Primär meny

  • Innehåll
  • Om utgåvan
  • Sök
    • Suomi (fi)
Zacharias Topelius Skrifter

Academica

  • Omslag
  • Titelblad
  • Förord
  • Inledning
  • Om Finska Folkets och Stammens Betydelse i Historien
  • Om Qvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden
  • Om det religiösa momentet i finska folkbildningen
  • Om Finlands geografiska läge
  • Sagorna om den högsta norden
  • [Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästning]
  • [Inledande ord]
  • Den 13 September 1876
  • Den 20 Januari 1877
  • [Vid J. L. Runebergs jordfästning]
  • [Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877]
  • Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest på hundrade årsdagen af H. M. Kejsar Alexander I:s födelse den 24 December 1877
  • Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland minnesfest öfver Professoren Johan Ludvig Runeberg
  • [Inledande ord]
  • Den 15 September 1877
  • Den 19 Januari 1878
  • Den 14 September 1878
  • Till Finlands Studenter
  • Till Herr Rector Magnificus och Amplissimum Consistorium vid Kongliga Universitetet i Uppsala
  • 19 Mars 79
  • Vid Johan Vilhelm Snellmans jordfästning i Helsingfors den 7 Juli 1881
  • Ett folks kärlek
  • Paikkari torp
  • Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag
  • För F. Pacius
  • Tal vid det finska universitetets fest till J. L. Runebergs minne den 6 Maj 1878
  • Det providentiela i verldshistorien
  • Kejsaren, Storfursten Alexander II:s minne
  • Wåra Julidagar
  • Den Resande Studenten
  • Ord, afsjungna af Studenterne vid Professoren J. J. Nervanders graf den 20 mars 1848
  • Den 14 Mars 1851
  • Vår enda arfvelott
  • Vid M. A. Castréns graf den 12 Maj 1852
  • Georg August Wallin
  • Den 15 Maj 1856
  • Till professor Fredrik Cygnæus Den 1 April 1857
  • Prolog vid Akademiska sångföreningens musikaliska soiré den 7 december 1858 till förmån för veteranerne
  • Till Musik-Direktorn och riddaren Fredric Pacius den 19 Mars 1859
  • Finlands öde
  • Till statsrådet Fredrik Wilhelm Pipping
  • Prolog vid Shakespeare-festen
  • Wasa Gymnasisters sång
  • Studentsång
  • Minnesord, uttalade af Z. Topelius, professor i finsk, rysk och nordisk historia
  • Fest-Kantat
  • Åbo marsch
  • Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869
  • Lund
  • Ord till musiken vid Studenthusets invigning i Helsingfors den 26 November 1870
  • [Karl Collan]
  • [Magnus von Wright]
  • Calonius
  • Porthan
  • Kraft och Ära
  • Johan Jacob Nordström
  • Vid Professor J. L. Runebergs graf
  • Den 19 Mars 1879
  • Ett minnesblad
  • Vid aftäckandet af Frans Mikael Franzéns bröstbild i Uleåborg
  • För Fredrik Cygnaeus
  • Till Emma Irene Åström
  • Elias Lönnrot
  • Helsning till Upsala
  • Gudarnes amen
  • Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 21 Junii 1844 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar
  • Ord till musiken vid Philosophiae Doctors- och Magister-Promotionen i Helsingfors den 21 Junii 1844
  • Har vetenskapen ett fädernesland? Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 30 maj 1853 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar
  • Striden om ljuset. Kalevala 47–49. Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 31 maj 1860 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade åttiosex magistrar
  • Majblommor 1864
  • Promotionstal d. 31 Maj 1877
  • Inbjudningsskrift till de magister- och doktorspromotioner hvilka af Filosofiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland komma att med sedvanliga högtidligheter anställas i Helsingfors den 31 Maj 1877
  • Helsning till de den 30 maj 1890 promoverade filosofie magistrarne från 1840 års magistrar
  • Sanningen i går, i dag och i morgon. Helsning till de den 31 maj 1894 vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland promoverade filosofie magistrarne
  • Ej bryts den länk
  • Skål proponerad å ett Tafvastländska Afdelningens Nations kalas den [–] Nov. 1840
  • Skål vid Tafvastländska Afdelningens nations kalas den [–] Maji 1842 i egenskap af Curator
  • Om Österbotten
  • Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning
  • Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845
  • Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?
  • Äger finska folket en historie?
  • Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845
  • Reservation till Österbottniska Afdelningens Protokoll för den 14 Mars 1848
  • 1. Till Lektor Runeberg den 28 Mars 1842
  • 2. Till Mag. Doc. Rektor Cygnæus. Afsjungen den 22 Maj 1843
  • 3. Till Professor Runeberg. Afsjungen den 25 Maj 1846
  • 4. Till Professor J. J. Tengström. Afsjungen på hans 60:de födelsedag den 22 oct. 1847
  • Till Österbottniska Afdelningen
  • Studentvisa
  • Den första Porthansfesten 1839
  • Minnesord
  • Ord till cantaten af Rietz
  • Vid Konstnärsgillets årsfest
  • Vid Konstnärsgillets Vårfest den 7 Juni
  • Fredrika Bremers minne vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 februari 1866
  • Konstnärsgillets prolog
  • Till Magn. v. Wright
  • Ord till festsången den 19 Nov. 1870
  • [Ordförandes tal vid Finska fornminnesföreningens årsmöte]
  • Prolog vid Lotterisoiréen till förmån för Finske artisternes och literatörernes pensionsförening
  • För hvem? Och för hvad?
  • Robert Wilhelm Ekman
  • Minne af Karl Emanuel Jansson
  • Helsning till Konstnärsgillet den 5 februari 1876
  • Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnaeus och hans historiska arbeten
  • Jenny Lind
  • Ludvig van Beethovens minne
  • Inre motiv. 1. Arkitektur, 2. Skulptur, 3. Måleri, 4. Musik, 5. Dramatisk konst
  • Ur en målares lif
  • Julgåta för Gillet
  • De causis quae ad promovendam et augendam potestatem paparum maxime conduxerunt
  • Om de orsaker som har bidragit mest till att befordra och öka påvarnas makt
  • Theses
  • Teser
  • De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente
  • Om det sätt att ingå äktenskap som en gång var i bruk hos finnarna
  • Votum i Consistorium Academicum d. 28 nov. 1868
  • Förslag till ändringar i Universitetets Statuter
  • [Angående besättandet av professuren i filosofi]
  • Consist. protokoll för d. 19 Jan.
  • Consist. Academ. d. 16 Maj 1871
  • Högvälborne Herr Grefve, Minister-Stats sekreterare och Werklige Geheimeråd m.m.
  • Z. Topelii votum i frågan om anslagen för Vskapssocieteten
  • Till Studentkorpsens Delegation
  • Till delegationen för Finlands Studenter
  • Högborne Storfurste, Cesarewitsch och Thronföljare, Kejserliga Alexanders Universitetets Höge Kansler!
  • Univ:s Vicekansler
  • Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter
  • Till Universitetets Student-Afdelningar
  • Till Vicekansler 12 Juni 1877
  • [Angående besättandet av professuren i matematik]
  • Till Consistorium den 10 April 1878
  • Till t.f. Vicekansler
  • Högborne Storfurste, Thronföljare och Cesarewitsch, Kejs. Alexanders Universitetets Höge Kansler!
  • 1 okt. 78
  • Rectors enskilda Diarium rörande Universitets-ärender 1876–1878
  • Redogörelse för Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland förvaltning och verksamhet ifrån den 1 september 1875 till samma dag 1878 afgifven af Universitetets d.v. Rektor
Jenny Lind

