ZT–Sofia Topelius 7.11.1864

Lukuteksti

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 7.11.1864

Helsingfors måndag 7 Nov. 1864.

Min Älskade Mamma!

1 En karl skall stå vid sina ord, och derföre skickar jag dessa några rader, fastän jag försummade skrifva i går, när jag skulle haft tid. I natt åter voro vi på språng igen. Oskar var här på afton, och sedan han gått, läste vi några Davids psalmer och Arndt. Jag skulle just sluta kl. ¾ 11 med Psalm. 228 i gamla psalmb. och läste 5:te versen: ”du drake stygg, som gör otrygg”… då det började tuta i tornet. Vi sågo ut och sågo Margelins höga stenhus i granskapet klart upplyst på väggen. Det var likväl ej der, utan i kopparslagar Avanders gård, just invid Nordbergska gården, der vi bodde i sju år, och alldeles tätt med trädhus rundtomkring. Åter hade elden kommit lös på en höskulle, så att hela det huset strax stod i ljus låge. Det var 17 graders köld, men lyckligtvis nästan alldeles lugnt, så att våra numera goda släckningsanstalter hunno i tid att släcka den ganska duktiga brasan. Endast uthuset brann helt och hållet; ur ett mindre boningshus stod elden upp genom tre ställen på taket, men likväl blef det i yttre måtto lemma startsauveradtkommentar, ehuru invändigt förstördt. För vår gata var ingen fara, ehuru vi ej voro längre ifrån, än ungefär Kuddnäs från Dahlstens. Pastor Boisman bodde hos|| Avanders, det var hans skulle, och han hade nyss förut köpt hö för sin ko, men de hade varit ytterst rädda för elden och deras enda piga gick aldrig med eld i fähuset. Några dagar förut hade en okänd karl sofvit på höskullen och smugit sig ut på morgonen. Om det lemma startnu åter var mordbrandkommentar, eller de otäcka lemma startpapyrosernakommentar, är svårt att säga. Folket är emellertid uppskrämdt, lemma starthvad Dagbladet än må pratakommentar – Våra pigor utmärkte sig rätt snällt. Amalia var och bergade barn i det ena brinnande huset, och Fina hjelpte senator Bergboms, som bodde i huset bredvid, att inpacka deras saker, ty båda Bergboms pigor voro borta på en dans ända vid Thölö. – Emili, som varit skral de förra dagarna med sitt vanliga, eller rättare ovanlig, fick en liten nervfrossa, men Gudskelof ej värre, än att hon i dag endast känner sig trött. Aina var ute, Toini och Eva sofvo i god ro. I dag har kölden brutit sig med ett hiskeligt väder: lycka att det ej inträffade i går aftons. Har Mamma läst i Dagbladet, lemma starthuru Öhmans egen mor nödgades vittna mot sonen?kommentar Det är grymt. Ännu är han ej öfverbevist, men nog hoppas man att han skall blifva det.

||

2 Tack, goda Mamma, för både bref och skickningar, hvilka ändtligen framkommit – Emili får skrifva mera derom. Jag vill blott säga att både sik, sikromm, fårkött och gäddor redan äro med utmärkt smak och framgång proberade. – Olson kom med knapp nöd att fortsätta resan till Petersburg, för den stränga vintern fastän hamnarna ännu äro öppna och sjöfarten i gång. Jag träffade honom i fredags som hastigast i theatern. Han började då sjelf tala om sin spekulation på Kuddnäs och att han nog gjort allvar, om Forsius köpt hans gård och ej hunnit köpa förut. Det let likväl som hade han ej alldeles slagit saken ur hågen ty han frågade priset. Jag sade att han derom bäst kunde vända sig till mamma och att Schalin och jag, som härtills hållit emot, numera voro med derom för att spara Mamma bekymmer med jordbruket. För detta tycktes han ej vara rätt – det ger dock något, sade han, men en stadsgård ger ingenting. Jag sade: jorden är ograverad, du kan taga hypothekslån för att arbeta upp dem. Derpå frågade han om Mamma ville bo qvar. Jag sade att det vore önskligt, och han tyckte också att det ej mötte någon svårighet. Sedan sade han sig ämna komma till mig, om han skulle dröja, men|| lördagsmorgon fick han telegramm och måste resa. – Nog tänker han på saken, men det kommer an på hvad han bjuder, –

