Låt opp!
Kommentar
Kommentar
Ett oavslutat odaterat manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 5 januari 1842. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Nyårsdikten var den första dikt av Topelius som ingick i HT efter att han hade tillträtt som redaktör den 20 december 1841. I diktsamlingen inleder den delen med samtidsdikter, och pekar framåt mot t.ex. »Krigsropet 1840» (s. 54). Hos Topelius bildar nyårsdikterna en subgenre (s. 160, 223) vid sidan av första maj-dikterna (s. 21, 158, 187).
Versen är en fyrtaktig ghasel med tvåtaktiga omkväden i var tredje vers (fr. v. 2), däremellan är verserna manligt parrimmade från v. 5. Ghaselen är ett persiskt, stikiskt versmått med identiska rim (repeterrim, se även inledn.). Versformen är ovanlig i svensk lyrik, men tidiga exempel finns hos Lars Stenbäck (Dikter 1840). Topelius ghaseler följer ungefär samma mönster som de tre ghaseler av Friedrich Rückert som han översatte och publicerade i HT 1842 (9/3, 24/9 och 14/12). I Ljungblommor ingår ytterligare fem ghaseler: »Hvarför gret du?» (1843), »Löjen och tårar» (1844), »I natten» (1841), »Led mig!» (1843), och »Guds öga vakar» (1846) (se komm. till »Friedrich Rückert»).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
8 Den unga TidSyftar eventuellt på de aktuella rörelserna, framför allt i Tyskland, med bestämningen »Junge». Das Junge Deutschland (1830–1848) var en liberalt sinnad litterär gruppering som bl.a. kämpade mot sociala och litterära konventioner. Ung-rörelser bildades också i Sverige.
17 irrblossförvillande sken.
21 MedborgarkronanUtmärkelsetecken som hos grekerna utdelades till välförtjänta medborgare.
Låt opp!
(Nyårsnattstycke.)
Hvem klappar så sent på verldens port?
Låt opp! Låt opp!
Var snar, ty stunderna ila fort;
Låt opp! Låt opp!
5Der står en jätte med tusen armar
Och slår på porten med makt och larmar:
Låt opp! Låt opp!
Han kom ur den dunkla nattens famn;
10Låt opp! Låt opp!
Han kom som en storm öfver öde heden,
Han vet ej stigen, han frågar ej leden;
Låt opp! Låt opp!
Men hvar han brottande framåt går,
15Der bleknar ljungen uti hans spår;
Låt opp! Låt opp!
|90|Och
irrbloss
flämta och skyar tjockna,
Och tusenåriga stjernor slockna.
Låt opp! Låt opp!
20Kring pannan bär han en sliten krans –
Låt opp! Låt opp!
Fredspalmen hvilar i ro på armen,
Men en vulkan är fördold i barmen.
25Låt opp! Låt opp!
Trons heliga ros bär han i hand,
Han ryckt den opp, han förödt dess brand;
Låt opp! Låt opp!
Men rosen stinger uti hans händer,
30Han har ingen ro hvart han sig vänder;
Låt opp! Låt opp!
|53|Han vet icke sjelf hvart kosan bär.
En brännande törst hans själ förtär;
Låt opp! Låt opp!
35Den kan ej släckas af nöjets drufva,
All jordens dagg kan ej den förljufva;
Låt opp! Låt opp!
Han grumlade källan af lifvets flod;
Han ville för den ge sitt hjerteblod;
40Låt opp! Låt opp!
Men grumlad ger den åt honom döden;
Ju mer han dricker, dess större glöden.
Låt opp! Låt opp!
|91|Tills källan klarnar igen som förr,
45Han klappar fåfängt på fridens dörr.
Låt opp! Låt opp!
1841–42