Den 15 Maj 1856.

(Melodi: «Säg mig den bästa kunskapsgren»konsekvensändrat/normaliserat af Valerius.)

Hvar bor den sanna visheten,

Af inga griller skrämd att skena?

När gå Olympens gudar än

Att sig med dödlige förena?

5När blommar fagrast Pindens lund?

Är det i foliantens grufva?

Nej, bröder, i ett gladt förbund

Af vishet, vänskap, sång och drufva!

Vänd fritt katkesen upp och ned;

10Dräp menskor efter konstens regel;

Med lagens åskor blixtra vred;

Rådbråka Cicero och Hegel;

Tyd stjernors lopp och myggors färd; –

Om sjelf du redlös är mot qvalen,

15Är väl din visdom mera värd,

Än denna perla ur pokalen?

Den gamle, som, med silfverlock

Och själens ungdom, ärans löner,

Förbytt en guldsmidd krigarflock

20Mot ruggige Apollosöner,

Är han ej mera vis, än den

Som ej kan hjertats frågor svara,

När, varm och glad, den gamle än

Kan älska och kan älskad vara?

25Och derför, bröder, grubblet flyr

I dag för alla gracer yra.

Minervas dufna uggla skyr

För slagen af Apollos lyra.

Upp, folianters torre män!

30Må drufvan oss från dam befria.

Skål för den äkta visheten,

Den glada, himmelska Sofia!