Ludvig van Beethovens minne

Inre motiv. 1. Arkitektur, 2. Skulptur, 3. Måleri, 4. Musik, 5. Dramatisk konst

Ludvig van Beethovens minne

Lästext

|137||257|

Ludvig van Beethovens minne.

(Konstnärsgillets fest i Helsingfors d. 17 Dec. 1870.)

Det stormar ute. Brak och hvirfvelvind.

Kanonen ryter, krigets lågor brinna.

Europa rodnar. Folkens lärarinna

Ser barbariet klösa hennes kind.

5Men ej för krigets tårar, bragd och strid

Är denna dagens lagerkrona knuten;

Hon kransar ljuflig, älskande och blid

En mensklighetens seger, full af frid,

Och binder hop ett sekel i minuten.

10Säg mig den röst, den lyckliga, som talar

Till alla folk, till hvarje menskobröst;

Hvars språk förstås i Himalayas dalar

Och ljuder välbekant i polens höst;

Säg mig den makt, på en gång stark och vek,

15Som vingar barnets oskuldsfulla lek,

Som eldar ynglingen för fädrens ära,

|138|

Som färgar ungmöns blyga kinder skära

Och än, när lifvets afton skymmer blek,

Förmår den frusna snön att blommor bära!

20Det är musiken. Det är englasången

Från alltets onämnbara harmoni,

Som i det brustna stoftet ligger fången

Och känner sig i tonen åter fri.

Det är den fallna, bundna menskoanden,

25Som i sin trängtan, skakande på banden,

Uppsamlar hvarje fjerran återljud

Af sin så bittert sörjda frid hos Gud.

|258|

Och liksom ljuset bryts i molnens dimmor,

Så färgas tonerna i menskans barm

30Än glada, leende som solskensstrimmor,

Än veka, sorgsna, trotsiga af harm,

Än stormiga, som hafvets vilda dån,

Än lugna, som ett fridsbud långt ifrån,

Än majestätiska, som stjernors flamma,

35I hymner till den höjd, hvarfrån de stamma.

Om nu så outsägligt rik och skön

Är harmonin, – om nu så utan like

Är tonens ändlöst vida kungarike, –

Hur mäktig måste han ej varit der,

40Som bortom grafven än dess spira bär!

Det är den konungen vi minnas här.

