Avsnittet publicerades 4/11 1854:|3|

Turkiska frågan.

(Om så behagas: orientaliska frågan.)

1 »God morgon, min lilla Fanny.»

2 »God morgon.»

3 »Du har sofvit längre än vanligt i dag. Låt mig se, din lilla runda kind är blekare än i går. Mår du ej väl?»

4 »Mycket väl.»

5 »Knappt åtta månader ha vi varit gifta, och redan ser du ofta så tankfull ut. I går när jag öfverraskade dig vid ditt arbete, fann jag dig lutad med kinden mot handen, så allvarsam, så begrundande, som om hela Europas politik hade tyngt din adertonåriga panna. Jag slår vad att du tänkte på turkiska frågan ...»

6 »Leonard ...»

7 »Så der, nu rodnade du. Vet du väl, Fanny, att du är vacker, när du rodnar så der. Det är förtjusande att se en ung fru rodna. Hvad jag beklagar dem som ej mera kunna det. Poeterne skulle säga om dem att de tappat sin morgonhimmel ... Men hvad ser jag? Det är dagg på min rosiga morgons hy ... Fanny, är det möjligt? En tår!»

8 »Bästa Leonard, jag ber dig ...»

9 »Du ber! ’konsekvensändrat/normaliseratLazarra ber der han kunde befalla!’konsekvensändrat/normaliserat Hvad det der ’konsekvensändrat/normaliseratbästa Leonard’konsekvensändrat/normaliserat let vemodigt. Hvarföre ej säga öppet och godt: min vän, jag har någonting på mitt hjerta, jag förtror det till dig, det är så och så, jag önskar det eller det! En hemlig önskan förtrycker hjertat lik en hårdt tillsnörd korsett. Man afsliter bandet, den upphör att trycka, och man andas fritt.»

10 »Men jag försäkrar dig ... Hvad skulle jag önska? Jag äger ju allt, allt, när jag äger din kärlek.»

11 »Det stackars hjertat är sådant, min Fanny. När det äger allt, vill det ha något mera dertill. Ut med sanningen; du begär ... ett nytt pianoforte?»

12 »Visst inte; min flygel är god, fast den är gammal.»

13 »Eller ... låt mig se ... att resa till Petersburg?»

14 »Mycket hellre stadnar jag hemma.»

15 »Eller ... en ny trymå. Vår gamla, fruktar jag, visar ditt vackra ansigte snedt.»

16 »Den är alltför bra att spegla sig i, när man blir gammal fru.»

17 »Ja då vet jag ej mera hvad jag bör gissa. Det återstår endast ett ämne, och det är den evärdeliga utslitna politiken. Du önskar Napier i ditt album? Eller den der turkiska ... hvad hette hon åter? ... Fatime. Du önskar dig hennes utstyrsel. Men är det icke besynnerligt, att hvar gång jag nämner den turkiska frågan, så rodnar du?»

18 »Nej Leonard, nu blir du odräglig. Var god och gå din väg. Jag vill upplägga mittoriginal: mit hår.»

19 »Hör mig, Fanny. Jag erhöll för en timma sedan dessa 400 rubel silfver liksom till skänks. Jag|4| hade för längesedan utbetalt dem för en borgen och väntade aldrig att få dem tillbaka. Nu dela vi vänligt, som det anstår man och hustru. Dessa 200 behåller jag, dessa andra behåller du. Jag lägger dem här på din toilett, och märk väl, jag vill aldrig veta hvartill du begagnat dem. Adjö ... en kyss ... nu kysste jag bort min unga makas första suck. Au revoir.språk: franska»

20 »Leonard ... tag pengarna åter! ... Leonard! Han hör mig ej ... han går ... han lemnar mig ensam med dessa sedlar ... Himmel, hvad jag är olycklig att nödgas äga så mycket penningar ...»

