Primär meny

  • Innehåll
  • Om utgåvan
  • Sök
    • Suomi (fi)
Zacharias Topelius Skrifter

Academica

  • Omslag
  • Titelblad
  • Förord
  • Inledning
  • Om Finska Folkets och Stammens Betydelse i Historien
  • Om Qvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden
  • Om det religiösa momentet i finska folkbildningen
  • Om Finlands geografiska läge
  • Sagorna om den högsta norden
  • [Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästning]
  • [Inledande ord]
  • Den 13 September 1876
  • Den 20 Januari 1877
  • [Vid J. L. Runebergs jordfästning]
  • [Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877]
  • Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest på hundrade årsdagen af H. M. Kejsar Alexander I:s födelse den 24 December 1877
  • Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland minnesfest öfver Professoren Johan Ludvig Runeberg
  • [Inledande ord]
  • Den 15 September 1877
  • Den 19 Januari 1878
  • Den 14 September 1878
  • Till Finlands Studenter
  • Till Herr Rector Magnificus och Amplissimum Consistorium vid Kongliga Universitetet i Uppsala
  • 19 Mars 79
  • Vid Johan Vilhelm Snellmans jordfästning i Helsingfors den 7 Juli 1881
  • Ett folks kärlek
  • Paikkari torp
  • Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag
  • För F. Pacius
  • Tal vid det finska universitetets fest till J. L. Runebergs minne den 6 Maj 1878
  • Det providentiela i verldshistorien
  • Kejsaren, Storfursten Alexander II:s minne
  • Wåra Julidagar
  • Den Resande Studenten
  • Ord, afsjungna af Studenterne vid Professoren J. J. Nervanders graf den 20 mars 1848
  • Den 14 Mars 1851
  • Vår enda arfvelott
  • Vid M. A. Castréns graf den 12 Maj 1852
  • Georg August Wallin
  • Den 15 Maj 1856
  • Till professor Fredrik Cygnæus Den 1 April 1857
  • Prolog vid Akademiska sångföreningens musikaliska soiré den 7 december 1858 till förmån för veteranerne
  • Till Musik-Direktorn och riddaren Fredric Pacius den 19 Mars 1859
  • Finlands öde
  • Till statsrådet Fredrik Wilhelm Pipping
  • Prolog vid Shakespeare-festen
  • Wasa Gymnasisters sång
  • Studentsång
  • Minnesord, uttalade af Z. Topelius, professor i finsk, rysk och nordisk historia
  • Fest-Kantat
  • Åbo marsch
  • Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869
  • Lund
  • Ord till musiken vid Studenthusets invigning i Helsingfors den 26 November 1870
  • [Karl Collan]
  • [Magnus von Wright]
  • Calonius
  • Porthan
  • Kraft och Ära
  • Johan Jacob Nordström
  • Vid Professor J. L. Runebergs graf
  • Den 19 Mars 1879
  • Ett minnesblad
  • Vid aftäckandet af Frans Mikael Franzéns bröstbild i Uleåborg
  • För Fredrik Cygnaeus
  • Till Emma Irene Åström
  • Elias Lönnrot
  • Helsning till Upsala
  • Gudarnes amen
  • Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 21 Junii 1844 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar
  • Ord till musiken vid Philosophiae Doctors- och Magister-Promotionen i Helsingfors den 21 Junii 1844
  • Har vetenskapen ett fädernesland? Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 30 maj 1853 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar
  • Striden om ljuset. Kalevala 47–49. Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 31 maj 1860 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade åttiosex magistrar
  • Majblommor 1864
  • Promotionstal d. 31 Maj 1877
  • Inbjudningsskrift till de magister- och doktorspromotioner hvilka af Filosofiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland komma att med sedvanliga högtidligheter anställas i Helsingfors den 31 Maj 1877
