ZT–Sofia Topelius 15.12.1867

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 15.12.1867

Helsingfors 15 Dec. 1867, Söndag middag

Min Älskade Mamma!

1 Jag på börjar några rader, antingen för posten eller för Oskar Heikel, som reser i morgon. När vårt sednaste afgick, var Jeana redan kommen på böndagen, och Mammas kära bref fingo vi sedan om måndag, jemte Fannys. – Carolina Kjellmans oförmodade bortgång smärtade oss; hon var en tillgifven barndomsvän, fastän vi så sällan träffades. Lina får väl nu vara mor för de små systrarna. Jeana har jag ej träffat ännu, hon har ej varit här, men Mille var och helsade på henne redan i måndags. Åt moster Calamnius lägga vi hop någon liten skärf, men hvad skola vi ge åt Thilda Wahlström? Gerna ville vi ge något smått som bidrag till utstyrseln, men hvad? Månne brölloppet blir snart? Till mammas fattigkassa skall jag skicka ett litet bidrag bara jag får af Bonnier och bara jag får veta om Mammas egna affärer. Nu brumma så många björnar på engång, att jag varit rådlös, om jag ej lyckligtvis fått häromdagen en liten Halmstadlax, värd 175 riksdaler. Fru Candelin har ännu ej skickat något; de tro väl att andra ha lika godt om pengar, som de. Tjenstefolket fick i går 50 mark att sätta in på sparbanken, Fina 20 och Amalia 30 mark. Jag fick dem ändtligen till det, och Fina har förut 20 mark, så att början är gjord. De förundrade sig på sparbanken att någon sätter in också, ty de flesta taga ut allt hvad de ha. – Vi äro nu Gudilof friska, utom Annas hosta. Aina kom just hit ifrån kyrkan. Hon spatserar nu som förut och tycks vara rask. – Kallt|| ha vi ute, och det känns på tre af våra rum, barnens kammare (hörnrum), stora flickornas rum, som är öfver källarn och vårt ”kabinett” (mitt yttre), som är hörnrum med tre fönster. I dessa rum är golfkyla, och väggarna troligen för tunna, men sällan elda vi der ändå mer än en brasa om dagen. De öfriga rummen som ha varmt under, äro varma och matsaln samt Milles alkov ibland för varma. Icke kunna vi klaga; hvar får man fullkomlighet? Många ha sämre, när det blåser vid 20 graders köld. Man kör nu på isarna, och de sista ångbåtarne ha lagt sig till hvila. – Jag undrar om Mamma har varmt? – Ja, denna vinter pröfvar på månget håll. Nog vore det bättre äfven för lilla NyCarleby att ha en arbetsinrättning, der tiggarne helst kunde sprita dref, än att de vanka lata omkring och lära sig alla odygder i köken. Till sådant fordras egentligen blott en eller par driftiga personer, men derpå beror det. Kostsamare blir det icke, än att föda dem i köken. Mille min är så snäll deltagarinna här i vår arbetsinrättning. I går var hon i en rådplägning huru de 280, som nu äro gäster i inrättningen, skola få sig något slags uppmuntran, d. v. s. mat, under juldagarna. Der är alla söndagar gudstjenst, och om julafton blir der likaså. De yngre presterne tura om. – De pengar, som gåfvos till Wasa, voro väl för utdelning i socknarne och ej för Wasa stads arbetsinrättning? – Hvad den blomvassen vore en skön sak, om det fanns mera af den! Vexer den ej vid våra stränder? Det är nog skam af en så gammal strandbo|| som jag, att ej ha reda på sådant, men aldrig mins jag mig ha sett annat än vår vanliga vass. Aina påstår sig ha sett den ifrågavarande vid Alisvaj, men icke är hon säker derpå. Det vore roligt att få, t. ex. med Oskar H. efter julen, en bit blomvassbröd och en nypa mjöl, att försöka till kaffe. En sådan vext borde fås vid Lappojoki. – Tack för Mammas anbud att skicka en ylleshavl och piexor af båda sorterna till prof. Nog vore det mycket bra, och schavlen skall jag köpa åt Aina, hon behöfver en, men vi köpa platt intet utländskt, om det ock fås för billigare, nu när de satt ned priserna i så många butiker. Här har nu, till en början, kommit åtskilligt från Kristinestad, Ilmola, Heinola m. fl. orter till slöjdbolaget. I morgon afton mönstras det, och i tisdag ställs det upp på handtverkarnes julmarknad i societetshuset: det är vårt första försök; sedan vi fått mera, sätta vi upp egen butik. Då skall väl ock mera aktier tecknas, ty så många tro, att ingen slöjd finns här i landet, och så kasta de sina pengåfvor handlöst i det stora svalget. men dDerom har jag skrifvit, om det nu sen hjelper till något. – Oskar är rädd att få Åbo lektorat; han vill ej dit, han sökte det som reserv och som merit (men nog lär Kroken få det). Han har nu 3,200 mark här och begär ej mera som ungkarl, men det är den knuten, att han ej kan för alltid behålla sitt docentarfvode, 2000 mk; det ges blott på 5 år och är redan engång prolongeradt förra vintras. – Af Gustaf Turdin ha vi|| ej hört knäpp eller kny, ej heller om Julius. Ludvig Lindqvist är i Paris och får troligen en förste arkitektstjenst här. Zache far i onsdag till Karislojo; nytt hufvud har han fått af moster Emili. Icke vet jag annars hvad vi skola skicka åt små vännerna i Larsmo, annat än morbrors nya barnbok. Fattigt blir det också med våra andra julklappar.

