|1| |155|

1 Koncept

Högvälborne Herr Grefve, Minister–Statssekreterare och Werklige Geheimeråd m. m.

2 Sednaste beklagliga uppträden vid Kejserliga Alexanders Universitetet hafva föranledt undertecknade professorer att med det öppnaste förtroende vända oss till Eders Excellens, som i så många skiften varit denna högskolas aldrig svikande stöd och förespråkare. Eders Excellens täckes tillåta, att vi härvid begagna en icke-officiel form, för att kunna helt och hållet hemställa till Eders Excellens´ enskilda bepröfvande hvilket afseende Eders Excellens kan finna lämpligt att fästa vid denna vår vördnadsfulla framställning.

3 Främst ligger oss om hjertat, att inför Eders Excellens uttrycka vår smärta deröfver, att en del af den studerande ungdomen genom sitt handlingssätt ådragit Universitetet Hans Majestät Kejsarens synnerliga missnöje. Wi kunna icke stillatigande bära den farhågan, att Hans Majestät, som alltfrån Dess tidiga ungdom, såsom Kansler och Kejsare, omhuldat detta Universitet med oförgätliga bevis på sin höga välvilja, kunde här tro sig finna|2||156| otacksamme undersåter, glömske af det fruktbärande hägn Hans Majestät särskildt egnat upplysning och vetenskaper. Värdigas, Eders Excellens, om och när Eders Excellens finner det lämpligt, inför Monarken och Kansler intyga, att detta Universitet icke hyser några otacksamme, att dess medlemmar städse med den lifligaste erkänsla bevara minnet af Hans Majestäts huldhet och att de händelser, hvilka nyligen haft olyckan framkalla Hans Majestäts missnöje, härröra från en oerfaren ungdom, som icke förstått att mäta vidden af sina handlingar.

4 Eders Excellens, som känner denna ungdom, kan bevittna, att densamma till vida öfvervägande antal består af hederlige, rättänkande och loyale ynglingar, hvilka, i det de älska sitt fädernesland, tro sig dermed äfven uppfylla sina pligter emot Monark och öfverhet. Om deras fosterlandskärlek någongång missledts, om den, med ungdomens vanliga obetänksamhet, glömt sitt rätta mått och den grannlagenhet man är skyldig bestående förhållanden, har detta skett (utan ondt uppsåt, fast mer) i den ungdomliga förvillelsen, att en ädel känsla icke behöfver vara nogräknad i valet af uttryckssätt.

|3||157|

5 Wi äro långtifrån att vilja förringa de skyldiges felsteg. Wi konstatera fastmer med tillfredsställelse, att alla studentafdelningar uttalatuttryckt sitt ogillande af den skedda demonstrationenoordningen. Men vi böre icke förtiga, att den uppsats i Finlands Allmänna Tidning, som föranledt demonstrationen, och framträdde utan officiel karakter och, betraktad såsom fluten ur redaktionens penna, blifvit strängt bedömd af alla åldrar och ståndsamhällsklasser i landet. Studerande ungdomens känslor öfversvallade på ett så otillbörligt sätt förnämligast derföre, att en loyal vederläggning af nämnde uppsats (icke utan skäl) ansågs otillåten. obs. orden icke utan qvarstå

6 De kända följderna af detta beklagliga uppträde stå utan exempel i Universitetets historia. Eders Excellens täckes derföre tillåta oss, att med några få ord belysa de befarade politiska tendenser, hvilka närmast torde hafva föranledt härmed sammanhängande restriktiva åtgärder.

7 Om med politiska tendenser förstås nationela fördomar, hugskott, sympathier, antipathier, öfverskattande af eget lands och egen betydelse, med flera af de elementer, som vanligen ingå i ungdomens illusioner, så finnas utan tvifvel sådana äfven här.|4||158| Wi vilja ingalunda förneka, att faror deraf kunde uppkomma, särskildt med afseende å grannlaga förhållanden till kejsaredömet, och vi anse det af vigt, att dessa faror blefve på öfvertygelsens väg samt, vid förekommande oskick, genom bestraffningar förebyggda. Men om med politiska tendenser förstås samhällsvådliga stämplingar, riktade mot Monarken, styrelsen eller statsskicket, eller om man förutsätter förbindelser af politiskt syfte mellan den studerande ungdomen, nödgas vi på det bestämdaste förneka tillvaron af sådana tendenser. eller om man föreställer sig, att politiska doktriner och partifrågor afsedda för något slags ingripande i styrelsens åtgärder, förfäktas af ungdomen, nödgas vi på det bestämdaste förneka tillvaron af sådana. Enda undantaget i detta afseende äro pressfrågorna, hvilka, i anseende till deras nära samband med tankefrihet och yttranderätt, göra intryck på ungdomen och framkalla dess antipathier mot de tjenstemän, hvilka för den unglidomliga uppfattningen framstå som tankens fångvaktare.

