Till min roddargosse

Lukuteksti

[8]

Till min roddargosse.

(När han var ett år gammal.)

Ro, ro, liten vän,

I din lugna vagga!

Ro långt i verlden än

Under Finlands flagga!

5Stormen går på lifvets sjö,

lemma startRo ännu kring blomsterökommentar,

|789|

Ro i mammas sköte

Lifvets våg till möte!

Väx, väx, liten mast,

10Hög mot storm och bölja!

Stå, stå vid rodret fast,

Hvad än sen må följa!

Fria segel, stadig lemma startvantkommentar!

Kämpa glad för rätt och sant,

15Om än hafvets drakar

Stånga köl och lemma starthakarkommentar.

Ro, ro till fjerran tid,

Om det Gud behagar!

Göm, göm en hågkomst blid

20Från din vaggas dagar!

|9|

Styr då Gud din båt i land

Till ett annat sekels strand,

Helsa nya slägten

Då från lemma startmorgonväktenkommentar!

25Ro, ro med kärleks makt,

lemma startHugnakommentar far och moder!

Ro, ro i englavakt;

Vare Gud ditt roder!

lemma startGud, som hafver barnen kär,

30Se till dig, som liten är;

Hvart din väg sig vänder,

Står du i Guds händer.kommentar

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Strofformen följer vaggsången »Ro, ro till fiskeskär», en medeltida visa som i början av 1800-talet var spridd i Sverige och i Norden (jfr komm. till Bumburras vaggvisa i »Sanningens Perla», s. 57 f.). Melodin fick också spridning genom Carl Michael Bellmans ord 1787 (»Lilla Charles, sof sött i frid», Maliniemi 1962, s. 117). Dikten avslutas med en version av den första strofen i bönen »Gud som haver barnen kär» som återges i andra Topelius texter (se »Barnens bön för alla» och »Mellan smörgåsarna»; jfr Häggman 1998, s. 22).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    6 Ro ännu kring blomsterö Topelius målar en symbolisk bild av barnets idylliska tillvaro som en blomsterö, en lyckans och fullkomlighetens plats, som i Atterboms fotspår utgör en motpol till det mänskliga livets ofullkomlighet (jfr Lycksalighetens ö 1824–1827; Maliniemi 1962, s. 124 f.; se även »Resan till Lycksalighetens Ö», ZTS X:2).

    13 vant lina som stöttar ett segelfartygs mast i sidled.

    16 hakar järnkrokar på fartyg.

    24 morgonväkten gryningen.

    26 Hugna gläd.

    29–32 Gud, som hafver barnen kär, [...] i Guds händer. Den gamla bönen publicerades första gången 1780.

    Bibliografi

    Häggman, »Topelius och barnens visor», 1998, s. 22; Maliniemi, »En motivkrets i Topelius’ vaggvisor», 1962, s. 115, 117, 124 f.

    Faksimile