Till Emma
Kommentar
Kommentar
Fyra manuskript är kända: ms 1 är ett odaterat ms till andra strofen, förmodligen det tidigaste, skrivet i ett lägg med titeln Blumenlese (’blomsterfång’; antologi); ms 2 är daterat 1839 Nov.; ms 3 är skrivet i Topelius dagbok 26 januari 1840, och ms 4 är odaterat [1840]. Dikten trycktes i HT 29 januari 1845, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Några månader innan dikten trycktes i HT, ingick Topelius översättning av Schillers dikt »Till Emma. (Efter Schiller)» i tidningen (28 augusti 1844). Originalet, »An Emma» nämns i Topelius dagbok redan 3 maj 1834. Stämningen är elegisk i de två Emma-dikterna, som båda präglas av svärmiska fantasier kring kärlek och död. Jfr t.ex. första strofen av Topelius dikt med verser i översättningen av Schiller dikt (HT 28 augusti 1844):
Om den långa slummern höljde,
Dödens slummer Emma, nu:
Dig mitt trogna öga följde,
För mitt hjerta lefde du; […]
Vasenius menar att dikten är ett koncentrat av Topelius livssyn (II, s. 337 f.). Den är skriven under en tid, när Topelius trodde sig tvungen att avstå Emilie till sin bäste vän, Henrik Backman.
Versen är anapestisk och fyrtaktig med rimflätningen aBaBccB. Omfånget är sonettens, dock inte rimflätningen (ms 2 har överskriften Sonetter).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1 O vor’ jag ett minneJfr »Den flydda» från sammma år: »O vor’ jag en sky uppå himmelen klara» (v. 21 f.).
Bibliografi
Lagerlöf, Zachris Topelius 1920, s. 133 f.; Vasenius II, s. 337 f.; III, s. 171; V, s. 97 ff.; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 49
Till Emma.
Och finge beständigt dig följa;
Och finge begjuta din lefnad med frid,
Din graf med välsignelser hölja;
5Och gömma ditt lif i min vårdande famn,
Och lära en verld att ditt älskade namn
Med tårar af kärlek beskölja!
O vor’ jag en tanke – och bands ej af rum,
Och fing’ i ditt hjerta mig dölja,
10Och finge dig leda, der stigen är skum,
Och der hon är slipprig, dig följa;
Och lysa din väg genom skuggornas land
Till sällhetens evigt förklarade strand
Öfver tidernas brusande bölja!
1839.
|47|