Julpsalm

Lästext

[38]

Julpsalm.

Det mörknar ute och vindens brus

Far öfver de dunkla dalar;

Natt faller öfver den armes hus,

Den rikes stolta salar;

5Hvar är det ljus,

Det klara, som oss hugsvalar?

I dödens skugga, der än vi gå,

Vi blinda och sorgsna alla,

Hvar är den stråle, vi hoppas på,

10Som skall i vår skymning falla?

Hvar ljusna må

Den nattliga himmel kalla?

De eviga stjernor skåda klart

I lemma startdäldernas dunkelkommentar neder,

15Af festliga ljus ett underbart,

|25|

Ett glänsande sken sig breder.

Kom snart, kom snart,

Du enda ljus, som oss leder!

|39|

Snöflingan derute frusen far,

20Kring backarna vinden skenar;

Månn’ sparven varmt uti boet har,

Och skatanrättelse i originalet i björkens grenar?

Små fågelpar,

Hur väl jag er alla menar!

25Men brasan brinner så varm på häll

Och ljusen skina så klara;

O det är visst, att i qväll, i qväll,

I qväll vill ett barn jag vara,

Så glad och säll

30I gladaste syskonskara.

Guds mörker ljusnar i klarhet då,

Guds ovän ej får oss fresta;

De heliga englar med ögon blå

I arma hyddan gästa;

35Det är ändå

Af alla jular den bästa.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Två manuskript är kända: ms 1 är ett diktutkast med många strykningar, daterat 1843 Dec. 17, och ms 2 daterat Dec. 20. Dikten trycktes i HT 23/12 1843. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen. En reviderad version med titeln »Julvisa» ingår i Nya Blad 1870 (något omarbetad 1876) och ytterligare en reviderad version i Nya Blad 1880 med titeln »Juleljus».

    Ms 1 har titeln Emilias Julafton, och skildrar en julaftonskväll hos familjen Lindqvist, de sex syskonen nämns alla vid namn (strof 1, 4 och 5). V. 19–30 motsvarar strof 2 och 3 i ms 1, de övriga stroferna har uteslutits.

    Vasenius ser dikten som ett av många uttryck för att kärleken till Emilie och den religiösa känslan hörde ihop hos Topelius (II, s. 519); jfr komm. till »Orions bälte».

    Versen jambisk-anapestisk, med taktschemat 4–3–4–3–2–3 och korsrimmet aBaBaB.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    14 däldernas dunkeldalarnas dunkel: som uttryck för jordelivets mödor (även v. 2), i kontrast till det himmelska ljuset.

    Bibliografi

    Vasenius II, s. 519

    Faksimil