Byggmästar Vinter

Lukuteksti

[18]

Byggmästar Vinter.

Nu hör man talas af en hvar

Om jernvägsbroar och labyrinter,

Men tacka vet jag byggmästar Vinter,

Han är då ändtligt en karlakarl.

5Om ingen mästare annars kan det,

Så kan han bygga i detta landet:

Han bygger broar på blanka sjön,

Han bygger torn af den hvita snön,

Han reser murar och barrikader,

10Han är kälkbackarnes fosterfader,

Han slipar gatornas långa rader,

|635|

Han väfver skogarnas silkeshatt,

Och allt polerar han fint och glatt.

Det kan väl ingen bestrida heller,

15Att han är den, som, när saken gäller,

Kan bygga vägar, så att det smäller.

I Finland finns ej så sankt moras,

Så farligt kärr, der man plumsar neder,

Att icke han slår en bro af glas

20Och strax en väg öfver djupen leder.

En jernväg är det med spår af stål,

Med starka skenor, med långa bälten,

|19|

lemma startTvåhundra milkommentar går den öfver fälten

Allt upp till polernas fjerran mål.

25En sådan jernväg finns ej i verlden,

Der går så muntert den snabba färden,

Der springer skogen, der bågnar fjärden.

Och slädens lätta lokomotiv

Går utan ånga i månskensnatten

30Liksom en vind öfver land och vatten.

Se, det är glädje och nordiskt lif!

Der är ej trassel och split och kif,

Ty denna jernväg, som Vinter bygger

Förutan landtdagar och monarker,

35Den kostar icke millioner marker,

Den fattigaste kan resa trygger,

Den minsta pilt är en konduktör,

Och sjelf sitt bantåg han lustigt kör.

Byggmästar Vinter, byggmästar Vinter,

40Hvad har du för dig ibland för lemma startqvinterkommentar,

När du så stundom i lemma startputtenkommentar slinter

Och slaskar bort din superba väg?

Hvad har du för dig för konster, säg,

När deremellan du vältrar murar

45Utaf laviner och hagelskurar

På dina skönaste broar här?

Ack, käre Vinter, dig bättre lär!

Var snäll emot oss, som du lemma startplärkommentar vara,

|636|

Och låt oss tryggt på din jernväg fara,

50Så att vi ej måste simma der!

Strö ut din drifva så fin och skär,

Låt kälken slinta, låt släden löpa,

Låt natten klart sina stjernljus stöpa,

|20|

Låt månen spilla sitt guld på snön,

55Låt isen blänka på silfversjön,

Låt skridskon spänna sitt stål på klacken,

Låt barnen bygga den muntra backen

Och baka gladt med sin frusna hand

En sockerkaka af allt vårt land!

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Trollsländan 15/2 1873. Den är en av Topelius många årstidsdikter, med få eller inga religiösa och moraliska inslag.

    Laurent noterar att vintern är ett favoritmotiv i Topelius barnlitteratur (1947, s. 81, 318).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    23 Tvåhundra mil ca 2 138 km; en svensk mil motsvarade 10 688,54 m.

    40 qvinter knep, spratt.

    41 putten (vatten)pölen.

    48 plär brukar.

    Bibliografi

    Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 81, 318

    Faksimile