De små fåglarnas klagan.

Vi kommo så långt från fjerran land,

Vi kommo från Nilens heta strand,

Från Etnas lava, från Atlas dadlar

Och från Saharas brännande sand.

5Vi kommo från sol, som ej förgår,

Från land, som evigt i blommor står,

Från strand, der aldrig en drifva snögat,

Till Finlands frostiga, sena vår.

Vi bytte mot denna arma nord

10Vår gyllne frukt och vårt rika bord,

Vi hungrade bland vår barndoms björkar,

Vi fröso hellre på hemmets jord.

Och hade vi ej en skatt af gull

Att ge till hyra och ge till tull,

15Så sjöngo vi dock vår glada visa

För Finlands och för vår kärleks skull.

Vi bådo ju blott om en liten gren,

Om litet mossa för boet sen

Och blott att i fred vår visa sjunga

20I morgondagg och i solens sken.

Då kommo der barn från denna bygd,

Barn utan hjerta, barn utan blygd,

Och kastade ned vårt bo till marken

Och röfvade bort vårt enda skygd.

25Vi sjöngo för dem i vårens tid,

När allt var glädje och hopp och frid.

O, må dem ingen i lifvet löna

Så, som de lönat vår sång dervid!

Kanhända var det en lek också;

30Men grym och tanklös var den ändå.

Må Gud förlåta dem, att de lönat

Vår trogna kärlek till Finland så.