ZT–Sofia Topelius 1.10.1864

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 1.10.1864

Helsingfors lördag 1 Oktob. 1864.

Min Älskade Mamma!

1 Till min förundran ser jag på datum att vi redan äro vid Mickelsmessan, när det är ”han tiin”. Nog vore det roligt att ha, som Schalins, bara tre mil till Kuddnäs, om det också vore kutulfjärdar emellan; vi kunde då någon dag emellanåt få vara tillsammans! – Tack för Mammas kärliga bref, det första riktiga sedan vi skildes åt, och derföre än mera efterlängtadt. Jag vet ej huru vi skola ställa till någon liten skrypelse för Mamma i denna mörka och duskiga årstid. Till en liten kammartrefnad skicka vi genom Hjalmar Nordgren, som nu är här, en petroleumlampa med tillbehör. Den är mycket enkel och lätt skött samt sprider ett klart sken, tillräckligt för ett litet bord att arbeta vid. Petroleum medföljer i krus eller buteljer, en kanna att börja med. För dess eldfarlighet ställer man flaskorna der de ej kunna stötas sönder och häller i lampan ur någon mindre flaska eller kanna. Vill Mamma ha pappersskärm, så är den lätt lagad, om Fanny vill bruka sin snälla hand; nog kunde vi skicka härifrån också, men ha ej nu till hands. Emili begagnar en dylik lampa och Aina en mindre. Wi tycka om dem.

||

2 Med Österbotten afgår i dag på morgonen en liten låda till Mamma, innehållande en burk wassbuk till Dyhrns och en till Lybecks. Dessa rader, som framföras af Eng, torde väl hinna förut. Kaggarna äro äfven adresserade till fru S. Topelius. Här är godt om wassbuk och god sort, om den nu blott är väl inlagd. Emili har gått i lära hos fru Decker, som sjelf hjelpt till. – Wi må Gudskelof alla bra, fast här ha varit några skrämskott, men de ha aflupit lyckligt. Den 20 Sept., en onsdag, voro de nyss förlofvade flickorna Decker med deras mamma och fästmän här på qvällen och jag hade just fattat ett glas rhenskt för att föreslå de ungas skål, när vi hörde brandsignaler kl. ½ 10 på qvällen. Det var Tabunoffs gård, som brann vid Skillnaden; – Emili har väl redan berättat derom och huru jag, som ovärdig medlem af frivilliga brandkorpsens bergningsdivision, äfven var med för att vakta de långs bulevarden i långa högar uppstaplade sakerna. – Fredagen derpå for jag med bergmästar Tengström till Borgå att helsa på Runeberg, och det gjorde ett ganska smärtsamt intryck att se den starke, ståtlige mannen, med ens förvandlad till en stapplande gubbe med grått skägg. Emellertid|| var han, efter hvad de sade, mera lifvad och glad än på länge, endast att han med svårighet kunde utsäga sex eller sju ord å rad. Vi kommo kl. 12, jag gick till societetshuset, men fick strax bud efter mig och var då hela dagen hos Runebergs. De voro så innerligt hjertliga. På qvällen kom äfven Otto Schauman dit; jag ville flera gånger gå, för att ej anstränga den sjuka, men vi skulle nödvändigt stadna till qvällen. Just medan vi åto qvällsvard och Runeberg satt och såg på i sin länstol, fick han ett så svårt anfall, att alla blefvo grufligen skrämda och trodde att det var hans sista stund. Doktorn efterskickades genast, förordnade senapsdegar m. m., och om en stund var anfallet förbi, utan att efterlemna annat än matthet. Schauman och jag återvände till societetshuset kl. 12 på natten och foro andra morgonen kl. 8, sedan vi förut varit inne hos Runebergs och fått höra att anfallet, som var epileptiskt (fallandesot) ej haft vidare påföljder. Men Mamma kan tänka hur uppskakad jag återvände. Att se en så stor och lysande intelligens, och dertill ännu en så älskad person, så bruten, det gjorde intryck, som vore all verldens herrlighet idel stoft.

||

3 I tisdags begynte jag sedan mina föreläsning och om qvällen tillbragte vi hos Rosenkampffs, som nyss flyttat in från Jollas. Vi kommo hem kl. 10¼ och Emili var redan afklädd, när vi åter hörde det otäcka tutandet ifrån brandtornet. När jag kom i mitt skrifrum för att kasta på mig min fiskarejacka, som är min uniform uti korpsen, var rummet alldeles ljust och en hög låge slog upp bakom våra uthusbyggnader. Elden hade för andra gången inom en vecka brutit ut på en höskulle, och denna gång i en gård nära baksidan af klinikum, knappt mer än ett stenkast från oss. Emili begynte skaka och måste taga Hoffmans droppar, barnen satte också i början till lipen, när de sågo den höga lågan. Utan att just bli mycket häpen, skyndade jag till min tjenstgöring, men när jag såg vinden drifva hela skyar af gnistor öfver vår gård, kom turen till mig att känna justsom en knäck i kuraget, hvarpå jag gaf tjensten på båten och skyndade hem. Här ulfvade Fina af alla krafter, och vi började smått tänka på att lägga ihop våra futikor. Emellertid skickade jag karlar på taken med vattenämbaren; Borgströms, Thunbergs, Deckers och flera vänner kommo hit att se efter oss. Deckers pigor langade tappert vatten.

