5. Källan.

(Florio.)

Har du sett mina fästen i Tavastland,

Mina ljusblåa berg öfver skogens rand,

Der det rosiga molnet hvar morgon står

Och der nordan om qvällen till hvila går?

5Der är fura i dalen och kornblå sjö,

Och i sjön är den fagraste blomsterö.

På den ön är en grotta med pelargång

Och i grottan en källa med vattensprång.

Men vid källan der sitter med snöhvitt hår

10En förvissnad prinsessa om hundra år.

Hon betraktar de sorlande vattnens fall,

Och hon räknar hvar droppe af klar kristall.

Hon var aderton år, när med svärd i hand

Hennes riddare ryckte i fält för sitt land,

15Och hon lofvade vänta sin fästeman

Rätt så länge en droppe ur källan rann.

Mina fästen de blåna i fjerran ljus,

Och min grotta hon dallrar vid insjöns brus,

Men allt droppar min källa och droppar igen,

20Och prinsessan hon väntar och räknar än.