  • Helsning till de den 30 maj 1890 promoverade filosofie magistrarne från 1840 års magistrar
  • Sanningen i går, i dag och i morgon. Helsning till de den 31 maj 1894 vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland promoverade filosofie magistrarne
  • Ej bryts den länk
  • Skål proponerad å ett Tafvastländska Afdelningens Nations kalas den [–] Nov. 1840
  • Skål vid Tafvastländska Afdelningens nations kalas den [–] Maji 1842 i egenskap af Curator
  • Om Österbotten
  • Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning
  • Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845
  • Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?
  • Äger finska folket en historie?
  • Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845
  • Reservation till Österbottniska Afdelningens Protokoll för den 14 Mars 1848
  • 1. Till Lektor Runeberg den 28 Mars 1842
  • 2. Till Mag. Doc. Rektor Cygnæus. Afsjungen den 22 Maj 1843
  • 3. Till Professor Runeberg. Afsjungen den 25 Maj 1846
  • 4. Till Professor J. J. Tengström. Afsjungen på hans 60:de födelsedag den 22 oct. 1847
  • Till Österbottniska Afdelningen
  • Studentvisa
  • Den första Porthansfesten 1839
  • Minnesord
  • Ord till cantaten af Rietz
  • Vid Konstnärsgillets årsfest
  • Vid Konstnärsgillets Vårfest den 7 Juni
  • Fredrika Bremers minne vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 februari 1866
  • Konstnärsgillets prolog
  • Till Magn. v. Wright
  • Ord till festsången den 19 Nov. 1870
  • [Ordförandes tal vid Finska fornminnesföreningens årsmöte]
  • Prolog vid Lotterisoiréen till förmån för Finske artisternes och literatörernes pensionsförening
  • För hvem? Och för hvad?
  • Robert Wilhelm Ekman
  • Minne af Karl Emanuel Jansson
  • Helsning till Konstnärsgillet den 5 februari 1876
  • Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnaeus och hans historiska arbeten
  • Jenny Lind
  • Ludvig van Beethovens minne
  • Inre motiv. 1. Arkitektur, 2. Skulptur, 3. Måleri, 4. Musik, 5. Dramatisk konst
  • Ur en målares lif
  • Julgåta för Gillet
  • De causis quae ad promovendam et augendam potestatem paparum maxime conduxerunt
  • Om de orsaker som har bidragit mest till att befordra och öka påvarnas makt
  • Theses
  • Teser
  • De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente
  • Om det sätt att ingå äktenskap som en gång var i bruk hos finnarna
  • Votum i Consistorium Academicum d. 28 nov. 1868
  • Förslag till ändringar i Universitetets Statuter
  • [Angående besättandet av professuren i filosofi]
  • Consist. protokoll för d. 19 Jan.
  • Consist. Academ. d. 16 Maj 1871
  • Högvälborne Herr Grefve, Minister-Stats sekreterare och Werklige Geheimeråd m.m.
  • Z. Topelii votum i frågan om anslagen för Vskapssocieteten
  • Till Studentkorpsens Delegation
  • Till delegationen för Finlands Studenter
  • Högborne Storfurste, Cesarewitsch och Thronföljare, Kejserliga Alexanders Universitetets Höge Kansler!
  • Univ:s Vicekansler
  • Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter
  • Till Universitetets Student-Afdelningar
  • Till Vicekansler 12 Juni 1877
  • [Angående besättandet av professuren i matematik]
  • Till Consistorium den 10 April 1878
  • Till t.f. Vicekansler
  • Högborne Storfurste, Thronföljare och Cesarewitsch, Kejs. Alexanders Universitetets Höge Kansler!
  • 1 okt. 78
  • Rectors enskilda Diarium rörande Universitets-ärender 1876–1878
  • Redogörelse för Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland förvaltning och verksamhet ifrån den 1 september 1875 till samma dag 1878 afgifven af Universitetets d.v. Rektor
Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845

Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?

Äger finska folket en historie?

Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?

Lästext

|1|

1 Uppläst af Z. Topelius d. 13 Maj. 1845.

Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?

2 En af wåra äldsta och mest aktade kamrater har ej längesedan wid ett offentligt akademiskt tillfälle yttrat, att Österbottningarnes stjerna wore i nedgående. Å ena sidan har det wäl aldrig fallit någon af oss in att misskänna denna wår aktade kamrats stora partiskhet för Österbottningarne och det Österbottningarneska, och det Öster hwarföre wi omöjligt kunne tillskrifwa hans yttrande någon afwoghet mot oss och hemlandet. Å andra sidan innebära likwäl dessa ord för oss en stor och wigtig betydelse, och synas skenbart så grundade, att de icke böra lemnas obemärkta och, såwidt sanningen tillåter det, owederlagda. Det är derföre jag ber om några ögonblicks uppmärksamhet för en undersökning om detta yttrandes befogenhet eller grundlöshet.

3 För att fixera frågan och ämnet, bör först anmärkas, att det icke gäller Österbottniska Afdelningen för sig betraktad, utan endast såwida Afdelningens betydelse för universitetet wäsendtligen är beroende af Österbottens betydelse för och förhållande till hela det finska fosterlandet. Frågan får derigenom på engång en utsträckning och en wigt, som måste gifwa den ett högt intresse. I dessa få rader kan dess beswarande endast antydas; men då Afdelningen bör wara intresserad af en utförligare behandling deraf, föreslår jag att densama i dess nämnda utsträckning må blifwa en prisfråga för nästa årsfest.

4 Jag sade att ofwan citerade yttrandese syntes skenbart wäl grundadt. Denna grund är att söka i de swenska elementernas förhållande till de finska i landet.

5 Från den stund finska folket waknadsvårtyttt till medwetande af sin nationalitet, är swenskhetens wälde i landet att anse som ett fait accompli, ett afslutadt historiskt factum, hwilket i sina resultater utsträcker sig lika långt in i framtiden, som i forntiden, men hwilket, för sig betraktadt, ej widare äger makt att upplefwa i nya former och derföre måste widkännas ett oundwikligt tillbakaskridande. Svenskheten går således tillbaka både emedan den sjelf är utlefwad och redo att lemna rum för ett nytt, och emedan den finska nationaliteten,|2| ensam berättigad, mäktigt framskrider. I denna dubbla process af ett nedgående swenskt och ett uppgående finskt innefattas den närmaste finska framtidens historie.

6 Men i detta ögonblick är swenskheten ännu den wida mäktigareoläsligt p.g.a. konservering/inbindning och inflytelserikare; derföre måste den bekämpas, brytas och nedslås jemnt så mycket, att finskheten får luft, får utrymme att komma till lif, erkänna sig sjelf och erkännas af af andra såsom fullt berättigad individualitet. Detta är den akt af skådespelet, hwari wi nu befinne oss, och, märkom det, den wida lättare. Ty nu glider farkosten utför strömmen; hwarje gång nationalkänslan reser sig upp mot swenskhetens ingrepp, säger heter det från öster: slå till! – Och Finnen slår och hans wän, ryssen, ler.

7 Under sådana omständigheter kan det icke fela, att ju swenskheoläsligt p.g.a. konservering/inbindningten efterhand går under. Har detta skett, så widtager den andra och swårare akten af skådespelet. Den finska nationaliteten har nu emanciperat sig från skolan; utan förmyndare, men äfwen utan bundsförwandt begifwer den sig in i den fruktanswärda striden mot ryskheten. Kampen är olika: å ena sidan en till massan ofantligt öfwerlägsen nation, understödd af politisk öfwermakt och stark genom sin markerade asiatiska individualitet; å andra sidan ett fåtaligt folk, till massan mot sin wedersakare som 1 till 40, skingradt öfwer ett widsträckt land, öfwerlägset i bildning och sympathier med samtiden, men oerfaret att röra sig på egen hand, beswiket af sina egna, omgifvet af tusende snaror och, hwad som är det wigtigaste, till lynnet nog indifferent för hwarje annat oberoende, än det materiela. Ty att slavismen kommer att spela en stor roll i Europas framtid, är temligen afgjordt; men om någonsin fennicismen kommer att göra det – derom tiga Sibyllorna.