||

4 En stund var faran allvarsam nog, gården låg full med spånor, emedan jag just haft två Jeppobor från Lassus att omlägga ett brädtak, och spånorna visade god lust att tända. Lyckligtvis blef den numera ypperliga eldsläckningen om en half timme herre öfver branden, så att blott 1½ hus brann, ehuru rundtomkring på tre sidor funnos trädruckel nästan vägg i vägg med det brinnande huset. Kl. ½ 12 var all fara förbi och vi styrkte oss med en kopp kaffe, men emedan jag var rädd att gnistor kunde ligga och kytta på brädtaken, patrullerade jag till kl. ½ 3 och hade sedan ondt om sömn. Allt detta gjorde att jag sedan var skräpig i flera dagar, till jag hann kureras med tvättningar, och är nu bra igen. Mille slapp med någon trötthet och hufvudvärk. – Efter alla onda, liksom goda ting äro tre, så hoppas vi nu att antalet är fullt tillsvidare och kunna skatta oss lyckliga att ha sluppit med skrämseln. Flera blefvo sjuka efter sednaste branden. Man säger att en full bonde sofvit på höskullen och makat sig bort med en fart, när elden bröt ut. Många tusen personer stodo på bergen och sågo på.

||

5 Mamma har upplefvat dylikt och värre, derföre kan Mamma förstå hur det pinar mig, när kuddan röutar ibland i fähuset med ett ljud som liknar brandtornets tutande.

6 – På takreparation har jag kostat 18 rubel, och lika mycket återstår, men sparas till nästa år. Gården behöfver plåtas på. När Kavaleff flyttade, bytte han om de rätta dubbelfönsterna och lemnade gamla ruttna fönster i stället, så att yttre fönsterna ha luckor, men ej de inre. Så skall man hushålla för att bli rik. – Rosenkampffs må väl och äro nöjda med sin sommar. Sofi Leopold deremot är ganska krasslig med sitt bröst, genom oförsigtighet i de kalla rummen vid hemkomsten. Oskar fattig har fått 100 rubels tillökning i sina inkomster, för sin amanuenstjenst vid bibliotheket, så att nu har han 600, hvaraf 100 åtgå till räntor. Johannes var här i förrgår och betalade en gammal skuld, som jag redan gifvit till spillo, men det är aldrig ett fel att vara ordentlig. Han mår bra och bad helsa. – Olga Nummelin är hos oss sedan i thorstisdags, på väg|| till sin kondition i Idensalmi. Vädret är numera kallt, blåsigt och gråduskigt. Wright, som kom från Kuopio, berättade att han räknat blott 5 dagar i Augusti, på hvilka det icke regnat hela dagen.

7 Till Bonnier har jag nu skickat allt hvad han skall ha, och nu ansätta de mig här för den lofvade novellen till Hfors Tidningar. Det är knappt om tid; mina föreläsningar taga mycket af dem sorten i anspråk, och jag måste bjuda till att ej skämma ut mig för mitt stora auditorium. Jag tror der varit inemot 200 personer, hvaraf 3 långa bänkar med fruntimmer.

8 – Aina sjunger i Morings sångförening. Små kråkorna begynte i går deras speltimmar för Therese Decker, och Eva tycktes till en början vara mera omöjlig att få notlinierna i hufvudet.

9 – Golfvet i salen är nu nymåladt i parquetrutor, men i onsdags var här en sångförening och stöflade något för bittida på rutorna. Dubbla fönsterna insattes i går. Nog är här trefligt, om Gud ger helsan. Jag tror att Mamma måste komma och se huru vi nu ha det.

||

10 Mamma är god och kommenderar Matte huru det bäst passar, hvad han och må förebära om mina befallningar. Wisst vore det bra att få näten byggda för samma lön, men är det något angelägnare, så använd honom dertill.

11 – Ainas porträtt skall skickas, bara vi få de små från Hårdh. – Skulle enkan Högström infinna sig, så var god och säg henne att att ansökningen är inlemnad med löfte om svar mot slutet af månaden (Oktober), men mera klena förhoppningar lär det vara. Schalins messingsväf har jag hört efter, men ej lyckats få. – Augusta skickade oss en nätingkagg med Nordgren, mycket god. Tack, goda Mamma, för löftet om sik och romm. Det smakar ändå fågel. – Mera tyst tror jag vi lefva i höst – här skall ätas mjölgröt till qvällarna.

12 Kärliga helsningar till Fanny, Stina, och våra vänner i staden; äfven till Wennerholms. Kan jag ej göra gubben någon liten tjenst? – Helsa också till barnen och Larsmo vännerna! Må väl, goda Mamma, jag kysser Mammas händer som en lydig och tillgifven son.

Z.

13 Är det något Mamma behöfver härifrån, så kan det ännu hinna skickas med ångfartyg. Fannys beställning finns uti lådan. Men tänkom Fanny skulle behöfva mera tyg? Mamma skref par alnar och jag skickade 2. Aina visste att Adele hade en dylik, derifrån fick jag en proflapp. Det fanns i en annan bod. Jag skall ursäkta att hvassbuks burken var smetad med blåsa så lågt, det ser illa ut men för att det ej skall läka ur den något så lät jag det vara. Tack, tack älskade Mamma för omsorgen om mig. Det kan jag aldrig hjelpa att jag måste gå långa vägar. I går försökte jag att få byta skolans synålar mot en sax, men de skrattade mig upp i ansigtet. Nog skall det ännu försökas på andra håll, ty visst måste den sägen ha någon grund. Jag måste nu förkla Aina som af Ilmoni är bjuden till botaniska trädgården att få vackra blommor, och troligen sen till Cajsaniemi.

14 Hjalmar gick och bar en korg på gatan i går, hvaröfver i dag raljerades mycket vid kaffebordet. – Och att jag just skulle bära den härifrån! sade han. Aina vet bäst huru godt det gör, – tillade han. Aina har köpt en mycket bra och vacker vinterkappa för 16½ rubel. – Fanny borde vara och se flera dussin de allra vackraste liljor i orangeriet.

15 I onsdags blef jag af J. W. Snellman presenterad för 160 barn i vexelundervisningsskolan.