Skål
vid Tavastländska Afdelningens nations kalas den [    ]Tomrum Maji 1842.

I egenskap af Curator:

1 Kamrater och Vänner:

2 För den skål I hafven bedyratsvårläst p.g.a. strykning egnat mig tackar jag Eder varmt och hjertligt. I hafven hedrat mig, I hafven önskat mig godt. O! låten äfven mig återgifva Eder en önskan.

3 Sen Bröder Det är vår. Sen hur rent|2||36| hur skönt Himla hvalfvet hvälfver sig kring jorden. I hafven ju skådat huru jorden redan börjar praktfullt kläda de barn hon sluter närmast till sitt hjerta; träden, vexterna. Varsnen den underfulla skymning, som omger Eder huru hon talar mäktigt till oss.

4 Bröder! äfven I ären i Eder vår. Men Bröder! allt hvad jorden sjelf framfödt och fostrat, allt jordrikt vexlar i sina årstider; Ensamt den odödlige själen kan ana ett evigt vårlif. Ensamt i Henne nedsänker Gudomen ett skimmer af sin eviga skönhet för att det må utgöra en förebild i lifvet för själen. Detta eviga vårlif, det vare Eder lott: Det önskar varmt, så varmt, som ett menskligt hjerta förmår, jag eder. Och om då någongång i en framtid bland bilder, som sväfva förbi Eder, min framskymtar, då Bröder, då tillvinken henne gladt!

5 Det är min bön, min enda bön till Eder.