Musikens barndomssaga går tillbaka

Till söderns näktergal och nordens vaka,

Till Orfeus och Wäinämöinens sång.

|139|

45Hon var naturens barn vid källans språng

Och härmade kaskadens sorl i lunden.

Men när den hvite Krist i verlden kom

Och menskoandens längtan såg sig om

På samma gång mot höjden och mot grunden,

50Då löstes tonens vinge, som var bunden,

Då fick det outsägliga gestalt,

Och jordens glädje, jordens sorg försmalt

I harmonin, som hade ord för allt.

Då kommo mästarne med böjda knän

55I Guds tillbedjan. Sekler runno hän,

Årtusenden begrofvo sina strider

I kyrkans lofsång. Då kom Bach omsider

Att prisa under öppen himmel Gud,

Då klädde Haydn musikens konst till brud,

60Då hördes Händels halleluja dåna,

Och då kom Mozart, som ett vingadt bud

Från gracers verld, att tjusa och förvåna.

lemma startNec ultra!språk: latinkommentar ljöd det. Tonernas palats

Skall ingen bygga högre. Mellan jorden

|259|

65Och himmelen finns icke mera plats.

Men se, en yngling, som förnam de orden,

Steg, oförväntadt stor, ur skuggan fram,

Djupögd, begrundande och allvarsam.

Han mätte hela höjden af den himmel

70Och hela djupet af den menskotår,

Emellan hvilka tonens skala går

I ständigt böljande melodiskt vimmel,

Och fann ett ändlöst rum, som återstår.

|140|

Han visste knappt utaf, att, än så ung,

75Han hade byggt ett torn på Mozarts fäste;

Han hade stigit högre, än den bäste,

Ludvig van Beethoven var tonens kung.

Ja, konung var han, som det högsta fjället

Sin krona reser öfver molnens lopp,

80När morgonstrimman tidt i hanegället

Den snöbetäckta kedjan lyser opp

Och dalens småsten yfs att i dess skugga

Få svalkas af de arlaregn, som dugga

Ifrån den väldige titanens topp.

85En jätte var han, som ifrån sin borg

Såg öfver lifvets trånga marknadstorg

Långt, långt emot de obekanta landen,

Som hägra der i skyn vid himlaranden

Och bjuda, höjda öfver strid och sorg,

90Ett hopp för hjertat och en hamn för anden.

Han var en ocean, som i sitt svall

Har samlat tusen strömmars strida fall.

Hvad före honom tonens konst har skapat,

Det har han andats in, ej efterapat,

95Och andats det i välljud åter ut,

Men omsmält och förädladt dock till slut.

Så stiger oceanens salta våg i töcknen

Och faller som försötmad dagg igen

Att med välsignelse från himmelen

100Bevattna rikt den ofruktbara öknen,

Och långt från hafvet, der man icke ser

Den forna vågens tummelplatser mer,

|141||260|

Ej hör en suck af böljans sorl mot stranden,

Förnimmer man dess sötma än i sanden.

105Beethoven sjunger ur ett menskobröst

All sorg, all strid, all outsäglig trånad,

All oförklarad fröjd, all namnlös tröst,

Och hvarje ton är ur vårt hjerta lånad.

Han gifver åt naturens tankar röst

110I blommig vår och i förvissnad höst;

Han låter alla tidens missljud storma

I hån mot himmelen, men griper dem

I deras öfvermod och för dem hem

Till källorna för harmonin att forma

115Sig der till högre samklang på hans bud

Och lösta, öfvervunna, prisa Gud.

Det är det himmelska till sist, som segrar,

Det högsta, som i slutackordet hägrar,

Det goda, som ur smärtans graf uppstår,

120Det ädelt sköna, oförgängligt sanna,

Som reser in i döden högt sin panna,

Det eviga, som fram ur tiden går.

Och derför står han än som en koloss

Långt öfver seklets stormupprörda vågor

125För hvarje folk, som frågar tidens frågor,

För verlden, för Europa och för oss.

Och derför står han här i qväll med blida

Ljusflammande gestalter vid sin sida,

Bestrålad än af minnets stjernekrans.*)Beethovens bild var omgifven af en elektrisk ljuskrets och vaktad af genier.

|142|

130Ej dagen blott, en efterverld är hans,

Och hvilka blixtar genom tiden ljunga,

De fjerran sekler skola länge sjunga

Guds lof och lifvets skönhet med hans tunga

Och oförvissnad lager kransa än

135Musikens kung, Ludvig van Beethoven.

 

 

  1. *)Beethovens bild var omgifven af en elektrisk ljuskrets och vaktad af genier.

Kommentar

Kommentar

Topelius skrev dikten till hundraårsminnet av Ludwig van Beethovens födelse den 17 december 1770. Jubileet uppmärksammades av Konstnärsgillet med en fest på Nya teatern. Dikten återges efter Ljung 1889, se kommentaren i Nya blad och Ljung, ZTS II 2019.

Se också inledningen, »Konstnärsgillet i Finland».

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

63 Nec ultra! (lat.) Inte längre!

Faksimil

Ny kolumn