Avsnittet publicerades 5/10 1842:|1|

Flyttfågeln.

1 Alltför ofta påminnas vi om den gamla läran, »att menniskan på denna jorden ej hafver någon varaktig stad».konsekvensändrat/normaliserat Denna erfarenhet har sin alfvarsamma sida, men den har ock sin muntra. Vill du se den muntra sidan, så gack dessa första Oktoberdagar ut på gator och torg och skåda en stund på menskligheten, som byter skalet. Betrakta den händelsevis blottade insidan af vårt hvardagslif, skänk en blick åt dessa öfver gatorna framskymtande vålnader af de mest mångfaldiga bohagsting, hvilka, om de kunde sqvallra hvad de inom fyra väggar sett, hört och förnummit, visserligen hade mycket att berätta från »det inre af dagens historie».konsekvensändrat/normaliserat Unna ditt medlidande åt dessa arma flyttande menniskobarn, som år ut och år in, ständigt oförnöjde, ombyta det foderal, inom hvilket de skrinlägga sin lefnadsfröjd, suckande här öfver solsken, der öfver skugga, här öfver för litet och trångt, der öfver för vidsträckt och dyrt, öfver drag, öfver fuktighet, öfver utsigt och tusende besynnerliga ting, – och prisa dig lycklig, om du på din beqväma sopha, framför din muntra brasa har tid, lugn och lynne, att le, så länge det bär sig, öfver föränderligheten af jordiska ting.

2 Men ombyte är nu engång den dödliges lust, och de finnas, som derförutan ej kunna andas. Jag har en god vän – min läsare känner kanhända Ingeneur Flycht? Redan som pojke var det för honom en ren omöjlighet, att sitta två minuter stilla i skolan. Än satt han på bänken, än på golfvet, än på bordet, följaktligen för ombytes skull i skamvrån då och då. Till Universitetet åkte han alltid på skjutskärra af kärlek till variation. Han hyrde alltid rum på månad, men höll sällan ut hela månaden på ett ställe. Han flyttade från Kronohagen till Nystaden, från Nystaden till Sandviken, derifrån till Gloet och ändtligen till Skatudden, allt under samma läsetermin. Han hade engång den ståtligaste utsigt öfver hamnarne, fästningen och hafvet, och åtta dagar sednare fann jag honom boende i ett kyffe med ett fyra alnar högt plank ett par steg från hans enda fönster, – allt för ombytes skull. Uppassning och spisning bytte han lika ofta, och han afskedade engång en pålitlig uppasserska, för att engagera en annan, som regelbundet stal af honom ett linne i veckan. En förmiddag var jag hos honom, då han uppvaktades af fyra skräddargesäller, hvardera bärande en rock, som min gode Flycht beställt, oaktadt han hvarken behöfde eller hade att betala mer än en. Han gick så långt i sin kärlek för variation, att han engång anbefallte hårfriseuren, att frisera den ena sidan af hans hufvud à la bellevue och den andra à la Oscar.

3 Beträffande valet af lefnadsyrke, hade min vän Flycht lemnat ingen bana oförsökt. Han plägade gemenligen afhöra föreläsningar i alla faculteterna på en dag, beslöt om morgonen att blifva prest, om middagen åter jurist och på eftermiddagen medicus, men huru det var, kantrade han om på aftonqvisten och beslöt att blifva philosoph. Han tjente tre månader som underofficer vid Sjö-Equipaget, – den längsta tiderymd jag sett honom hålla på med samma sak –; derefter tog han afsked, och beslöt att blifva köpman. Men då den funderingen icke ville gå i lås, af brist på pengar och credit, började han alfvarligen egna sig åt landthushållningen, hvarmed han till min stora förundran höll ut i sex veckor. Derefter slog han sig åter på studierna och ämnade taga hop med bergsvetenskapen. Just då han ledsnade dervid, träffade jag honom en dag, munter och fördomsfri, som han alltid var, och han förklarade mig nu, att han ämnade helga sitt lif åt det vällofliga skomakareskrået. Jag föreställde honom, att han ingalunda var skapad, att förnöta sitt rörliga lif på trefoten och han fann, att jag hade rätt. För tjugonde gången förlägen öfver valet af sin lefnadsmål, for han med handen i sin yfviga peruk, och fattade derunder en ny ljus idé.

