AskOnsdagsbruden.

1 »Och Brukspatron ämnar verkligen fira bröllopet på sjelfva askonsdagen?»

2 »Ja visst, min kära Sandgren; det förundrar mig, att ni, en så skicklig och upplyst man, är en smula fallen för skrock. Min dotters födelsedag har nu i år råkat infalla på askonsdagen, och ni vet, jag har fått i mitt sinne, att mina barn skola med dubbel glädje erinra sig den dag, då de sågo ljuset. Vi skola för öfrigt ej bryta mot dagens helgd; brölloppet slutas kl. 11 och ingen dans kommer i fråga, förr än andra dag Påsk, då jag ämnar gifva en ståtelig bal. Apropos, hvad tycker ni om brudgummen? En stolt och rik man, icke sant?»

3 »En stolt och rik man, det är sant.»konsekvensändrat/normaliserat

4 »Som en gammal vän, kan jag säga er, Sandgren, att jag ej rätt kunde fördraga Kaptenen i förstone. Ni känner de dumma rykten, man utspridt om honom. Rådde han väl för, att han seglade med sin gamle, stenrike far omkull på sjön, hvarvid gubben satte klippingen till? Eller var det hans fel, att den vansinniga flickan kastade sig från klippan i vågorna, emedan hon förgapat sig i honom och blifvit tokig af högfärd? Löjligast är likväl den dikten, att han midt under sprängkalla vinternatten skulle hafva bortjagat den der usla tiggarfamiljen, som sedan fanns ihjälfrusen på isen. Menniskorna äro fulla af ondska och afund, min kära Sandgren. Jag har nu lärt känna Kaptenen bättre och finner att han anstår min dotter. Charlotte har, med sina många goda sidor, en liten svaghet att lysa och föra stat. Jag gillar ej sådant hos personer af små vilkor, men har man råd, så hvarför inte? – Hörpå, hvad har ertryckvarians: en herr son fått för besatta idéer i sitt hufvud? Charlotte berättade häromdagen, under mycken munterhet, att pojken gjort henne ett slags kärleksförklaring.»konsekvensändrat/normaliserat

5 »Herr Patron ...»konsekvensändrat/normaliserat

6 »Nå ja, ungt folk har sina griller. Pojken är bra och skall en dag bli er efterträdare som förste Bokhållare här på bruket. Jag har ingenting emot att ochså gifva min dotters kammarjungfru en hederlig utstyrsel, om Peter skulle se med blida ögon på henne. Låtom oss nu uppsätta bjudningslistan.»konsekvensändrat/normaliserat

7 AskOnsdagsaftonen glimmade christallkronorna festligt i det ståtliga Brukets salar, ett litet antal gäster skämtade i förmaken och i den stora drängstugan på gården satt den talrika skaran af bruksarbetare kring en rykande bål dragonpunsch. Vigseln var fullbordad, brudparet satt på parad i den svällande damastsophan och emottog lyckönskningar. Det var ett ståtligt par, omgifvet af all rikedomens glans, en man om sina 35, en flicka om sina 20, en vacker karl, – så när som på ett skarpt och skeft drag öfver ögonen – en blixtrande brunette, van att begära af lifvet allt, en stolt anblick, säker att vinna beundran, ej kärlek just. Bland de många lyckönskande framträdde äfven en ung, högrest man; det var Bruksbokhållarens son. Hans hand darrade, när han höjde sitt glas för de nygifta och några droppar champagne utspildes på den dyrbara turkiska mattan; men han bemannade sig och tömde glaset till botten med lugn. Ett föraktligt löje for öfver brudgumens ansigte, men bruden slog ned sitt öga och syntes tankfullare än vanligt.

8 Och aftonen gick. Det låg i luften ett qvalm och vaxljusen ville ej brinna. Rika förfriskningar vandrade kring i salarna, men glädjen trifdes icke inom dem. Borden suckade under silfverserviser och kräsliga rätters mängd, men gladare satt torparen i den lilla stugan derborta vid sitt fattiga bord. Brudgumen såg på sitt guldur; »klockan är 11», hviskade han till svärfadren.

9 »Omöjligt, herr svärson! Är det längtande brudgumars sed att låta sin klocka stadna?» Kaptenen bleknade.

10 »Ni mår icke väl, herr måg?»

11 »En bagatell ... det är min fars ur och det har aldrig stadnat, sedan ... ett lapri; jag är icke vidskeplig.»konsekvensändrat/normaliserat

12 »Vi skola då sluta. Hm, hm! Mina ärade gäster! Vi hafva tömt våra glas för glädjen och lifvet, låtom oss på denna festliga dag äfven ihågkomma dem af våra anförvandter, som icke mera kunna deltaga i våra nygiftas sällhet. Jag anhåller att mina ärade gäster ville tömma ännu ett glas, till minne af vår ädle brudgums i lifstiden högt vördade ...»konsekvensändrat/normaliserat

13 Kaptenen for upp. »Det klämtar!» sade han, och den fräsande champagnen flödde ut öfver bordet.

14 I detsamma öppnades dörren till brölloppssalen. Någon ville tala med brudgumen. Han skyndade ut. Ett ilbud väntade honom. »Herr Kapten, elden är lös på er egendom.»konsekvensändrat/normaliserat

15 »Så måste jag genast dit. Johan, min souflet! Kör kortaste vägen öfver sjön. Åsna, skynda dig!»

