Helsning till den finska nödens välgörare utom Finland

Helsning till den finska nödens välgörare utom Finland

Lästext

|268|

Helsning till den finska nödens välgörare utom Finland.

lemma startVid den bebodda verldens rand

Gaf ödet oss ett fosterland,

Det sista, der en mensklig fot

Har trottsat polens hot;

5Det sista, der i öde mo

Europas lemma startgeniuskommentar byggt bo;

Den sista, framåtskjutna post

Mot natt och död och frost.kommentar

Fastän ett ringa folk, vår vakt

10Mot vildhetens och mörkrets makt

Är mensklighetens egen strid

För ljus och lif all tid.

Vår seger är dess seger dock,

Och falle vi, så faller ock

15Med oss ett lemma startbollverkkommentar för dess stråt

På lifvets väg framåt.

Och trofast ha vi fyllt vårt kall;

Betalt med nöd och död och fall

|269|

Hvar fotsbredd mark vi hägnat in,

20Som lifvet kallar sin.

Den härd i nord vi murat stark,

Der före oss var ödemark; –

Det är, orubblig, oförsagd,

Vår tusenåra bragd.

25Och derföre, när polens frost

Ånyo stormar mot vår post

Och blödande på nytt en dag

Vi digna för dess slag;

|286|

Och när hon oss i fjerran hör,

30Den mensklighet vi kämpa för;

Förutan tvekan, utan knot

Vi ta dess stöd emot.

Och ej med glans och ej med guld

Betala vi igen vår skuld;

35Den skatt vi sökt och ge igen,

En annan skatt är den.

Det är den kufvade natur,

Och nya skördar derutur,

Och nya segrar, nya hem

40För ljus och lif med dem.

Från österland och vesterland,

Från Nordsjöns och från Themsens strand

Och der champagnedrufvan yr

I saftig ranka gryr;

|270|

45Från alla kom ett sommarregn

Af milda gåfvor hit till hägn

För hungern i vår nord, – deri

Namnkunnig mer än vi.

Och thronen gaf sitt rika stöd,

50Och hyddan gaf sitt knappa bröd,

Och barnet gaf sin läckerbit

Åt arma nöden hit.

O, att vår tack dem kunde nå

Ur djupet af vårt hjerta så

55Som vissna tegen doftar grön,

När regnet hört dess bön!

Vi bringa dem den tack, som går

Ur tusen hjertans läkta sår,

Från bleknad kind, ur slocknad blick,

60Som lifvet återfick!

Vi bringa dem det bud till lön,

|287|

Att hvarje tår i vintersnön

Skall mogna till ett ax, som slår

I blom ur Finlands vår!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i HT 9 maj 1857.

    Missväxt hade drabbat Finland 1856, och den efterföljande hungersnöden hemsökte särskilt Kuopio, Vasa och Uleåborgs län. Penninggåvor sändes från Ryssland, Sverige, Tyskland och England; efter diktens tillkomst också från Frankrike, Schweiz, Nordamerika och staden Reval (se HT t.ex. 4/2, 21/2, 14/3, 21/3, 22/4, 6/6, 4/7 och 10/10 1857).

    Max Engman noterar att insamlingarna i Sverige försiggick i Runebergs och sägnernas tecken, och återuppväckte den gemensamma historien. I Finland väckte de ambivalenta känslor: Topelius uttryckte tacksamhet, J. V. Snellman ställde sig mer tveksam till hjälpbehovet och kritisk till de ödmjuka tacksägelserna, medan S. E. Elmgren såg ökad svekomani som en fara för Finland (Engman 2009, s. 233 ff.). Bakom Snellmans hållning låg hans kritik mot den ekonomiska politik som försämrat förhållandena i landet, se Snellman »Pauperismen i Finland» 1996, s.  67–76. Jfr »Nödens lärdomar», där Topelius beskriver tillståndet i landet som »försynens varning och straff » (HT 11 mars 1857).

    Versen är jambisk, fyrtaktig och parrimmad, aabbccdd.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    1–8 Vid den bebodda verldens rand [...] Mot natt och död och frost.Jfr v. 1–4 i »Vår enda arfvelott» och komm. Föreställningen om Finland som civilisationens utpost formulerade Topelius redan 1840 i »Våra julidagar» (se komm. till »Sanct Henrik»). Om utposttanken se komm. till »Vår enda arfvelott» v. 1–4.

    6 geniuspoetisk personifiering av väsen som skyddar och ledsagar.

    15 bollverkbålverk: förskansning, försvar.

    Bibliografi

    Castrén, »Topelius’ fosterländska lyrik» 1918, s. 256 f.; Engman, »1808 års män. En nationell tolknings födelse» 2009, s. 233 ff.; Snellman, Samlade Arbeten VIII 1996, s. 67–76

    Faksimil