4 »Bror!»konsekvensändrat/normaliserat sade han, »konsekvensändrat/normaliseratjag vill påminna mig, att det funnits en skojare, vid namn Gall, som påfann, att men|2|niskans anlag voro begrafna under vissa små ättehögar på hufvudskålen. Måhända kan den mannen hjelpa mig ur klämman. Låt oss se åt, hvad detta kan vara för en märkelig knöl, här snedt öfver pannan.»

5 Vi togo den celebre mannens organlära och jemförde. – »Undersökom – tjuforgan, mordorgan, högmodsorgan – alla omärkeliga. Organ för musik, för minne, för mathemathik, för theosophie, för inductionsförmåga, ingendera kännbar. – Men här ha vi din knöl: organ för localsinne; ’konsekvensändrat/normaliseratdenna organ hafva flyttfåglarne.’konsekvensändrat/normaliserat Riktigt, det slår in. Hvad säger den hedersmannen vidare: ’konsekvensändrat/normaliseratde som äga denna organ, hafva fallenhet för landtmäteri!’konsekvensändrat/normaliserat Det är då afgjordt, bror Flycht blir landtmätare.» – Och bror Flycht blef landtmätare. Med sitt goda hufvud blef han skicklig nog i sitt yrke och trifdes äfven hjelpligen, blott han ej länge behöfde dväljas på samma ställe.

6 Ingeneur Flycht hade trettiotre gånger varit kär på alfvare och förlofvat sig minst ett dussin gånger. Engång hade han vexlat ringar med alla tre mamsellerna på en prestgård, och reste bort med tre trohetslöften, för att ett par mil derifrån blifva dödligt förtjust i en angenäm länsmansdotter. På hvarje ställe, der han vistades – och han vistades på hundrade ställen – måste han hafva en inclination, och för hvarje gång inbillade han sig, att det var hans enda verkliga och hans sista. Han tänkte många gånger gifta sig, men kunde aldrig uthärda lysningstiden. Jag har hört berättas, ehuru jag ej kan gå i borgen för sanningen, att hans slutliga giftermål tillgick sålunda, att en aktningsvärd Commissions-Landtmätare, som väntade Flycht till sig och kände sin man, honom ovetande lät lysa tre gånger färdigt i sockenkyrkan, hvarpå, då Flycht kom och naturligtvis förälskade sig i dottern i huset, Comministern i församlingen samma afton var ditbjuden på thoddy och genast anmodades, att förrätta vigseln. I det hela skall Flycht ha varit mycket nöjd dermed, ty han insåg nog, att han i annat fall fått sucka som ungkarl i all sin tid.

7 Nu för tiden lefver min gode Flycht ganska belåten med sig sjelf och hela verlden, reser från by till by, från socken till socken, mäter ifrigt och har sin unga fru med sig. Likväl lemnar han henne efter sig på hvar annan gästgifvargård, reser hvartannat håll som ungkarl, och fröjdar sig sedan hjerteligen, när den raska frun hunnit upp honom igen, – allt för ombytes skull. Nyligen gjorde han en resa till Helsingfors; jag träffade honom på flyttning från Hôtel de Suede till Hôtel de Moscou. Han berättade mig, att han varit tre dagar i staden och derunder, utom på nämnde värdshus, redan hunnit bo på Hôtel de S:t Petersbourg, Hôtel de Paris och hos Herr Vohs. Och dervid log han hjertligen, den gode Flycht, och sade: »för ombytes skull!»