För F. Pacius

19 Mars 1884.

1 I dag för 25 år sedan, när Prof. Pacius fyllde 50 år, invigdes den 19 Mars, till vårens och de första lärkornas dag d. 19 mars till sångens och ungdomens glada högtidsdag. Och i dag den 19 Mars utbedja sig här församlade vänner än engång att få till den älskade och vördade 75 årige veteranen mästaren frambära uttrycken af deras vördnad, kärlek och oförgätliga tacksamhet.

2 Hans toner ha nu gått genom ett halft århundrade. Vi hörde dem sist i förrgår mäktiga, unga, strömmande af lif |2||126| och ett yngre slägte gaf dem nu ett eko för en ny tid. Ja, den nya tiden har sina sånger och sina stämgafflar fältherrar – det är dess rätt och dess ära – men dess ära återfaller på den tid, och de verk och de epokgörande personligheter, i hvilka den har sin rot. Hvad var musiken i Fd före Pacius och hvad är den nu? Om vi kunde ställa ödemarken med dess fattiga ljung vid sidan af ett blomstrande skördefält skulle vi finna svaret på denna fråga, som alltid återkommit vid Paciusfesterna. – Nej, vi förakta icke ödemarken, äfven der finnes blommor och kärlek, men låt vi glädjas åt de rikare frukterna och vi tillönska dem samma vårluft, som engång drog fram öfver steppernas ljung.

3 Veten I, unga, som endast sett blomningen, hvadilken oerhörd möda, hvilket snille, hvilken ihärdighet och hvilken sjelfuppoffrande kärsvårläst p.g.a. överskrivninglek, som engång ha fordrats för att skapa ett nytt tidehvarf för musiken i Finland? Vi qvarstående vittnen från förgångna tider vid mästarens sida kunna säga eder det.

4 Veten I hvem den man var i sin krafts dagar, som i förrgår|3||127| satt böjd af åren vid sidan af en ung dirigent och lyssnade på de skapelser, i hkahvilka han inlagt sintt hjerta, sitt snille och sitt lifshöjdpunkter?

5 Det är i nästa Maj månad detta år 50 år sedan han, ännu i med ungdomens hela mod och förhoppningar hamnade bland oss som en gäst från Haydns, Mozarts, Beethovens Webers och hans mästare Spohrs fädernesland. Han uppträdde som Spohrs lärjunge, en violinist, som vid de första akademiska konserterna. Denna nu bräckliga arm förde stråken med en kraft och en mjukhet, som i vårt land voro oerhörda – det förekom åhörarne som strömmar af smältande, gnistrande guld.

6 Derefter öfvertog han första den akademiska sången, men Det var som man säger Om sådana nyomskapelser kan man säga: Haydn hat sich ein schönes Gartenhaus gemachtbaut, Mozart hat daraus ein Pallast gemachtspråk: tyska. sSnart vuxa qvartetterna ut till stora, blandade körer. Icke två år efter hans Pacii hitkomst genljöd den dåvarande societetssalongen med sina mer än 1 konsekvensändrat/normaliserat200 sittplatser af Spohrs sköna oratorium Die Letzten Dinge, – som efterföljdes af andra stora musikverk, skapade i kretsen af dittills oöfvade, försagde amatörer. Ni skulle ha sett hört sett den böjde mästaren från i förrgår, när han d. 20 Juli 1840 anförde vid jubelfesten Händels Messias från läktaren i Nikolaikyrkan.

7 Ni skulle ha sett honom d. 13 Maj 1848, när han under Fds fana på Majfältet för första gången anförde Vårt lLand och intet öga bland fältets flera tusende åhörare förblef torrt. –

8 Ni skulle ha sett honom d. 24 Majrs 1852, när han blek och darrande lyfte sin taktpinne för den första ouvertüren till K. Carls Jagt och när han efter styckets slut omgifven af de 96 amatörerne på scenen och den tättfyllda salongen mottog sin första lagerkrans som sjelfständig skapare af ett det första storta musikverk, detet i vårt land! – Men tro ni icke oss vittnen från dessa förgångna dagar, så tron hans verk, som stå qvar genom tiderna, – så frågen alla de jublande stämmor, som långt utom gra Fds gränser helsat vVårt Land och Suomis sång – denntta ensamt stående underbara, naturtrogna eko af nordiska furors sus en höstafton vid solens nedgång.

9 Förlåt mig, prof. Pacius, jag ej trötta eder med äro fulla minnen, jag skulle tala till eder å alla här församlade vänners vägnar. Men tillåt mig intyga, att vi ej samlats här af en gammal kärvorden vana, – att vi ej|5||129| nalkats en vördad veteran blott af skyldig aktning för hans vördnadsvärda 75 år. I denna stund ligger någonting mer – bakom oss ståttr ett folk. Såsom ni, herr Professor, stått upphöjd öfver dagens partistrider, så står här framför eder i våra denna vår ringa krets det endrägtiga Finland, för att besegla med sitt erkännande eder långa lifsgerning. Detta land häar icke öfverhopat eder med rikedomar eller med äretitlar – det har bjudit eder sin öppna famn och en anspråkslös ställning, som Ni har motta lika anspräkslöst mottagit. Det är onyttigt numera att vilja utforska huru långt edert namn gått med ära, om ni stått i ett rikare land med större tillgång möjligheter att förverkliga edert lefnadsmål – men nu när ni står på årens höjdpunkt, såsom väktaren i ett vårdtorn, och ser under ederra fötter 50 års detta ett långat lif af mödor och kärlek, egnade åt vårt land, nu är detta land|6||130| skyldigt eder det erkännande, att ni bland oss varit en af det 19:de seklets stora kulturkrafter. –

10 – Musikens historia i vårt land skall engång räkna sina epoker före och efter edert framträdande. Men för oss är det ett behof, att kunna säga eder detta medan erdert hjerta ännu klappar ibland oss. VNi måste än engång i lifvet erfara, att ni varit och är en af de mest odeladt älskade män, som denna tid af stora väckelser, låtit unnat åt oss – att endast ni, och ni ensam, varit värdig att gifva vingarna åt sången om vårt land, emedan ni förmer än någon annan på edert område medverkat till dess slutstrofer: Högre klinga skall engång. Mottag detta vårt tacksamma erkännande såsom hela Vårt Lands.