Lästext 11. Florio berättar om Lapplands troll. Har du hört hvad man säger om Lapplands troll, Hur de hänga sig fast vid ens klädningsfåll, Hur de dansa på sjö, hur de hvirfla i vind, Hur de vända din syn, hur de göra dig blind? 5Jag tog staf i min hand, sjumilsstöflar på fot, Och jag gick genom Finland nordpolen emot, Mina björnar de brummade kunglig salut, Och så kom jag till Lappland, där vägen tar slut. |59| – Hvar är’ trollen? De glömt att betala sin skatt; 10Jag vill hålla en räfst nu i midsommarnatt. – Käre herre, nu gömma de sig i sitt fjäll; Kom tillbaka i mörkaste juleqväll! Men jag ville ej vänta på mörker och snö, Jag fick fatt i en trollkarl vid Enare sjö, 15Och han fräste så hiskliga ord i sitt skägg, Att där remnade brakande fjällets vägg. Och där kröpo i klipporna, som i en stack, Många tusende småtroll och busar och pack Af den sort, som plär skrämma beskedliga barn 20Och som lägger för menskorna snaror och garn. Då så tog jag en qvast, och jag sopade ren Hela gropen med hufvud och armar och ben, Som man skurar sin stuga med såpa och lut, Och jag sopade skräpet i Ishafvet ut. |1096| 25Hvad de grinade styggt, hur de beto min qvast, Hur de klängde sig envist i klipporna fast! Och de summo i land, och de kommo igen, Men jag vrok dem i hafvet åt simporna än. Då så kröp där på marken en gran utan stam, 30Och där tittade blåögd en elfva fram, – O, min prins, original: – sade elfvan och blinkade skygg, original: – Skjuter du med kanoner på Lapplands mygg? |60| Allt förgäfves du sopade trollens hem, De bo qvar jämt så länge man tror uppå dem. 35Låt de fattiga trollen få spöka i fred; Sopa mörkret, som födt dem, så följa de med! – Liten elfva, haf tack, ja ditt råd, det är godt; Jag vill bygga åt solen i Lappland ett slott. – O, min prins, bygg då hellre åt skolan ett hus, 40Och gör fönsterna höga för himmelens ljus! Ja, jag byggde en skola i mörkaste nord, Som en lykta för Guds och för sanningens ord. Nu så lära sig barnen arbeta så gladt, Och jag tror ej de drömma om busen i natt. 45Men om trollen så hörde man sedan ett tal, Att de summo tillbaka på ostronskal. Och den väldige trollkarln vid Enare sjö, Frös ihjäl sista jul i en drifva af snö.
Kommentar Kommentar Se komm. till följande, »Rimtussen». Trollen lever av vidskepelse och bekämpas med kristen tro och upplysning (vers 39–42; jfr Laurent 1947, s. 234). Punktkommentarerstycke – textställe – kommentar5 sjumilsstöflar stövlar, med vilka man kan förflytta sig sju mil med ett steg; ursprungligen i Charles Perraults saga om Tummeliten från 1697.19 plär formvariant av plägar; brukar.28 vrok formvariant av vräkte.28 än än en gång. Bibliografi Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 142, 234
11. Florio berättar om Lapplands troll.
Har du hört hvad man säger om Lapplands troll,
Hur de hänga sig fast vid ens klädningsfåll,
Hur de dansa på sjö, hur de hvirfla i vind,
Hur de vända din syn, hur de göra dig blind?
5Jag tog staf i min hand,
sjumilsstöflar
på fot,
Och jag gick genom Finland nordpolen emot,
Mina björnar de brummade kunglig salut,
Och så kom jag till Lappland, där vägen tar slut.
|59|– Hvar är’ trollen? De glömt att betala sin skatt;
10Jag vill hålla en räfst nu i midsommarnatt.
– Käre herre, nu gömma de sig i sitt fjäll;
Kom tillbaka i mörkaste juleqväll!
Men jag ville ej vänta på mörker och snö,
Jag fick fatt i en trollkarl vid Enare sjö,
15Och han fräste så hiskliga ord i sitt skägg,
Att där remnade brakande fjällets vägg.
Och där kröpo i klipporna, som i en stack,
Många tusende småtroll och busar och pack
Af den sort, som
plär
skrämma beskedliga barn
20Och som lägger för menskorna snaror och garn.
Då så tog jag en qvast, och jag sopade ren
Hela gropen med hufvud och armar och ben,
Som man skurar sin stuga med såpa och lut,
Och jag sopade skräpet i Ishafvet ut.
|1096|25Hvad de grinade styggt, hur de beto min qvast,
Hur de klängde sig envist i klipporna fast!
Och de summo i land, och de kommo igen,
Men jag
vrok
dem i hafvet åt simporna 
än
.
Då så kröp där på marken en gran utan stam,
30Och där tittade blåögd en elfva fram,
– O, min prins,
original: – sade elfvan och blinkade skygg,
original: – Skjuter du med kanoner på Lapplands mygg?
|60|Allt förgäfves du sopade trollens hem,
De bo qvar jämt så länge man tror uppå dem.
35Låt de fattiga trollen få spöka i fred;
Sopa mörkret, som födt dem, så följa de med!
– Liten elfva, haf tack, ja ditt råd, det är godt;
Jag vill bygga åt solen i Lappland ett slott.
– O, min prins, bygg då hellre åt skolan ett hus,
40Och gör fönsterna höga för himmelens ljus!
Ja, jag byggde en skola i mörkaste nord,
Som en lykta för Guds och för sanningens ord.
Nu så lära sig barnen arbeta så gladt,
Och jag tror ej de drömma om busen i natt.
45Men om trollen så hörde man sedan ett tal,
Att de summo tillbaka på ostronskal.
Och den väldige trollkarln vid Enare sjö,
Frös ihjäl sista jul i en drifva af snö.