Hökens vrede öfver Majföreningen

Hökens vrede öfver Majföreningen

Lukuteksti

[197]

Hökens vrede öfver Majföreningen.

(Maj 1870.)

Nej, sådan dumhet jag ej förstår,

Som barnen taga sig för i år.

Hvad tjenar det, att nu stå och lipa

För det att några små fåglar pipa?

5Det der är bara ett löjligt prat;

Hvad duga de till, om ej till mat?

En sådan der, som på grenen sitter,

Jag ids ej höra hans usla qvitter,

Ett pyttlipytt och ett titterli,

10Det är ju så, att man sjuk kan bli.

Nej, jag för min del är kannibalisk;

Se, kråkan, hon är då musikalisk,

Och korpen hittar på rätta ton,

|588|

Och ugglan vet något mera, hon.

15Nu skall man ej ens få pina djuren,

Man får ej stänga en sparf i buren!

Det der, god’ vänner, är mot naturen.

En sådan stackare är ej jag;

Jag slår i luften mitt starka slag

20Och skjuter ned som en pil i backen

Och hugger kräken burdus i nacken.

Jag bryr mig vackert om deras bjäbb,

När blodet strömmar omkring min näbb!

Hvad skall man annat i verlden göra,

25Än ha sitt nöje af att förstöra?

Se, det är duktigt, det kallar jag

|198|

Ett karlahjerta och nappatag.

Visst kan det hända, när örnen flyger,

Att som en mes jag i busken smyger;

30Så gör jag äfven för jägarns skott:

Man skall ju plundra de svaga blott,

Ty det är konsten, haf det i minnet,

Att framför allt skall man akta skinnet.

Sig sjelf ju alltid man närmast är,

35Och det är rätt, att jag skydd begär,

Men blott jag sjelf kan i trygghet vandra,

Så är jag grym emot alla andra.

Nåväl, hvad säger du nu, lemma starthalunkkommentar?

Är ej barmhertighet bara pjunk?

40Är det ej visdom, som höken säger,

Så tror jag knappt, att förstånd du äger.

Jag hoppas, att det bland gossar finns

Väl en och annan, som detta mins

Och håller vid sina gamla seder

45Att slå de svaga på jorden neder.

Den vill jag kalla en duktig man,

Som först är kruka och sen tyrann,

Och den är flickorna bäst i smaken,

Som skryter mest; det är hufvudsaken.

50Man låter verlden nu ha sin gång,

|589|

Nog lefver man utan fågelsång,

Och derför är nu er majförening

En dumhet bara, det är min mening.

Tvi sådan usel och löjlig lek!

55Adjö; nu söker jag mig en stek.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Trollsländan 28/5 1870 med titeln »Hökens vrede», någon månad efter att Finlands första djurskyddsförening, »Majföreningen», hade bildats på Topelius initiativ.

    Föreningens »sedliga grund» skulle sträcka sig »från småfåglarnes skydd ända derhän, att intet djur finge misshandlas eller plågas» (Topelius 1870, s. 287). Laurent noterar att Topelius i dikten använder ironin som stilmedel för sitt djurskyddsbudskap (1947, s. 87, 268, 322). – Jfr »Bofinkens vaggvisa» och »Barnens frågor om majföreningen» (se Övrig barnlitteratur).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    38 halunk slusk, buse; i finländsk svenska.

    Bibliografi

    Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 87, 268, 322; Topelius, »Om Majföreningarne», 1870, s. 287; Topelius, Övrig barnlitteratur, ZTS X:2 2021

    Faksimile