Tidningssättaren vid sin stilkast
Kommentar
Kommentar
Dikten är en av sammanlagt tjugosex yrkesvisor som beskriver det industrialiserade samhället där nya yrkesroller samsas med traditionella värv. Den här typen av rolldikter var ny för barnlitteraturen och förekommer i Läsning för barn 5–8 (Lehtonen 2003, s. 22).
I dikten lyfter Topelius det tryckta ordets sprängkraft och spridningsmöjligheter. Topelius engagerade sig för typografernas sak och var en av initiativtagarna till Typografernas läseförening som bildades 1869. Se »Svarta gardet» (1868, ZTS II, s. 25 f.), »Boktryckarekonsten» (1868, ZTS III) och »Tryckfelen» (1885, ZTS X:2).
Tidningssättaren liknas vid en herde som vallar sina getter, d.v.s. typerna, de »magra» och »feta». Formuleringarna har anpassats till en ung publik (se t.ex. strof fyra, som inleds högstämt men avslutas med rimmet mops–kalops; jfr Laurent 1947, s. 265, 267). Innehållet visar att Topelius inte enbart skrev för de unga utan att han även i barnlitteraturen riktade sig till de vuxna personer som förmodades läsa tillsammans med barnen (jfr censuren i »En Jättesaga»).
Av ett ofullbordat manuskript daterat 3/12 1872 framgår att Topelius hade tänkt behandla censuren i en dikt med titeln »Tryckargossen», som i författarens anteckningsbok är placerad bland andra yrkesvisor. Manuskriptutkastet innehåller bl.a. verser som »Så strök censuren halfannan spalt, / Vi trycker vi och han stryker allt» (NB 244.166, s. 22).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
Titel stilkast kast, tryckerilåda med fack för varje trycktyp.
4 pappersängarna tidningssidorna.
6 käk här: tänderna.
11 kätta Här metafor för vinkelhaken, i vilken sättaren sammanställer olika kombinationer av typer.
17 tjäll koja, hydda.
28 draf dravel, jfr v. 47–50: »Hvad ryms ej allt / I en tidnings spalt! ...»
30 stäfvan här: hinken.
32 En silfverkälla, ur djupet sprungen; Jfr »Saul och David»: »Som silfverkällor ur blomsteräng». Se även dagboken 1/1 till 9/2 1837: »Vivat Glädjen, du klara ström utur silfwerkälla!»
33–36 Der råder Sanningens kloka flicka, [...] Att bryta berg. Jfr »Islossningen i Uleå elf» (ZTS I, s. 256, v. 98–99): »Det skulle dricka kraft af ljusets märg, / Det skulle bryta mur och spränga berg.» (Se kommentar till dikten, ibid. s. 499 f.).
41 pojken springpojken.
41 tattarn tataren, romen.
50 cession konkurs.
56 Läk läck.
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 88 f., 265, 267; Lehtonen, »Puoli vuosisataa lastenkirjailijana – Zacharias Topelius», 2003, s. 22; Topelius, Ljungblommor, ZTS I 2010, s. 256, komm. s. 499 f.; Topelius, Dagböcker, ZTS XXI 2018, s. 513; »Tryckargossen», Zacharias Topelius arkiv, NB 244.166, s. 22; Topelius, Nya blad och Ljung, ZTS II 2019, s. 25 f.; Topelius, Övrig lyrik, ZTS III 2019, Topelius, Övrig barnlitteratur, ZTS X:2 2021
Tidningssättaren vid sin
stilkast
.
Jag är en herde, som vallar getter.
Etthundratusen i rad jag sätter
Och skickar magra och skickar feta
På
pappersängarna
ut att beta;
5Små svarta kräk
Med bly i
käk
.
Nu låta de sig så tama fånga,
Men släpp dem bara att slåss och stånga,
Så ränna de hela verlden kull
10Och bucka bulor i månget hull.
|669|Nog stänger jag dem uti min
kätta
,
Men andra vilja i band dem sätta.
Åh, mina getter ha ben som vindar,
De hoppa öfver staket och grindar!
15Det finns ej ort,
Ej mur, ej port,
Ej slott så högt eller
tjäll
så ringa,
Der de ej muntra på bete springa;
Det är knappt möjligt att säga hvem,
20Som icke stångats en gång med dem.
|73|Ty mina getter ha eld i hornen,
De blänka rätt som en fyr i tornen,
Och der de springa, der lyser strimman,
Som dagens solsken, i midnattstimman.
25Beror allt på
Hvad mat de få.
De äta tankar, som snillet föder,
Men ofta nog man med
draf
dem göder,
Och stundom mjölka de rikedom,
30Men stundom lemna de
stäfvan
tom.
Der flödar långt i den öde ljungen
Och gifver hon mina getter dricka,
35Så få de märg
Att bryta berg.
Men ack, det händer visst icke sällan,
Att lögnen blandar sitt gift i källan,
Och då så bitas de som en mops,
40Och vargen äter dem till kalops.
Nu kommer
pojken
, så svart som 
tattarn
,
Med manuskriptet ifrån författarn.
Ut, mina getter, från bås och kätta!
Nu ha vi nyheter att berätta.
45Hvad ryms ej allt
|670|I en tidnings spalt! ...
Bah, nu är intet, som lönar mödan!
Det är annonser, som slåss om födan ...
En liten fröken har tappat skon,
50Och en skogssköflare gör
cession
.
|74|Det der går bakåt, liksom en hummer;
Men vänta, vänta, ioriginal: I nästa nummer,
Då få ni springa i kapp med tiden:
Han trafvar fort, han är väl beriden.
55Ut, ut, små troll!
En tidning vet ju allt det som händer
Och icke händer i alla länder.
Men kära i, byt ej plats med å,
60Och tryck ej si, när du menar, så!konsekvensändrat/normaliserat