Den första Lärkan

Lukuteksti

[174]

Den första Lärkan.

Jag gick en dag i parken

Der borta bakom byn,

Och vinter var på marken,

Och vinter var i skyn.

5Då hörde jag en ton så klar

Från höjden klinga underbar;

Det var den första lärkan,

Som sjöng om vårens dar.

|572|

Jag sade: vårens syster,

10Hvad vill du här i nord?

Vår vinter är så bister,

Så fattigt är vårt bord.

Flyg bort till Guadalqvivirs strand,

Och sjung din sång för drufvors land,

15Der intet hjerta fryser

Och tom är ingen hand!

Då klang ännu från höjden

En ton så silfverklar:

Hvad skall jag med den fröjden,

20Som inga sorger har?

Hvad skall jag med det mätta bröd,

Som aldrig vet af hungersnöd,

Och hjertan, som ej klappa

För Gud i längtans glöd?

|175|

25Är jag ej hoppets varma

Och glada helsningsord,

Som kommer till de arma

Och frusna här på jord?

Är icke jag en engels röst,

30Som talar ur naturens bröst

Och bådar vårens dagar

För vinter och för höst?

Så måste jag ju flykta

Ifrån de rika då

35Till sorgsna och betryckta,

Som bättre mig förstå.

lemma startTy endast de, som lida här,

De veta rätt hvad glädjen är,kommentar

De kunna prisa Herren,

40När Han dem godt beskär.

Och är ditt land så fruset,

Och är din lott så arm,

|573|

Så bådar jag dig ljuset,

Så skall din sol bli varm.

45Långt mer än Guadalqvivirs strand

Jag älskar detta sorgsna land,

Som lider och dock hoppas

Sin fröjd af Herrens hand.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Trollsländan 14/3 1868.

    Under nödåret 1868 rådde misär i Finland orsakad av flerårig missväxt, vilket avspeglas i dikten. Vasenius betecknar den som en i raden av »fosterländska situationsdikter», där Topelius gör sig till tolk för hela folket och nationen (IV, s. 315 f.). Dikten förmedlar hopp och gudsförtröstan i den svåra tiden, detsamma sker i dikten »Fåglalåt» som utkom på hösten samma år (ZTS II, s. 31 f.). Ledmotivet med flyttfågeln som kommer med hopp och glädje i vårens tid använder Topelius mest genomarbetat i sviten Sylvias visor (1853–1856, ZTS I, s. 200–219). Jfr J. L. Runebergs »Flytt-foglarne» (1830).

    Topelius uppger att »Den första Lärkan» är en av de dikter som kommit till honom som en gåva ovanifrån (Vasenius IV, s. 313 f.; V, s. 102).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    37–38 Ty endast de, som lida [...] hvad glädjen är, Verserna varierar temat »Sången är av sorg upprunnen, men av sång är glädje vunnen» (ur »Sången» i Ljungblommor I 1845, ZTS I, s. 4).

    Bibliografi

    Runeberg, »Flytt-foglarne», SS I, s. 17 f.; Vasenius IV 1924, s. 313–316; V 1927, s. 102

    Faksimile