Selmas tankar i våren
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 3 Juni 48. Dikten publicerades i HT 7 juni 1848, och ingår i de senare upplagorna av diktsamlingen.
I de senare upplagorna placeras följande dikt, »Försakelsen», som en tredje dikt i sviten »Selmas tankar i våren», som därmed får en annan karaktär. De tre dikterna är i manuskriptet daterade maj-juni 1848, men har i de senare upplagorna försetts med olika årtal: 1847, 1848 och 1849 – möjligen för att understryka de tre känslostadiernas förlopp över tid.
Den första delen av dikten (v. 1–32) är strofisk, jambisk-anapestisk och tretaktig, med rimflätning XaXaXbXb. Den andra delen är stikisk: v. 33–40 är trokeisk-daktyliska med taktschemat 4–3–4–3–4–3–4–3 och rimflätningen xxaaxXbb; v. 41–44 är jambisk-anapestiska och korsrimmade aBaB; v. 45–56 är till övervägande del trokeiska, 2–4-taktiga och par- eller korsrimmade; de första 8 v. upprepas i slutet av dikten (v. 57–64). Bägge delarna karakteriseras av stilistiska upprepningar.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel SelmasSe punktkomm. till dikten »Ljungblommor» v. 14.
32 Hvad månne jag väntar på?Jfr J. L. Runebergs omkväde i »Den sjuttonåriga», också en dikt som uttrycker en ung flickas obestämda längtan: »Vad önskar jag, vad vill jag, / Vad väntar jag uppå?» (SS I, s. 244 f.).
36 Drillernapluralformen med e vanlig förr, särskilt i Finland.
Bibliografi
Granér, Zachris Topelius’ kärlekslyrik 1946, s. 75; Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik» 1952, s. 47; »Runeberg och Topelius som centrallyriker» 1970, s. 180; Vasenius V, s. 87, 103
1. Hvad månne de vänta på?original: på.
De älskliga blyga blommor
I lundernas vackra vår,
Jag tänker på dem beständigt,
Jag dem icke rätt förstår.
5De dofta så längtansfulla,
|138|De tyckas i väntan stå;
Hvad månne de längta efter?
Hvad månne de vänta på?
De vaggande väna vågor
10Vid strändernas hvita sand,
De sorla ibland så sorgseträttelse i originalet
|99|Och ändå så ömt ibland.
Hvad ha de att sörja öfver,
Så fria och glada än?
15Likväl så tyckas de sakna
En innerligt älskad vän.
Och hvad jag då minst begriper,
Det är alla fåglar små,
Som qvittra i löf och grenar
20Rätt melankoliskt också.original: ochså
Ack vor’ jag en liten fågel,
Jo annat skulle man se;
Jag skulle minsann blott skämta
Och sjunga af fröjd och le.
25Men när jag mig rätt betänker,
Så rinner det i min håg:
Jag sjelf är som vårens blommor,
Jag sjelf är som vårens våg.
En längtan mitt hjerta gömmer,
30Den aldrig jag kan förstå
|100|Hvad har jag att sörja öfver?
2. Sjung! Sjung!
Sjung, sjung, brusande våg!
Visorna dina vet jag.
35Sjung, sjung, fågel i skog!
Sjung, sjung, blomster i vind!
|139|Sucka sen aldrig mera!
Sjung, sjung, mitt hjerta du!
40Klaga ej mera nu!
Jag vet hvad jag vet, hvad ingen vet,
Hvad ingen nu alls kan ana!
Min hemlighet är min hemlighet,
Den skall ingen dödlig spana …
45Här, här stod han i går,
Första och enda gången!
Hans blick då, när han såg,
|101|Var som en mörkblå våg …
Guldglans på vågen,
50Solsken i hågen …
Aldrig i sjelfva den bleka död
Så kan jag den blicken glömma,
Varm som den klara aftons glöd,
När rosor om kärlek drömma …original: drömma ..,
55Ve om han visste –
Hvad?
Sjung, sjung, brusande våg!
Visorna dina vet jag.
Sjung, sjung, fågel i skog!
60Drillerna kan jag nog.
Sjung, sjung, blomster i vind!
Sucka sen aldrig mera!
Sjung, sjung, mitt hjerta du!
Klaga ej mera nu!
1848.