[47]

16. Urmakaren.

Tikitack, tikitick,

Du mitt pickande ur!

Är du munter och qvick,

Lilla fågel i bur?

5Du har brådt, jag förstår,

Du har många bestyr,

Du är tiden, som går,

Du är lifvet, som flyr.

|946|

Hvarken dag eller natt

10Får du sofva i fred,

Ty i allvar och spratt

Öfverallt är du med.

Du har sopat mitt golf

Klockan åtta i dag

15Och är med klockan tolf

Om en kejsares lag.

Du skall väcka Alex

Till hans bok klockan sju,

Du skall gå klockan sex

20Med Sofi till en fru;

|48|

Du skall skynda dig snar

Med bror Frans till tant Lis,

Ty med tåget hon far

Klockan nio precis.

25Är det regn, är det frost,

Är det fred, är det krig,

Är det båt, är det post,

Alla fråga de dig,

Och det bittraste ord,

30Som, med ånger förent,

Du får höra på jord,

Det är ordet: för sent!

Men din mästare är

Gamle gubben ändå,

35Där han sitter så tvär

Med glasögonen på.

Ty vid minsta sekund,

Som du stjäl, lilla tjuf,

Är han färdig på stund

40Med sin mejsel och skruf.

Och han skrattar i mjugg

Öfver menskornas språng,

|947|

När han ruckar din kugg

Och han styr deras gång;

45Men han lägger sin ked

Som ett bristande band

För den Evige ned,

Som bär tiden i hand.

|49|

Tikitick, tikitack,

50Hamra på, lilla smed!

När jag lyss på din knack,

Hör jag lifvet gå med.

Hur skall världen se ut,

När jag stanna dig ser?

55Ja, när tiden är slut,

Finns urmakarn ej mer.