Verna Rosa

Lukuteksti

|60|

lemma startVerna Rosakommentar.

Jag kände Verna Rosa, jag.

En munter flicka var hon visst,

Så glad som fågelen på qvist

Och vacker som den ljusa dag.

5Visst var hon stundom yr och vild.

Mot gossar var hon stygg ibland

Och stack dem med sin nål i hand;

Men annars var hon god och mild.

Engång så sprang hon utan hatt

10Och utan handskar, utan flor

Och utan strumpor, utan skor,

Att taga vårens lemma startfjärlarkommentar fatt.

Och Verna Rosa var så glad,

Ty rundtomkring så var det vår.

15Och björken med sitt långa hår

Stod grön i morgondaggens bad.

|213|

Och alla fåglar sjöngo nu,

Och göken galade i lund,

Och tuppen svarade på stund:

20Kuckeliku! Kuckeliku!

|61|

Och gräs och blommor vexte tätt

På ängen uti solens sken

Och skämtade hvarenda en

Med någon brokig fjärilsprätt.

25Hvem undrar, vid ett sådant språng,

Att Verna Rosa glömde flor

Och hatt och handskar, strumpor, skor

Och ville vara fri engång!

Då sade blommorna: »hör på,

30Du Verna Rosa, blif, som vi,

En liten blomma, glad och fri!»

»Ja», sade hon, »Gud gifve så!»

Med samma vände vinden sig,

Och Verna Rosas bara fot

35Slog i den mjuka marken rot

Och vexte fast på ängens stig.

Och blad och grenar slogo ut

Från Verna Rosas topp och tå,

Och hennes röda kinder två,

40De blefvo rosor två till slut.

Hvar nål i hennes halsduk blef

Ett törne, och med det hon stack

Hvar fjäril i hans gyllne frack,

När han med henne gyckel dref.

45Men fjärlarna de logo blott,

Och vårens vind och blommorna,

|214|

De tyckte det var qvickt och bra,

Att ängen Verna Rosa fått.

Det hade Verna Rosa för

50Att hon sprang utan hatt och flor

Och utan handskar, strumpor, skor,

Som ingen flickaoriginal: fiicka springa bör.

|62|

Förtrollad än i dag hon står

På samma äng med samma rot,

55Fastvuxen med sin lilla fot;

Der såg jag henne sist i går.

Men när härnäst på ängens stig

En flicka går förutan skor

Och strumpor, handskar, hatt och flor,

60Och vinden råkar vända sig;

Då blir den flickan i sin tur

Förvandlad till en ros, och då

Blir Verna Rosa fri också:

Är det ej roligt, eller hur?

65Så farligt, kära flickor små,

Är det, att utan flor och hatt

Försöka springa fjärlar fatt

Och ej ha skor och strumpor på.

Men hellre det, än lemma startsippkommentar och grann

70Med handskar och med parasoll

Knappt våga röra vid en boll,

När barnen lemma startbullrakommentar med hvarann.

Och hellre det, än att som höns,

Fin och förnäm, men icke glad,

75Småtrippa i en promenad,

Vid armen af en dummerjöns.

|215|

Förr må du ängens blomma bli,

Som Verna Rosa, liten vän,

Barhufvad och barfotad, men

80Frisk, munter, blomstrande och fri!

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Eos 15/5 1859.

    Förvandlingsmotivet från Ovidius Metamorfoser hade Topelius upptagit i novellen »Vernas rosor» 1856 (reviderad 1881), där förvandlingen till ros, karaktärsnamnet Ros och berättelsens innehållsmässiga vändningar anspelar på sagan om prinsessan Törnrosa (jfr Lehtonen 1990, s. 57). Ett liknande förvandlingsmotiv (nästa flicka som är ledigt klädd kommer i sin tur att förvandlas till ros) finns i bröderna Grimms »Der Teufel mit den drei goldenen Haaren» (1812; Laurent 1947, s. 129).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    Titel Verna Rosa från lat. vernus, vårlik; rosa, ros.

    12 fjärlar fjärilar, parallellform.

    69 sipp prudentlig, pryd.

    72 bullra stojar.

    Bibliografi

    Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 129, 231; Lehtonen, »Intertextualitet i Topelius’ berättelser», 1990, s. 57

    Faksimile