Skål proponerad å ett Tafvastländska Afdelningens Nations kalas den [–] Nov. 1840
Lästext
|33|
Skål proponerad å ett Tavastländska Afdelningen Nations kalas den [ ]Tomrum Nov. 1840.
1 Å Tavastländska Afdelningens vägnar har jag den äran att proponera en skål för Cantzli Rådet Henric Gabriel Porthan.
2 Denne store Man lefver för den nu uppvexande generationens minne genom ögonvittnens beskrifningar; ett ämne som alltid lifvar äfven den kallaste Berättare.
3 Cantzli Rådet Porthan var vältalig, vänlig, högt vördad af Lärjungar och Landsmän i allmänhet.
4 Skön var Porthans tid; skön var den tid, då Universitetet, dess Lärare och Ungdomen vid detsamma gemensamt mäktigare ingrepo i folklifvet; den tid då Universitetets fester voro landets; Då den dag, uppå hvilken det tillåtes ynglingen att visa Lagerkransen kring sin hjessa var en national högtid; då Universitetets, desse Lärare och Ungdo|34|mens vid detsamma gemensamma första helsning till våren, ansågs för landets gemensamma; Den då den studerande Ungdomen var älskad ej blott tåld. Porthans minne representeraroriginal: reprassenterar i dessa sednare afseenden ett fordom.
5 Denna store Man lefver för oss äfven genom det vidsträckta omfånget af sin litterära verksamhet. Enhälligt är, att den skönaste delen af densamma är bearbetningen af Finska folkets häfder. Denna bearbetning caracteriserar honom som en stor fäderneslandets vän. Denna kärlek, denna verksamhet var ej förspild på ett ovärdigt föremål. Skön är vår fosterlandsjord; högtidlig är hanoriginal: hän. Herrlig är den ande som lifvar desse söner på Vetenskapernes,tillagt av utgivaren Poesins och Krigets fält. – Säll är den man som kunnat framställa andens|35| utveckling under århundraden hos vårt folk. Lyckligt det folk, som framfödt en sådan man; lycklig den landsort, det herrliga Tavastland, som sedt honom födas
6 Värdig är han att vördas af sina efterkommande.
7 Till ett svagt uttryck af vår vördnad drickom ett glas till hans minne. Skål för Henric Gabriel Porthans minne. –
Kommentar
Kommentar
År 1839 hade det förflutit hundra år sedan Henrik Gabriel Porthan föddes i Tavastland. Topelius skåltal är sannolikt feldaterat, det citeras i dagboken den 22 november 1839, inte 1840.
Österbottniska avdelningen hade firat en Porthanfest den 9 november. Avdelningsfesten var den första som besöktes av inbjudna gäster från de andra avdelningarna. Det är mot bakgrund av den rådande Porthankulten som Topelius skål ska förstås.
Skåltalet återges efter manuskript i Topeliussamlingen på Nationalbiblioteket, 244.115.
Skål
proponerad å ett Tavastländska Afdelningen Nations kalas den [ ]Tomrum Nov. 1840.
1 Å Tavastländska Afdelningens vägnar har jag den äran att proponera en skål för Cantzli Rådet Henric Gabriel Porthan.
2 Denne store Man lefver för den nu uppvexande generationens minne genom ögonvittnens beskrifningar; ett ämne som alltid lifvar äfven den kallaste Berättare.
3 Cantzli Rådet Porthan var vältalig, vänlig, högt vördad af Lärjungar och Landsmän i allmänhet.
4 Skön var Porthans tid; skön var den tid, då Universitetet, dess Lärare och Ungdomen vid detsamma gemensamt mäktigare ingrepo i folklifvet; den tid då Universitetets fester voro landets; Då den dag, uppå hvilken det tillåtes ynglingen att visa Lagerkransen kring sin hjessa var en national högtid; då Universitetets, desse Lärare och Ungdo|34|mens vid detsamma gemensamma första helsning till våren, ansågs för landets gemensamma; Den då den studerande Ungdomen var älskad ej blott tåld. Porthans minne representeraroriginal: reprassenterar i dessa sednare afseenden ett fordom.
5 Denna store Man lefver för oss äfven genom det vidsträckta omfånget af sin litterära verksamhet. Enhälligt är, att den skönaste delen af densamma är bearbetningen af Finska folkets häfder. Denna bearbetning caracteriserar honom som en stor fäderneslandets vän. Denna kärlek, denna verksamhet var ej förspild på ett ovärdigt föremål. Skön är vår fosterlandsjord; högtidlig är hanoriginal: hän. Herrlig är den ande som lifvar desse söner på Vetenskapernes,tillagt av utgivaren Poesins och Krigets fält. – Säll är den man som kunnat framställa andens|35| utveckling under århundraden hos vårt folk. Lyckligt det folk, som framfödt en sådan man; lycklig den landsort, det herrliga Tavastland, som sedt honom födas
6 Värdig är han att vördas af sina efterkommande.
7 Till ett svagt uttryck af vår vördnad drickom ett glas till hans minne. Skål för Henric Gabriel Porthans minne. –