Simson och Salomo
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat 7 April 1851. Dikten trycktes i Fjäriln 1851. Den ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.
De bibliska gestalterna Simson och Salomo, den ena känd för sin kroppsstyrka, den andra för rikedom och vishet, personifierar de manliga dygder som dikten föreskriver. Dikten är en av dem som präglas av ett didaktiskt drag, jfr »Selmas sparbössa».
Versen är jambisk-anapestisk och sextaktig, med parrim aa.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
3 det gamla JudaJudeen, det område kring Jerusalem, där Juda stam bosatte sig.
6 PhilistéerFilistéerna var det folk som Simson stred mot (Dom. 13–16).
Bibliografi
Vasenius II, s. 267
Simson och Salomo.
Och liten pilt han läste så flitigt i sin bok,
Och dömde sen deröfver så godt som han var klok.
Der var det gamla Juda med dess försvunna makt,
De store hjeltars styrka, de vise kungars prakt.
5Han läste ej, han såg det; – han var som en af dem;
Han slog de Philistéer, han drog från Babel hem.
|84|»Och hör du, moder kära, vor’ jag nu Simson blott,
Af alla Finlands klippor jag byggde mig ett slott.»
»Och vore jag kung Salomo, med guld och ädelsten
10Jag slott och gård förgyllde; – du skulle bo der sen.»
»Och om jag vore Simson, så slog’ jag den ihjäl,
Som illa gör min moder och ej vill Finland väl.»
»Och vore jag kung Salomo, jag gaf mitt gyllne slott
Åt den dig älskar, moder, och unnar Finland godt!»
15»Och är jag nu ej Simson, ej Salomo – nå ja,
Så kan den dagen komma, när jag blir lika bra.»
»Och kommer ej den dagen, nog blir jag karl ändå,
Att älska land och moder och slåss för dem också.»
1851.