängens Söndagsmorgon
Till de hvita körsbärsblommorna
Sötare än sött
Till min roddargosse
Gossen från Sammatti
Jordgloben
Skogsbjörn
Gossen från Pernå
Jätten och skolgossen
Flickan vid Kauttua
Fabriksarbeterskan
Knut Spelevink
Smeden
Mod i faran
Auktionsmäklaren
Gamla herrn
Brandvakten
Gossen, som hörde det tysta tala
Mjölnaren
Wipplustig
Stockflötaren
En lärd gosse
Sockerbagaren
Tomtegubben i Åbo slott
Trädgårdsmästaren
Fiskarnes lif i hafvet
Vallflickan
Tom
Jägarens första byte
Moster Lotta
Linet
Årstiderna
Den heliga natten
1. Guldflugan
2. Den röda flaggan
3. Lejonet
4. I hafvets djup
5. Källan
6. Töckenöarna
Sländans höstvisa
Huru Gud skapade Finland
Vidrack
Huru Skandinavien och Finland blefvo en halfö
Mars 1888
Charles Gordon
Hjältevisa vid fem år
Den heliga nattens barn
Ny julvisa
Den fallna julgranen
15. Stenografen
16. Urmakaren
17. Blomstersäljerskan
18. Köksan
19. Bokhandlaren
20. Bokbindaren
21. Bagaregossen
22. Gatsoperskan
23. Lille prinsen
Skräddaren, som tråcklade hop Finland med Sverige
Spelemans visa
En hög herres jakthund
Peppeli
Två gånger två är fyra
Flickskolan i farmors tid
Skolan i morfars tid
Huru järnvägen fick sjumilsstöflar
7. Florio berättar om björken
8. Unda Marina berättar om slafhandlaren
9. Unda Marina berättar om perlan
Prins Florios kanal
Krypskyttarne
Jennys förmaningar
Förspel till »Prinsessan Törnrosa»
Lucias siffror
Station Sylvester
Askungen
Behåll din krona
Syne i Sommarby
Vallgossens visa
Tuttemuj
När solen dansar
24. Kusken
25. Fiskaren
26. Spågumman
Mellan smörgåsarna
Molnjätten
10. Unda Marina berättar om Imatra
11. Florio berättar om Lapplands troll
Rimtussen
Skära hafran
De röda skorna
Barnet mitt
Slug skall man vara
Vaggvisa för ett sjukt barn
Moppe
Jungfru Marias nyckelpiga
Folkskolebarnens vandringssång på vägen till skolan
Englarnas julklapp
1. I gröna skogen
2. Göken galar
3. Myggdansen
4. Urmakarvisan
5. Katten och råttan
6. Mjölnarevisan
Pukkis visa
Skogskonungen
Tidernas spegel
Perdita eller Den förlorade våren
Snurran
Solkonungens barn.
Det var en gång en prins och en prinsessa,original: prinssesa,
De voro barn af solens kungahus.
De bodde i ett rike utaf ljus,
Och sällan får man se små barn som dessa.
|601|5De voro vackra, som den ljusa dagen;
De voro goda, som den milda vår,
Med ögon himmelsblå och guldgult hår
Och morgonrodnans färg i anletsdragen.
De voro fina, luftiga som drömmar,
10De buro kläder utaf silfverskir,
Skönt kantade med perlor och safir
Och diamanter uti alla sömmar.
Han hette Flamming; Dagmar var hans syster.
De bodde i ett slott utaf kristall
15Med tak af guld, med golf utaf korall
Och fönster af rubin och ametister.
De hade också hvar sin lilla fåle,
Att rida ut ibland till verldens grind,
Och Flammings snabba fåle hette Vind.
20Och Dagmars lätta ridhäst hette Stråle.
|216|En dag så redo de vid dagens gryning
Igenom tusenmila öde fält,
Och Vind och Stråle flögo af så snällt,
Som aftonskimret öfver hafvets dyning.
25De redo genom rymden, ystre, glade,
Förbi så många stjernors cirkeldans.
Det var en fröjd, en prakt, ett sken, en glans!
De voro barn, och de så roligt hade!
Till sist så ville Dagmar återvända:
30– Vår far blir ledsen; bästa Flamming, kom!
Men Flamming ville icke vända om:
– En stund ännu, en liten ridt, en enda!
Se der en stjerna uti nattens rike,
En liten mörk planet vid verldens slut!
|602|35Låt oss för ro skull se hur der ser ut
På detta lilla flarn i rymdens dike.
