Lästext Vår enda arfvelott. Vi föddes i ett fjerran land Långt bort vid polens kulna strand, Der lifvets fröjd och ljusets skatt Städs’ kämpa emot köld och natt. 5Och sorgens barn vi äro visst, Vår vagga stod i nöd och brist, Vår blick den var i seklers rymd Af många bittra tårar skymd. Och derför ha vi ljuset kärt 10Och mer än alla skatter värdt; Långt mer än söderns rika ätt Vi älska, vi behöfva det. Det är vårt hopp, vårt mod, vår tröst I sorg och brist och natt och höst. 15Det är vår enda arfvelott, Det bästa vi af fädren fått. Man sagt om oss i fordomtid, Att mörka makters onda strid I berget gömde solens glans 20Och klara månens strålekrans; Men sångens milda välljud kom, Och sol och måne vände om. Och ljusets makt, som förr så ren, Odödligt genom natten sken. 25O att, hvar gång en dunkel makt Vårt hopp, vår sol i berget bragt, Den milda sångens strängaspel Må rädda ljusets arfvedel! O att den ädla bildnings håg, 30Hvars frö i fädrens sånger låg, Må blomstra fri och frisk och stark På fosterlandets helga mark! Vi äro dock ett trofast folk, Vi höjde aldrig svekets dolk, 35Vi aldrig lyft förmäten hand Mot furste och mot fosterland. Vi stridt för dem med hjeltemod, Vi gett för dem vårt hjerteblod; Hvem skulle oss om falskhet tro? 40Hvem ville taga bort vår ro? Vår ro – det är vår bildnings ljus, Ogrumladt under tidens brus. Ej makt, ej glans, ej guld vi fått, Vi arme ha vår bildning blott. 45Den är, näst Gud, vårt fasta värn, Vårt hälleberg, vår mur af jern; Du vårda skall vår dyrbarhet, Du finska Universitet! Dig älska vi med redligt mod, 50Du är vår yppersta klenod, Vårt hela vida land ej bär En skatt som du så dyr och kär. I thronens hägn du blomstrat opp; Den hägne ock din framtids hopp! 55Ditt land du mycket gett och ger, Och derför väntar det än mer. Engång, när dagens äflan all Borttyna och förgätas skall, Då lefver qvar allt godt och stort, 60Som Finland för sin bildning gjort. Och ristas skall i häfdens famn Ovanskeligt den ädles namn, Som älska, akta, ära vet Vårt finska Universitet.
Kommentar Kommentar Dikten återges efter Helsingfors Tidningar 18/2 1852. En omarbetning av dikten intogs i Ljungblommor III 1854. Se kommentaren i Ljungblommor, ZTS I 2010. Se också inledningen, »De akademiska tillfällighetsdikterna» och »1853: Har vetenskapen ett fädernesland?».
Vår enda arfvelott.
Vi föddes i ett fjerran land
Långt bort vid polens kulna strand,
Der lifvets fröjd och ljusets skatt
Städs’ kämpa emot köld och natt.
5Och sorgens barn vi äro visst,
Vår vagga stod i nöd och brist,
Vår blick den var i seklers rymd
Af många bittra tårar skymd.
Och derför ha vi ljuset kärt
10Och mer än alla skatter värdt;
Långt mer än söderns rika ätt
Vi älska, vi behöfva det.
Det är vårt hopp, vårt mod, vår tröst
I sorg och brist och natt och höst.
15Det är vår enda arfvelott,
Det bästa vi af fädren fått.
Man sagt om oss i fordomtid,
Att mörka makters onda strid
I berget gömde solens glans
20Och klara månens strålekrans;
Men sångens milda välljud kom,
Och sol och måne vände om.
Och ljusets makt, som förr så ren,
Odödligt genom natten sken.
25O att, hvar gång en dunkel makt
Vårt hopp, vår sol i berget bragt,
Den milda sångens strängaspel
Må rädda ljusets arfvedel!
O att den ädla bildnings håg,
30Hvars frö i fädrens sånger låg,
Må blomstra fri och frisk och stark
På fosterlandets helga mark!
Vi äro dock ett trofast folk,
Vi höjde aldrig svekets dolk,
35Vi aldrig lyft förmäten hand
Mot furste och mot fosterland.
Vi stridt för dem med hjeltemod,
Vi gett för dem vårt hjerteblod;
Hvem skulle oss om falskhet tro?
40Hvem ville taga bort vår ro?
Vår ro – det är vår bildnings ljus,
Ogrumladt under tidens brus.
Ej makt, ej glans, ej guld vi fått,
Vi arme ha vår bildning blott.
45Den är, näst Gud, vårt fasta värn,
Vårt hälleberg, vår mur af jern;
Du vårda skall vår dyrbarhet,
Du finska Universitet!
Dig älska vi med redligt mod,
50Du är vår yppersta klenod,
Vårt hela vida land ej bär
En skatt som du så dyr och kär.
I thronens hägn du blomstrat opp;
Den hägne ock din framtids hopp!
55Ditt land du mycket gett och ger,
Och derför väntar det än mer.
Engång, när dagens äflan all
Borttyna och förgätas skall,
Då lefver qvar allt godt och stort,
60Som Finland för sin bildning gjort.
Och ristas skall i häfdens famn
Ovanskeligt den ädles namn,
Som älska, akta, ära vet
Vårt finska Universitet.