Till Statsrådet Fredrik Wilhelm Pipping.

Den 14 December 1863.

O Auras minne! Morgontimma,

Ur hvilken Finlands dag uppgick!

Förgångna sol, hvars aftonstrimma

Nu glänser i den gamles blick!

5Åt dig den nya tiden bringar

I dag sin trogna hyllningsgärd,

Varm som den gamla sången klingar*)Melodi: Ren uppå tidens mörka vågor.,

Högtidlig som en efterverld.

Din siste kämpe, silfverhårig,

10En patriark från fordna dar,

Står älskad, vördad, åttiårig,

Som ombud för din ära qvar.

Han täljde den för nya slägten:

Du sett hans hjessa hvitna här;

15Men med sin rot i morgonväkten,

Han vittne om dess ljusning bär.

I fäders visdom vuxen nära

Vid allt som var vår stolthet då,

Han hört Porthan sin samtid lära,

20Han hört Franzén sin lyra slå.

När yngre tider togo miste

Om bäddarne i dödens hof,

Då var det Han, som ensam visste

Hvar finska häfdens fader sof.

25Årtusens snillen, de förgångna

Och dock odödligt unga, som,

I foliantens permar fångna,

Gå ut att skapa verlden om,

Med dem Han lefvat, vuxit samman,

30Dem har Han älskat, skänkt sitt hopp;

Sett tankens Fenix dö i flamman,

Sett honom stå ur askan opp.

Än främst i lärdomens katheder

Och än vid landets domarbord,

35Hans lif var forskningens, hans heder

Att stå för rätt och mannaord.

I sexton lustrers mödor grånad,

Han lefvat för att skåda blid

Sin ungdoms fagra blomstermånad

40Bli Finlands ljusa skördetid.

Du man från fordom! Man af ära!

Du vittne än från Auras strand!

I dag en helsning vi Dig bära

Ifrån ett nyfödt fosterland.

45Var vittne, Du som såg det gamla,

Till ljusets segrar i vår bygd,

Och när vi än i villor famla,

Så lär oss Du en forntids dygd!

Hvad än Du skådar nytt, förvandladt

50Och annorlunda än det var;

Ett är som förr: hvad redligt handladt,

Hvad manligt stridt, vår hyllning har.

Och, liksom förr, vi redobogna

Kring grånad vishet samlas än,

55Att bringa Dig vår tack, den trogna,

Och fosterlandets tack med den.

Skänk än Ditt råd, så ofta gifvet!

Välsigne Gud din ålders qväll

Och allt hvad Du har kärt i lifvet

60Och allt som gör Din afton säll!

Han låte uti tiders tider

Din möda gro för folk och land

Och lede Dina steg omsider

Till friden bortom lifvets strand!

 

 

1. *)Melodi: Ren uppå tidens mörka vågor.