16 »Isarne äro ej säkra, Herr Kapten, och det är strömdrag vid udden.»konsekvensändrat/normaliserat

17 »Gör ingenting. Fort! Adieu, min sköna brud, jag hoppas snart åter vara hos dig, sedan faran är förbi.»

18 »Tag mig med. Jag har ju svurit att dela lust och nöd med dig.»konsekvensändrat/normaliserat

19 »Nej min engel! jag reser ej till qvinnovärf, adieu!» –

20 Charlotte såg honom resa. Ett qval låg öfver hennes hjerta. Hon mötte i farstun sin försmådde älskare. »Peter!» sade hon, »konsekvensändrat/normaliseratförlåt mig all sorg jag gjort dig. Du är en redlig gosse. Ser du, min man låter ej säga sig, utan han far öfver den svaga isen. Spänn i vår lilla täcksläda och åk mig efter honom. Vill du det?»

21 Brukspatronen såg dem fara. En ängslan kom öfver honom. »Sandgren!» sade han, »låt spänna i min gigg, det här slutas aldrig väl.»konsekvensändrat/normaliserat

22 Tre slädar ila på isen. Hästarna frusta och flåsa för den främsta. »Lymmel» dundrar Kaptenens röst, »hvarföre kör du inte på?»

23 »Det vet f–n hvad som kommer åt kreaturen, Herr Kapten! Nog ha de både fötter och senor annars, men nu äro de som förgjorda. Det ser ut som de skulle släpa en fora jern, så tungt draga de.»konsekvensändrat/normaliserat

24 »Hvad säger du, fähund? Är det mitt samvete, som tynger ned släden värre än jern? Det är lögn, karl, jag har ett godt samvete, ett mycket roligt samvete. Ser du inte gnistor och rök der vid skogsbrynet, säg!»

25 »Jag ser ingenting, herre!»

26 »Hörpå, Johan, nu ser jag hvad det är som tynger. Der sitter en hop tiggarungar fram på släden. Kör bort dem.»konsekvensändrat/normaliserat

27 »Här är ingen på släden, mer än Kapten och jag.»konsekvensändrat/normaliserat – Paus.

28 »Vi ha brådtom, Johan och lasset är tungt, hvarföre skall du låta flickan der sätta sig bredvid ungarna på slädkanten?»

29 »Jag ser ingenting, herre, mer än isen, stranden och två slädar, som komma efter oss.»konsekvensändrat/normaliserat

30 »Komma de efter oss? Det är länsman och fångförarn, de skola ej få fast oss.»konsekvensändrat/normaliserat – Paus. – »Hvad ser du?»

31 »Jag ser en rodnad i skyarna och slädarna komma närmare.»konsekvensändrat/normaliserat

32 »Kör på! Alla afgrundens makter, menniska! hvarifrån kom den gamla karlen, som satt sig på släden bredvid flickan och tiggarbyket? Han tynger ju ned oss. Kom han från sjön? säg, kom han just här nedifrån sjön?»

33 »Vid min själ och salighet, herr Kapten, här sitter ingen annan i släden, än Kapten och jag. Men elden tar till.»konsekvensändrat/normaliserat

34 »Så kör då dit rakt öfver till landet, rakt öfver, hör du!»

35 »Det går ej an, herr Kapten, der är en glada.»konsekvensändrat/normaliserat

36 »Hut, lymmel, jag säger det är flödvatten. Kör åt h– eller skall jag skicka dig dit förut.»konsekvensändrat/normaliserat Och Kaptenen höjde hotande sin sabel ......

37 »Hvarföre håller du ej rakt på hans släde, Peter?»

38 »Omöjligt, ers nåd! Isen brakar och bågnar redan under oss.»konsekvensändrat/normaliserat

39 »Jag tycker att elden tar till. Det är förskräckligt. Men hvart tog den främsta släden vägen? Jag ser den ej mer.»konsekvensändrat/normaliserat

40 »Icke heller jag, ers nåd! (Sakta) Nu kuskar jag en enka.»konsekvensändrat/normaliserat

41 »Och han står ej att räddas, säger Sandgren?»

42 »Tyvärr omöjligt, Herr Patron! Sjön är fyra famnar djup på det stället.»konsekvensändrat/normaliserat

43 »Håll! Här är Peter med min dotter. Hon är afdånad, den olyckliga! Låtom oss inbädda henne i släden och åka hem.»konsekvensändrat/normaliserat

44 »Det var ingen glad aftondagsbrud, herr Patron! Hvad gör du Peter?»

45 »Jag ser huru vackert lågorna stiga öfver skogen och glänsa i gladorna, min far!»