Jag älskar ej verlden

Lästext

[34]

Jag älskar ej verlden.

Jag älskar ej verlden

Och villan och flärden,

Ej dårliga fröjden;

|23|

Jag älskar mot höjden

5Och stjernorna blicka,

Jag älskar att dricka

Med törstande tunga

Det eviga ljuset,

Och stilla besjunga

10Guds strålar i gruset.

Låt storma derute!

Ro gästar härinne;

Inom dig du slute

Din himmel, o sinne!

15Den tager dock ingen.

Låt menskorna skratta,

Dem lustarna fatta

I yrande ringen,

Dem lemma startvanskeligkommentar lycka

20Till afgrunder leder

|35|

Och störtar dit neder,

Då högst de sig tycka!

Ej smärta mig lemma startlöjenkommentar

Af svindlande dårar,

25Ej locka mig nöjen,

Som sluta med tårar;

Mig kallar från verldens

Och villans och flärdens

Försåtliga stig

30Guds godhet till sig.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Tre manuskript är kända: ms 1 är odaterat [1835], ms 2 daterat 1835 Apr. och ms 3 daterat 19 Maji [1836]. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Den värld diktens jag tar avstånd ifrån är jordelivet. Flera manuskript från ungdomstiden tangerar diktens tema: dragkampen mellan världslighet och eviga dygder. Försakelse och världsfrånvändhet var ett budskap som renodlades av pietismen, men fanns också som ett imperativ i det fromhetsideal som Topelius växte upp med, tydligt uttryckt t.ex. i psalmerna. Se komm. ovan.

    Versen är jambisk-anapestisk, tvåtaktig och stikisk. Den är inledningsvis parrimmad (AABBCC), därefter korsrimmad (DEDEFGFG), spegelrimmad (HIIHJKKJ) och korsrimmad (LMLM) och avslutas med balkar, d.v.s. tillslutande rimpar (NNoo).

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    19 vanskelighär: förgänglig, ombytlig.

    23 löjenleenden.

    Bibliografi

    Vasenius V, s. 52; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 30, 54

    Faksimil