3 Mamma frågar om Gustaf Turdin. Han lär ha varit här i höst, men ej med sin fot hos oss – han skäms för de 50 rubel han fick af mig på ”två veckor” i våras, och dem fick han när jag var i sådan knipa sjelf, att barnen ej kunde få sig en ny skolklädning som de nödigt behöfde. Sedan fick han nu bref att Numers låg sjuk i kopporna med hela sitt hus och ville ha honom dit, och så for han – fast Numers bad honom vänta och ej ville utsätta honom för smittan. Gustaf fattig, han är så genomlat, att icke lär han nu åter gjort strå i kors, utan har bett Max Rosenkampff att skaffa honom en tjenst. – Vi ha denna tid lefvat nästan utan allt främmande. I lördags var konstnärsgille med fruntimmer och Aina med, men ej Emili. Pian vår, hon qvittrar nästan alla dagar i någon hönskonsert: i thorsdags på Meissners Symfoni, i fredags med Morings lilla sångförening, i söndags vid nya tyska kyrkans invigning m. m. Detta får hon sjelf berätta. Oskyldigt nöje är det; men i dag var här en balsubskription för vintern, och dertill sade vi nej.

4 Måväl! Alla – till och med Brunte – önskar Mammas egnaste

Z.

5 Jag kommer nyss från brandstället – det var en snäll släckning: på 3 sidor trädhus nästan vägg i vägg, och ej mer än det först antända brann.

6 Mamma får endel berättelser i 2 upplagor – det följden af att ej göra ackord på förhand om nyhetsmarknaden.

7 lemma startDagbladet var och gjorde fiasco i sin dust med polisenkommentarBerg tillskref sig förtjensten för det han berättade för fiskalen ett allmänt rykte.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    1 sauveradt räddat.

    1 nu åter var mordbrand Under september och oktober 1864 inträffade fyra eldsvådor nära Topelius hem, 9/10 i postsekreteraren Möllers gård i hörent av Nikolajgatan och Kyrkogatan. Den f.d. bagargesällen Mauritz Öhman åtalades för mordbrand (Helsingfors Dagblad10/10 1864 och Helsingfors Tidningar 19/10 1864). Se komm. nedan.

    1 papyroserna cigaretterna.

    1 hvad Dagbladet än må prata Topelius hade i kåseriet »Om Ingens grufliga grasserande i Helsingfors» påtalat att ingen gripits för ett antal misstänkt anlagda bränder (HT 7/10 1864, sign. Undecumque). Inlägget gav upphov till en replikväxling mellan Topelius och redaktör Bergh i Helsingofrs Dagblad. Den senare anklagade Topelius för att spridda ogrundad oro. Jfr HT 10/10, 13/10 och 1/11 1864 samt HD 8/10, 11/10 och 22/10 1864.

    1 huru [...] mor nödgades vittna mot sonen? Öhman stod åtalad för att ha försökt bränna upp gården där hans halvbror bagaremästaren Frans Wahlbäck bodde eftersom denne uppsagt Öhmans gesällskap (HD 27/10 och 3/11 1864). Topelius hade gått i bräschen för rapportering av brottmål 1857–1859. Se komm. till ZT–ST 4/5 1857.

    7 Dagbladet var och gjorde fiasco i sin dust med polisen Redaktör Bergh tog åt sig äran för att ha utpekat den skyldige till branden (se ovan; HD 22/10 1864).

    Manuskriptbeskrivning

    • Kirjeen arkistotunnus: 2104
    • Lähettäjä: Topelius, Zacharias
    • Vastaanottaja: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
    • Arkisto: Nationalbiblioteket
    • Kokoelma, arkistotunnus: Topeliussamlingen 244.97
    • Tyyppi: brev
    • Tila: original
    • Koko: 21 x 13,5 cm
    • Arkkeja: 1
    • Lehtiä: 1
    • Kirjesivuja: 4
    • Väri: vitt
    • Laatu: skrivpapper
    • Kuosi: vattrat, vattenlinjer, med vattenmärke, WASENIUS HELSINGFORS
    • Kunto: välbevarat, frånsidans text syns
    • Materiaali: brunt bläck

    Faksimile