Led mig!
Kommentar
Kommentar
Ett odaterat manuskript är känt [1843]. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
Dikten är liksom den föregående »Villande vägar» en bön om ledning. Versmåttet är ghasel, titelns ord upprepas som repeterrim i första versen och i varje jämn vers. Ghaselen är ett persiskt, stikiskt versmått med identiska rim (repeterrim). Versformen är ovanlig i svensk lyrik, men tidiga exempel finns hos Lars Stenbäck (Dikter 1840). Topelius ghaseler följer ungefär samma mönster som de tre ghaseler av Friedrich Rückert som han översatte och publicerade i HT 1842 (9/3, 24/9 och 14/12). I Ljungblommor ingår ytterligare fem ghaseler: »Hvarför gret du?» (1843), »Löjen och tårar» (1844), »I natten» (1841), »Låt opp!» (1841–42) och »Guds öga vakar» (1846) (se komm. till »Friedrich Rückert»).
Bibliografi
Lagerlöf, Zachris Topelius 1920, s. 175 f.; Topelius, 120 dikter 1970, s. 52
Led mig!
Guds heliga hand, som leder verldarna, led mig!
Guds starka arm, som uppbär himlarna, led mig!
Jag ser din ljungeld, Herre! min själ förskräckes
Inför din vrede. Hämnande allmakt, led mig!
5Jag hör din åska, hör dina stormar brusa;
Omätelig är din makt. O Herre, led mig!
Ty jag är intet, ringa, lik rö som svigtar,
Förtrampad mask på din sköna jord. O led mig!
En vink af dig, och min varelse all förspilles
10Lik morgondimman bort i det toma. Led mig!
Förglömd af dig, jag famlar i ändlöst mörker,
Går vill på vägen, som till dig för. O led mig!
1843.
|166|