 

– Söndagsqväll kl. 8.

2 Jag fortsätter, medan Berndt, Aina och Toini inöfva en trio i salen. Ja, julen, den blir visst tystare än för ett år sedan, när vi hade brölloppsbestyr. Det är i qväll ett år sedan den stora explosion. Wi bli hemma för oss om julafton. A. och B. ha loft vara med oss och laga en julgran. Det lilla, som julgubben möjligen hämtar, blir bara nödvändiga saker som ändå skola vara. En muff är Mille ombedd att köpa åt Agnes, och baschliker lagar hon åt hela sällskapet. Agnes folkar sig bättre med hvar dag; nog blir hon bra, hon bjuder till, och hon håller af Emili. I fredags voro alla barnen att se på Axel och Valborg, – tredje spektaklet för dem på hela hösten. Stora flickorna ha varit på 3 konserter, och andliga konserter voro alla. – I tisdag äro Mille och jag bjudna på Thilda Snellmans bröllopp. Mille rukkaspråk: finska har ej annat än svart klädning och drar sig för att gå, men nog tycker jag hon kan och bör. – Måndagmorgon: 15 graders köld. Wi ha nu smått julbestyr åt barnen. Mille går att söka något åt Schalins. Jag skall skrifva till prins Oskar, med tredje delen af barnboken åt hertigen af Wermland. Så ha vi konsistorium på f. m., så att jag slutar nu med önskan att Gud måtte gifva Mamma, Fanny och alla de våra samt vårt fattiga land en fridsam jul. Måväl! Kanske får mamma med nästa måndags post några rader från sin egen

Z.

3 Mille och alla barnen helsa. – I onsdag har Berndt sin examen. Han har fått vänta på några andra, som ej blifvit färdiga. – Helsa bror Albert; jag har en julklapp af näfver åt honom, väntad, men ännu ej anländ.

4 Rosenkampffs äro troligen om julafton hos Leopolds. – Sofi har nyss fått en ny räfskinnskappa, som kostat 800 mark, och Olga en ny sidenklänning; i dessa tider! – Hos grefvinnan Adlerberg är en syförening. De sydde åt sjukhemmet – på böndagen.