8 I en så olika strid måste finskheten, för att icke utan räddning gå under, se sig om efter en bundsförwandt, och denne kan åter icke wara någon annan än swenskheten, för hwilken således åter en period af stigande kan och bör inträffa. Men förhållandet mellan de båda nationaoläsligt p.g.a. konservering/inbindningliteterna är då mycket förändradt. Finskheten har emanciperat sig och uppträder som sjelfständig, för sig berättigad; det war det enda hon menade med sin strid mot swenskheten. Denna åter uppträder i förhållande till finskheten som en jemlike, en äldre wapenfrände, som willigt räcker den yngre handen i nödens stund, utan att åter fordra en förmyndarerätt, hwilken hon inser wara omöjlig att widare påyrka.

9 Behöfwer jag tillägga att ofwanberörde strid och allians icke äro af politisk natur.oläsligt p.g.a. konservering/inbindningsvårläst p.g.a. inbindning/konservering

|3|

10 Emellertid står Österbottens förhållande till det öfriga Finland i nära förbindelse med fortgången af dessa nationalitetsstrider. Österbotten representerar hittills det swenska elementet i Finland; det är på denna iakttagelse ofwanciterade yttrande grundar sig. Följaktligen, skulle man förmoda, måste Österbottens individualitet antingen gå under på samma gång som swenskheten i landet, eller qvarstå som oberättigad och antinationel.

11 För ingen del. Will Österbotten stelt och hårdnackadt widhålla sin swenskhet som en protest, en negation mot finskheten, så skall det gå under på försöket. Men will det kalla till lif och werksamhet de mäktiga finska elementer, hwilka det äger att tillgå inom sig sjelft, har det så mycket wissare att hoppas en framtid, som, enligt hwad nyss nämndes den dag skall komma, då swenskheten åter upptages till nåder som allierad mot en wida mäktigare fiende.

12 Deri ligger alltså Österbottens betydelse för den finska samtiden, att de finska folkelementerna der skola finna lif, stöd och deltagande. För detta ändamål äger provinsen stora krafter att disponera; må man ihågkomma, att twå tredjedelar af dess befolkning tala det finskan modersmålet. Må således Österbotten wid den wigtiga frågan om finskans utbildning till allsidigt organ för den europeiska bildningen, lägga i wågskålen sin rena, om äfwen hårda norrfinska dialekt. Må Österbotten widare för sin del ansluta sig till nationalitetsfrågan med denna lynnets liflighet och energi, som städse utmärkt detsama och städse gjort det känsligare för alla rörelser och mäktiga idéer inom samtiden. Må Österbotten slutligen genom sin industriela öfwerlägsenhet, sin bördiga jord, sin mäktiga och mångsidigt spekulerande handel fortfarande tilltwinga sig landets och styrelsens uppmärksamhet samt ståndaktigt genomgå de pröfningar, med hwilka det hotas af förändrade tids- och lokala förhållanden. Med ett ord, må Österbotten endast anwända sina andliga och materiela hjelpmedel, och dess stjerna skall icke sjunka, den skall städse, äfwen wid midnattstid, hålla sig uppe öfwer horizonten, tills den dag kommer, då den för hela Finlands räddning blir en räddande stjerna midt i dimmorna af ett hotande förfärligt mörker.

13 Denna dag skall gry just då det som man nu anser wara det karakteristika för Österbotten, det swenska elementet, är som djupast krossadt och nedbrutet. Då skall man åter börja tala om det svenska Österbotten i den mening att denna provins är den minst förryskade. Då skola alla fosterländska|4| intressen der söka sitt stöd och sin tillflyktsort. Dit skola alla blickar riktas, de klenmodige skola derifrån hämta sin förtröstan och de wacklande sin styrka. Ty märkom det wäl: det genuina finska lynnet är passivt, hängifvet, offrande, tåligt och derföre lätt förtryckt. Men Österbottningen, den finska såwäl som den swenska, är ömtålig om sina rättigheter, frisinnad, wan wid oberoende; han skall aldrig bortgifwa godwilligt sig sjelf och sin frihet; han kan duka under för makten, men aldrig tåla smäleken af en orättwisa, aldrig borthutla ärfda rättigheter.

