[66]

Jenny Lind.

Minnesord vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 februari 1888.

Jag såg dig så varm

I ungdomens vår

Med ros vid din barm

Och myrt i ditt hår.

|67|

5Då sjöng du så skönt,

Som ingen ännu,

Och ingen som du

Var segerkrönt.

Du kom ju så rik

10Från fattig stig;

En verld af musik

Låg gömd i dig.

Behag och natur

Din skala stämt,

15Och konsten ej skrämt

Ditt hjerta derur.

Så sjöng ingen ann’

Med skolad method,

Så enkel och sann,

20Så öm och god.

Din visa hon flög

Som fågel i skog,

Hon gret och hon log

Med låg och hög.

25Och lyssnande såg

Europa dig mot;

Du sjöng, och det låg

På knä för din fot.

Atlanten dig bar

30Till jublande vest;

Dess kungliga gäst,

Dess svan du var.

|68|

Der flög ej ett namn

Med verldens vind

35Så buret i famn,

Som Jenny Lind.

Der fans icke ett,

Så gifvet till pris

Åt dåre och vis

40I ryktets trumpet.

O, fladdrande skum!

Så stor, så berömd,

Och vissna så stum

Och sluta så glömd!

45Var detta ej fall?

Spör dem, som ha lagt

I ära och makt

Sin diktan all!

Din kungliga hand

50Fritt kastade af

Den boja, som band

Applådernas slaf.

Du steg från din thron

Till make och hem

55Att sjunga för dem

Din ljufvaste ton.

De korades väg

Går fram genom strid

Med stapplande steg

60Till evig frid.

|69|

De vada i grus,

De luttras i glöd,

De finna sitt stöd

Och slockna i ljus.

65Nu är ju ditt lif,

När bort du gått,

I täflarnes kif

En saga blott.

Det vållar dem sorg,

70Att förr dock en

Stod bländande ren

På marknadstorg.

Tyst droppar i snön

En tår på din graf.

75Var mycken din lön,

Långt mera du gaf.

Sof, lyckliga, sof,

Och vakna en gång

Att blanda din sång

80Med englarnas lof!

Z. T.