Nåväl. De landade på dunkla stranden
Af jordens lilla klot der längst i vrån
Och bundo fålarna ej långt ifrån
40Vid palmerna, som vexte uti sanden.
När solens barn der sågos glade sväfva,
Steg fadersögat öfver himlens rand
Och brände Afrika med glödhet sand,
Lik en tyrann, för hvilken folken bäfva.
45Och Samum kom, och markens blomster, bräckta
Som döda fjärlar, dignat utan tröst
Vid källans näringslösa modersbröst;
Schakalen röt, och tigern sågs försmäkta.
|217|Det var som om naturen dagen skydde,
50Och menskan suckade i ångst och qvalm.
I skuggan utaf bamburör och palm
För Flamming och för Dagmar negern flydde.
Men solens barn, de sökte sina fålar,
Förskräckte af vår jords fiendtlighet.original: fiendt ghet.
55–tillagt av utgivaren O, sade Flamming, hvilken ful planet,
Der man förbannar solens milda strålar!
De redo åter ut i luftens öken,
Men det var dimma öfver jordens rund,
Och när de ridit vilse så en stund,
60Så kommo de igen till jordens töcken.
Nu till en annan trakt de trötta lände.
Hur annan var ej här naturens drägt!
Af hvita drifvor fältet låg betäckt,
Och vinternatten ville ej ta ände.
|603|65Men grön stod granen vid naturens hjerta,
Och morgonbrasan brann i torpets spis,
Och hunden skällde mot en varg på is,
Och barnen lyste natten med sin perta.
Det var så mörkt, det var så kallt vid polen,
70Men derföre var också ljuset kärt
Och allt det varma lif, som det beskärt,
Och derföre välsignade man solen.
– Kom, sade Dagmar, här är godt att vara!
Här är vår fader älskad. Också vi
75Nu skola här välkomna gäster bli.
Kom, låt oss leka här med barnens skara.
|218|Och Flamming, Dagmar bundo sina fålar
Vid skogens gran och gingo glada sen,
Att lysa natten med sitt anlets sken
80Och värma drifvan med sitt ögas strålar.
De gissat rätt, de voro kära gäster,
Och för att fägna dem rätt gladt och godt,
Så kläddes fältet grönt och hafvet blått,
Och folket jublade vid sommarfester.
85Här lekte solens barn med menskobarnen,
Helt litet kurra gömma väl också,
Och seglade på blanka sjöars blå
Och sådde korn och plaskade i qvarnen.
När sen de vattnat mon med blomsterkannor,
90Så sade Flamming: syster, nu är tid
Att resa hem. Vår fader är ej blid,
Om vi försinka oss. Då få vi bannor. original: –
– Ack, sade Dagmar, blott vi leka finge
Med axen än på åkermannens fält! original: –
|604|95–tillagt av utgivaren Får gå, sad’ Flamming. – Och de lekte snällt
Och märkte ej, att månader förgingo.
Men ändtligen var afskedstimman slagen,
Och Vind och Stråle sadlades på nytt.
Adjö! Adjö! – När båda barnen flytt,
100Kom hösten, och till natt blef åter dagen.
Hur solens barn sen kommit alla vårar,
Att leka här med barnen i vår nord,
Och hur hvar höst de åter flytt vår jord,
Det veta alla båd’ med skämt och tårar.
|219|105Men alla veta ej, att Dagmar lilla
I våras*Våren 1867.fick en sticka i sin fot
Och kunde icke rida hitemot,
Men bara Flamming kom, och det var illa.
Han kom allena. Ljuset sågs sig närma,
110Som förr, att leka här med blommor små,
Men Dagmar liten var förhindrad då,
Och derföre blef ljuset utan värma.
Och derföre blef allt ej som det borde,
Ax utan kärna, blommor utan rot,
115Ty stickan, stickan satt i Dagmars fot.
O, sticka, sticka, hvad du illa gjorde!
Visst kunde någon det förmena,
Att det var här, i stygga lekars krets,
Som Dagmar trampade på stickans spets:
120Det vet vår store Fader blott allena.
I, hulda, älskliga små barn af solen,
Välkomna, ack, välkomna hit igen!
Men kommen båda, kommen icke en,
Att det må vara ljust och varmt vid polen!
|605|125Må Han, för hvilken verldar nederfalla
Och solar slockna, solar tändas opp,
I jordens nöd oss sända himlens hopp,
Att vi tillbedja honom alla, alla.