21 Paus. Fanny upplägger sina långa blonda lockar. Derpå tar hon tvenne steg mot sin eleganta byrå af jakaranda ... stadnar ... tar åter tvenne steg ... nu är hon der ... öppnar en låda ... ser sig omkring ... uttager en dyrbar turkisk shawl ... avancerar till spegeln ... draperar shawlen öfver sina axlar ... betraktar den på alla sidor ... klappar händerna, ler som ett barn ... inlägger shawlen åter, går till sitt skriftyg, fattar pennan och skrifver:

22 à Madame Duchez.språk: franska Ni var alltför god, som skickade mig en förtjusande shawl efter nyaste mönster, utan att jag bad er derom. Min man tycker obeskrifligt om den, derföre vill jag behålla den och skickar er här inneslutna 200 rubel, tecknande med all estime
er tjenarinna

23 Fanny N.

24 Knappt har den unga frun slutat denna biljett, innan kammarjungfrun instörtar med den jobspost, att Azor, den lilla knähunden, låg på sitt yttersta. »Ack, säger hon halfgråtande, alltsammans kommer af turkiska ...»konsekvensändrat/normaliserat

25 Fanny rodnar.

26 »bönorna. Azor har förtärt en knappnål i bönorna! Det turkiska har olycka med sig.»

27 Fanny, oaktadt sin ledsnad, skrattar åt flickans vidskepelse och har just förseglat sin biljett, då man anmäler att en ung hustru från landet vill tala med henne. Fanny gömmer biljetten, går ut och finner sin fordna lekkamrat Lotta; båda ha gått tillsamman i skriftskolan och båda ha stått brud på samma dag. Lotta står med förgråtna ögon. »Ack»konsekvensändrat/normaliserat, suckar hon, »konsekvensändrat/normaliseratjag är den olyckligaste varelse under solen, min hemgift har jag förstört, min man älskar mig ej mer, min man har förskjutit mig ...»konsekvensändrat/normaliserat

28 »Stackars barn! Och hvarföre då?»

29 »För det turkiska ...»konsekvensändrat/normaliserat

30 »Det turk... Du också!»

31 »Ja, det turkiska garnet, som jag ville ha till inslag i min hemväfda klädning och som jag köpte min man ovetande. Ack, ack, medan jag stod i boden, stal man af mig mitt knyte, der hade jag hela mitt arf, som jag lyftat hos kommissarien, och när jag kom hem ...»konsekvensändrat/normaliserat

32 »När du kom hem? ...»konsekvensändrat/normaliserat

33 »Så sade min man ...»konsekvensändrat/normaliserat

34 »Hvad sade din man?»

35 »Ack jag törs inte säga det, goda bästa fru, förlåt honom, han menade ej så illa, han sade bara: gå för f–n i våld! Ja så sade han.»

36 Fanny går med häftiga steg fram och tillbaka. Utan att veta det, har hon sönderkramat ett papper, som hon håller i sin hand. Det är biljetten till madame Duchez. Hon märker det. En ljus idé framblixtrar under de ljusa lockarna. Hon skyndar till skriftyget, fattar pennan och skrifver:

37 Min Fru! Er artighet att påtruga mig varor, dem jag icke begärt, undanber jag mig för en annan gång. Er shawl är afskyvärdt ful, min man kan ej tåla den, och derföre skickar jag den här tillbaka.
Tjenarinna!

38 Fanny N.

39 Derpå tar den unga frun sina 200 rubel, räcker dem åt sin barndomsvän, och för att slippa hennes invändningar och tacksägelser, skjuter hon henne otåligt på dörren. Nu skyndar Fanny till sin man, finner honom i turkisk schlafrock och turkisk rökmössa, rökande turkisk tobak och läsande turkiska nyheter i en nyss ankommen tidning. Fanny märker det, hon slår sin arm kring hans hals, lutar sin mun till hans öra och hviskar: »nu är allt bra igen.»

40 Leonard betraktar henne förtjust och förvånad. »Jag förstår dig icke»,konsekvensändrat/normaliserat säger han.

41 »Ser du, det var ändå ... den turkiska frågan!»

42 »Är det möjligt!»

43 »Men nu är den löst. Europa har fred.»

44 »Jag protesterar. Det finnes ännu en eröfrande makt, och den farligaste af alla: kärlekens!»

45 »Jag säger dig att vi ha fred. Men på ett vilkor ...»konsekvensändrat/normaliserat

46 »Och det är ...»konsekvensändrat/normaliserat

47 »Sultanen måste lägga sig till en engelsk schlafrock, nyttja en parisisk nattmössa och somna vid en rysk-amerikansk fredspipa.»

48 »Beviljadt! Hvad gör man ej för husfreden i sitt lilla Europa!»

---

49 Sens moral: det var första gången, den turkiska frågan blifvit löst på detta sätt – af en ung fru.