tillegnad Westfinska Afdelningen samt Åbo Gymnasister
den 23 Oktober 1868.
Framåt på ljusets höga bana,
Du unga våg från Auras famn,
Du förste vakt kring Finlands fana,
Du äldste son af Finlands namn!
5Ur natt, ur död, ur grus, ur lågor
Stå upp till lif! Spräng mörkrets damm!
Stå upp, som Erstans glada vågor
Ur bräckta isar storma fram!
O Auras bygd! Du stjerneljusa,
10Du sköna, hafomsusta strand,
Der verldens fria vindar brusa
Ifrån Europas vesterland!
I dina höga tempelsalar
Har Finlands första ljusning grytt;
15Ur dina borgar bragden talar,
Och dina lagrar tanken prydt.
Med eld, med blod, med tårefloder,
Med snillets blixt, med manlig dygd
Är du invigd till Finlands moder,
20Du ärorika Aura-bygd!
På dina vårdar häfden stafvar
Den glans, som fallit på vår lott;
I dina stolta hjeltegrafvar
Ha seklerna till hvila gått.
25Ditt minne skall ej tid förstumma,
Ditt stora arf är icke dödt,
Det skall stå upp, gro högt och blomma,
I dina söner återfödt.
Det vexer ut från våra leder,
30Det tager folket i sin famn;
Kring allt vårt land, som förr, sig breder
Egenteliga Finlands namn.
[]
Upp, gamla Auras unga bölja,
Att flöda ut kring folk och land!
35Vex till ett haf! Gå ut, att skölja
Med floder utaf ljus hvar strand!
Ett är vårt land, en är vår vilja:
Du finska hjerta, klappa stort!
Hvar är den makt, som oss kan skilja,
40Förrän han allt tillintetgjort?
Framåt på ljusets höga bana!
Framåt i ädle fäders spår!
Vår är dock Finlands gamla fana,
Den nya tidens bragd är vår.
45Framåt, vårt stolta arf att gifva
Fördubbladt skönt åt seklerna!
Framåt för Auraredivivaspråk: latin,
För rediviva Fennia!språk: latin
Helsingfors 23 Oktober 1868
Z. Topelius
Kommentar
Kommentar
Dikten skrevs för den västfinska avdelningens årsfest den 24 oktober 1868, och utgavs som separattryck. En omarbetning av dikten intogs i Nya blad 1870, se kommentaren i Nya blad och Ljung, ZTS II 2019.
Åbo marsch.
tillegnad Westfinska Afdelningen samt Åbo Gymnasister
den 23 Oktober 1868.
Framåt på ljusets höga bana,
Du unga våg från Auras famn,
Du förste vakt kring Finlands fana,
Du äldste son af Finlands namn!
5Ur natt, ur död, ur grus, ur lågor
Stå upp till lif! Spräng mörkrets damm!
Stå upp, som Erstans glada vågor
Ur bräckta isar storma fram!
O Auras bygd! Du stjerneljusa,
10Du sköna, hafomsusta strand,
Der verldens fria vindar brusa
Ifrån Europas vesterland!
I dina höga tempelsalar
Har Finlands första ljusning grytt;
15Ur dina borgar bragden talar,
Och dina lagrar tanken prydt.
Med eld, med blod, med tårefloder,
Med snillets blixt, med manlig dygd
Är du invigd till Finlands moder,
20Du ärorika Aura-bygd!
På dina vårdar häfden stafvar
Den glans, som fallit på vår lott;
I dina stolta hjeltegrafvar
Ha seklerna till hvila gått.
25Ditt minne skall ej tid förstumma,
Ditt stora arf är icke dödt,
Det skall stå upp, gro högt och blomma,
I dina söner återfödt.
Det vexer ut från våra leder,
30Det tager folket i sin famn;
Kring allt vårt land, som förr, sig breder
Egenteliga Finlands namn.
[]Upp, gamla Auras unga bölja,
Att flöda ut kring folk och land!
35Vex till ett haf! Gå ut, att skölja
Med floder utaf ljus hvar strand!
Ett är vårt land, en är vår vilja:
Du finska hjerta, klappa stort!
Hvar är den makt, som oss kan skilja,
40Förrän han allt tillintetgjort?
Framåt på ljusets höga bana!
Framåt i ädle fäders spår!
Vår är dock Finlands gamla fana,
Den nya tidens bragd är vår.
45Framåt, vårt stolta arf att gifva
Fördubbladt skönt åt seklerna!
Framåt för Aura redivivaspråk: latin,
För rediviva Fennia!språk: latin
Helsingfors 23 Oktober 1868
Z. Topelius