14 I dessa få konturer innefattas Österbottens framtid. Den är ett postulat, det är sannt, och hwilken framtid är icke det; men detn är ett postulat, hwars förwerkligande ligger i dess egna händer.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning

15 Österbottens stjerna är således icke i nedgående, och i wissheten derom ligger äfwen Österbottniska Afdelningens trygghet för en kommanoläsligt p.g.a. konservering/inbindningde tid. Men låtom ej dåra oss af den egenkära föreställningen att wi äro eller kunne blifwa något utan egna ansträngningar. Will Afdelningen lägga armarna i kors och sola sig i glansen af sin och sitt Österbottens förmenta ära, så må den säga farwäl åt allt hopp att winna en utmärkt plats inom studerande corpsen. Låter Afdelningen egoismen splittra dess kraft och håglösheten förlama dess kraft,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning så skall wisserligen ingenting kunna rädda den från det djup af skolmässig förnedring, i hwilket wi sett en och annan Afdelning wid universitetetoläsligt p.g.a. konservering/inbindning allaredan nedsjunka. Men känne wi inom oss kraft, mod och wilja att något werka äfwen som corps, så skole wi göra det. För oss gäller detsama som gäller wårt Österbotten: att ansluta oss till de finska sträfwandena, eller att afstå alla anspråk på en betydelse inom corpsen och fosterlandet. Ettdera af bägge, ty lemma starttertium non daturkommentar. Må wi då låta de wetenskapliga och humanistiska studier, hwilka fylla omfånget af studentens werksamhet, genomträngas af fosterlandskärleken och adlas af nationela intressen. Må wi för dem göra hwad wi kunna. Låtom oss säga till oss sjelfwa: i dag finskan ensam; i morgon swenskan derjemte. Ty anslute wi oss nu f till nationaoläsligt p.g.a. konservering/inbindninglitetsfrågan och arbete för den efter måttet af wåra krafter, så skall den morgondag nog gry, då äfwen wårt swenska element återwinner sin betydelse äfwen inom studerande corpsen. MåÄro Österbottningenarnawi ej narraktiga nog att betrakta sig som gammal adel, berättigad att i godt mak göda sigoss med sinawåra anors ära, utan skrifwe wi sjelfwe wårt adelsbref och göre det med rent, ärligt och läsligt finskt pränt, så skalltorde wår aktade wän och landsman hålla oss ursäktade att wi förwisso tro,

16 att Österbottningarnes stjerna icke är i nedgående.

17 1845 Maj 13.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Anförandet upplästes av Topelius, som var den återförenade Österbottniska avdelningens tf. kurator, vid Österbottniska avdelningens vårfest på Floradagen 1845. På grund av förbud från myndigheterna kunde »majfesten» inte hållas ute i det fria, vilket hade varit tradition sedan 1833; förbudet gällde från 1837 till 1847.

    Topelius inlägg är ett svar på Rudolf Israel Holstis påstående att »Österbottningarnes stjerna är i nedgående». Holsti hade varit Sydösterbottniska avdelningens kurator 1843–1844. Topelius understryker här, på ett för honom karakteristiskt sätt, betydelsen av samspelet mellan svenskt och finskt i Finland. Se även inledningen, »Är Österbottningarnes Stjerna i nedgående?».

    Anförandet finns som manuskript i Österbottniska avdelningens arkiv, Varia, PohjO Ma:83, Nationalbiblioteket.

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    15 tertium non datur (lat.) något tredje gives icke.

    Bibliografi

    Uppslagsverket Finland, webbutgåva, »Floradagen»; Österbottniska avdelningens protokoll 1839–1847, PohjO Ba:2, Österbottniska avdelningens arkiv, Nationalbiblioteket; se också Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 212 ff.

    Faksimil

    Ny kolumn