Ny julvisa

Lukuteksti

[37]|940|

Ny julvisa.

Ute mörknar himmelen,

Brasan tänds på hällen.

Kommer du till oss igen,

Kära jul, i qvällen?

5Natt betäcker land och stad;

Men du kommer lika glad,

Lika ljus tillbaka

Med din klapp och kaka.

O, hur vi ha väntat dig,

10Räknat dag och timma!

Solen har försofvit sig,

Månen kröp i dimma,

Men du visste nog din tid,

Kom igen med morgonfrid

15Och med aftonstjärna,

Kom till oss så gärna.

Förr, när far var liten pilt,

Mor en liten flicka,

Kom du lika gladt och mildt

20Att dem klappar skicka.

|38|

Nu så börjar far bli grå,

Mor har oss att tänka på,

Skura rent och damma,

Men du är densamma.

25Du blir aldrig gammal, du,

Aldrig grå i håren,

Alltid är du barn ännu

Med de gamla åren.

Alltid fejar du vårt hus,

30Alltid tänder du ditt ljus,

Alltid kan du sjunga,

Leka med oss unga.

|941|

Kära jul, jag vet din stig!

Inga år dig binda,

35Jesusbarnet är med dig,

Barnet i sin linda.

Han densamme som i går,

Han är än om tusen år

Barnens vän den bästa

40Och hos dem vill gästa.

Milde Jesus, kom i qväll,

Kom, när ljusen tändas,

Och för med till slott och tjäll

Fröjd, som aldrig ändas!

45Utan dig flyr friden bort,

Utan dig är glädjen kort,

Världen mörk och kulen:

Där du är, är julen.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Nya Trollsländan 15/12 1888 och omarbetades för Läsning för barn. Topelius skrev flera dikter med titeln »Julvisa»: i Läsning för barn 4 (s. 623), i Nya blad (ZTS II, s. 165 f.) och den genom tonsättningen av Jean Sibelius mest kända, »Gif mig ej glans, ej guld, ej prakt», i Ljung (1889, ZTS II, s. 313 f.).

    Bibliografi

    Lönnqvist, De andra och Det annorlunda 1996, s. 65; Topelius, Nya blad och Ljung, ZTS II 2019, s. 165 f., 313 f.

    Faksimile