8 Allt Hvad man derutöfvertillagt av utgivaren kunde anse innebära någon politisk tendens hos studerande ungdomen, inskränker sig till eDen enthusiastiska hyllning ungdomen [----]oläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande egnar för framstående män och framfarna tiders ärofulla minnen tillhör ett historiskt område.|5||158| Särskildt har 1808 års krig blifvit ett slags nationalmyth, hvilken besjungen af landets störste skald, anslår ungdomens känslor genom drag af hjeltemod och genom att utgöra det blodsdop, ur hvilket landet inträdt i nuvarande betydelsefulla tidskifte af nationel utveckling. Det är möjligt, att denna ungdomens hänförelse någon gång uppträdt hänsynslös under känslornas svall; men i grunden har den framgått ur en ideal uppfattning af lifvet och fosterlandet. Ehuru Eenthusiasmen har så uteslutande har uttömt sig på det nationelt–historiska området, och likväl att har den icke gifvit ickeIcke ens den så lifligtlifligast af alla diskuterade frågan om finska eller svenska språkets företräde har antagit antagit någon politisk färg.

9 Hvad angår lärarnes ställning till dessa tendenser hos ungdomen, tro vi oss kunna försäkra Eders Excellens, att hela den anda, hvari undervisningen bedrifves vid uUniversitetet, vittnat om lugn, ordning och aktning för bestående rättsförhållanden. Lärarne förbise icke sin pligt, att medverka med, råd och föredöme, inverka på ungdomen, under det att ett disciplinärt öfvervakande,från deras sida som skulle bringa dem i en falsk skef ställning till ungdomen och beröfva dem deras|6||160| inflytande, närmast hvarföre den disciplinära tillsynenrätteligen torde tilloläsligt p.g.a. konservering/inbindningkomma kamratlifvet, afdelningarne och de akademiska myndigheterna.

10 Om derföre, vid förekommande oskick, kamraters medverkan eller vederbörande myndigheter och domstolar efter sakens beskaffenhet anlitas, är allt hopp förhanden, att en upprörd stämning bland ungdomen skall innan kort af sig sjelf lugnas, utan vidare påföljder. Om deremot utomordentliga åtgärder vidtagas, är att befara, det en störing af lugnet skall utbredas i vida kretsar, landet oroas, studierna afstadna och Universitetets välfärd betänkligt hotas. Vi bönfalla, att Eders Excellens, i betraktande af framtida vådor, täckes härjvid fästa ett välvilligt afseende.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Vår afsigt ärVi tillmäta oss icke att klandra original: klandrabedöma styrelsens åtgärder, enär vi tillfyllest uppskatta, att sjelfva den stränghet, hvarmed styrelsen ansett sig förpligtad att uppträda mot oskick vid Universitetethögskolan, vittnar om huru nära densamma anser landets högsta intressen förbundna med hög Universitetets. Vi böratillåta oss endast konstatera den erfarenhet, att ingenting så verksamt befordrat förvillelsen, att studenten skulle ega en politisk betydelse, som den vigt man stundom fästat vid några ynglingars obetänksamhet.

11 Värdigas derföre, Eders Excellens, icke misstyda den fullkomliga uppriktighet, hvarmed vi ansett oss böra inför|7||161| Eders Excellens framlägga våra bekymmer. Värdigas fortfarande, i lugna och stormiga skiften, hedra Universitetets lärare med det ynnestfulla förtroende Eders Excellens alltid bevisat dem och hvilket de skola söka att motsvara såsom trogne undersåter och redlige medborgare i Monarkens, Fäderneslandets och Sanningens tjenst. Framhärda med djupaste vördnad,

 

12 Högvälborne Herr Grefve, Minister-Statssekreterare och Werklige Geheimeråd,

13 Eders Excellens

 

14 obs. plats för 18 à 20 namn

 

15 Helsingfors den [    ]Tomrum Maj 1871.