Raska gossar

Lukuteksti

[115]

Raska gossar.

Den kallar jag en veklig pilt,

Som fryser vintern om

Och sveper sig i pels och filt

För minsta pust, som kom,

5Och snufva får för hvarje fläkt

Af nordens friska andedrägt.

Om han är sjuk och svag, – får gå,

Då kan han sitta still.

Men är han vek och pjåkig, – då

10Är han ej som jag vill.

Och är han rädd, – det bär till fjälls!

Då må han akta väl sin pels.

Nog är det bra vid brasans sken,

När qvällen blir så lång

15Och stormen far i björkens gren

|399|

Och sagan är i gång.

Men på en ärlig vinterdag

Ut i det fria längtar jag.

Sjelf vill jag köra der min häst,

20Och kälken har jag kär.

Och då så trifs jag allrabäst

Der högsta drifvan är,

Och tumlar om från backens brant

I lemma startsockerlandetkommentar ned galant.

|116|

25På blanka skridskor som en vind

Jag öfver isen far,

Och röd om näsa, röd om kind,

Jag mina skidor tar

Och löper öfver skarans golf

30I kapp med tio eller tolf.

Sen bygga vi en borg af snö

Och slåss och lemma startdamma påkommentar

Och segra, – segra eller dö!

Det är vår lösen då.

35Gud nåde den, som är pultron,

Ty honom ge vi ej pardon.

Och raska gossar äro vi

Och hugga duktigt tag,

Ty utaf raska gossar bli

40Nog raska män en dag.

Vårt land behöfver kraft och värn,

Vårt land behöfver arm af jern.

Min goda mor, har du mig kär,

Så klema ej med mig!

45Min unga arm skall härdas här,

För att försvara dig.

Min vilja skall bli stark och stor,

Att kämpa gladt för dig, min mor!

|400|

Lär mig det bästa, som du vet,

50Ty jag har mången brist:

Gudsfruktan, lydnad, ödmjukhet,

Arbete först och sist;

Men, goda moder, lär mig, att

Bli duktig karl för egen hatt!

55Mitt land, mitt folk vill jag bli värd;

Dess kraft har ej förnötts.

Om för en bok, om för ett svärd,

|117|

Om för en plog jag födts,

För allt, för allt behöfver jag

60Bli stark till kropp och själ en dag.

Och derför veklig är den pilt,

Som fryser vintern om

Och sveper sig i pels och filt

För minsta pust, som kom.

65Men raska gossar äro vi

Och vilja raska karlar bli.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Eos 1/2 1857 och tonsattes av Jakob Axel Josephson för Läsning för barn (se faksimil på eZTS, notbilagan sist; ZT–Albert Bonnier 30/9 1867).

    Dikten upptar det återkommande motivet med raska och hurtiga pojkar i vintermiljö, som kontrasteras mot veklingar och innesittare. Laurent tar fasta på fosterlandskänslan i dikten (1947, s. 250). Jfr vintern som topos och Topelius manlighetsideal i komm. till »Skridskolöparen», »Walters andra äfventyr» och »Skolgossens Vintervisa».

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    24 sockerlandet här: snödrivorna.

    32 damma på dänger till, klår; SAOB har detta belägg av Topelius.

    Bibliografi

    Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 250; ZT–Albert Bonnier 30/9 1867, Brev. Zacharias Topelius korrespondens med förlag och översättare, ZTS XX:1 2015; Vasenius VI 1930, s. 276

    Faksimile