Primär meny

  • Innehåll
  • Om utgåvan
  • Sök
    • Suomi (fi)
Zacharias Topelius Skrifter

Academica

  • Omslag
  • Titelblad
  • Förord
  • Inledning
  • Om Finska Folkets och Stammens Betydelse i Historien
  • Om Qvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden
  • Om det religiösa momentet i finska folkbildningen
  • Om Finlands geografiska läge
  • Sagorna om den högsta norden
  • [Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästning]
  • [Inledande ord]
  • Den 13 September 1876
  • Den 20 Januari 1877
  • [Vid J. L. Runebergs jordfästning]
  • [Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877]
  • Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland Minnesfest på hundrade årsdagen af H. M. Kejsar Alexander I:s födelse den 24 December 1877
  • Inbjudning till Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland minnesfest öfver Professoren Johan Ludvig Runeberg
  • [Inledande ord]
  • Den 15 September 1877
  • Den 19 Januari 1878
  • Den 14 September 1878
  • Till Finlands Studenter
  • Till Herr Rector Magnificus och Amplissimum Consistorium vid Kongliga Universitetet i Uppsala
  • 19 Mars 79
  • Vid Johan Vilhelm Snellmans jordfästning i Helsingfors den 7 Juli 1881
  • Ett folks kärlek
  • Paikkari torp
  • Till Elias Lönnrot på hans 80:de födelsedag
  • För F. Pacius
  • Tal vid det finska universitetets fest till J. L. Runebergs minne den 6 Maj 1878
  • Det providentiela i verldshistorien
  • Kejsaren, Storfursten Alexander II:s minne
  • Wåra Julidagar
  • Den Resande Studenten
  • Ord, afsjungna af Studenterne vid Professoren J. J. Nervanders graf den 20 mars 1848
  • Den 14 Mars 1851
  • Vår enda arfvelott
  • Vid M. A. Castréns graf den 12 Maj 1852
  • Georg August Wallin
  • Den 15 Maj 1856
  • Till professor Fredrik Cygnæus Den 1 April 1857
  • Prolog vid Akademiska sångföreningens musikaliska soiré den 7 december 1858 till förmån för veteranerne
  • Till Musik-Direktorn och riddaren Fredric Pacius den 19 Mars 1859
  • Finlands öde
  • Till statsrådet Fredrik Wilhelm Pipping
  • Prolog vid Shakespeare-festen
  • Wasa Gymnasisters sång
  • Studentsång
  • Minnesord, uttalade af Z. Topelius, professor i finsk, rysk och nordisk historia
  • Fest-Kantat
  • Åbo marsch
  • Till Professorn och Riddaren Fredrik Pacius den 19 Mars 1869
  • Lund
  • Ord till musiken vid Studenthusets invigning i Helsingfors den 26 November 1870
  • [Karl Collan]
  • [Magnus von Wright]
  • Calonius
  • Porthan
  • Kraft och Ära
  • Johan Jacob Nordström
  • Vid Professor J. L. Runebergs graf
  • Den 19 Mars 1879
  • Ett minnesblad
  • Vid aftäckandet af Frans Mikael Franzéns bröstbild i Uleåborg
  • För Fredrik Cygnaeus
  • Till Emma Irene Åström
  • Elias Lönnrot
  • Helsning till Upsala
  • Gudarnes amen
  • Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 21 Junii 1844 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar
  • Ord till musiken vid Philosophiae Doctors- och Magister-Promotionen i Helsingfors den 21 Junii 1844
  • Har vetenskapen ett fädernesland? Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 30 maj 1853 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade sextioen philosophiae magistrar
  • Striden om ljuset. Kalevala 47–49. Sång, tillegnad de med allernådigste tillstädjelse den 31 maj 1860 vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland promoverade åttiosex magistrar
  • Majblommor 1864
  • Promotionstal d. 31 Maj 1877
  • Inbjudningsskrift till de magister- och doktorspromotioner hvilka af Filosofiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland komma att med sedvanliga högtidligheter anställas i Helsingfors den 31 Maj 1877
  • Helsning till de den 30 maj 1890 promoverade filosofie magistrarne från 1840 års magistrar
  • Sanningen i går, i dag och i morgon. Helsning till de den 31 maj 1894 vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland promoverade filosofie magistrarne
  • Ej bryts den länk
  • Skål proponerad å ett Tafvastländska Afdelningens Nations kalas den [–] Nov. 1840
  • Skål vid Tafvastländska Afdelningens nations kalas den [–] Maji 1842 i egenskap af Curator
  • Om Österbotten
  • Om Betydelsen af Nations-Indelningen wid Universitetet samt Studentens werksamhet inom sin Afdelning
  • Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 26 Febr. 1845
  • Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?
  • Äger finska folket en historie?
  • Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845
  • Reservation till Österbottniska Afdelningens Protokoll för den 14 Mars 1848
  • 1. Till Lektor Runeberg den 28 Mars 1842
  • 2. Till Mag. Doc. Rektor Cygnæus. Afsjungen den 22 Maj 1843
  • 3. Till Professor Runeberg. Afsjungen den 25 Maj 1846
  • 4. Till Professor J. J. Tengström. Afsjungen på hans 60:de födelsedag den 22 oct. 1847
  • Till Österbottniska Afdelningen
  • Studentvisa
  • Den första Porthansfesten 1839
  • Minnesord
  • Ord till cantaten af Rietz
  • Vid Konstnärsgillets årsfest
  • Vid Konstnärsgillets Vårfest den 7 Juni
  • Fredrika Bremers minne vid Konstnärsgillets årsfest i Helsingfors den 5 februari 1866
  • Konstnärsgillets prolog
  • Till Magn. v. Wright
  • Ord till festsången den 19 Nov. 1870
  • [Ordförandes tal vid Finska fornminnesföreningens årsmöte]
  • Prolog vid Lotterisoiréen till förmån för Finske artisternes och literatörernes pensionsförening
  • För hvem? Och för hvad?
  • Robert Wilhelm Ekman
  • Minne af Karl Emanuel Jansson
  • Helsning till Konstnärsgillet den 5 februari 1876
  • Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnaeus och hans historiska arbeten
  • Jenny Lind
  • Ludvig van Beethovens minne
  • Inre motiv. 1. Arkitektur, 2. Skulptur, 3. Måleri, 4. Musik, 5. Dramatisk konst
  • Ur en målares lif
  • Julgåta för Gillet
  • De causis quae ad promovendam et augendam potestatem paparum maxime conduxerunt
  • Om de orsaker som har bidragit mest till att befordra och öka påvarnas makt
  • Theses
  • Teser
  • De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente
  • Om det sätt att ingå äktenskap som en gång var i bruk hos finnarna
  • Votum i Consistorium Academicum d. 28 nov. 1868
  • Förslag till ändringar i Universitetets Statuter
  • [Angående besättandet av professuren i filosofi]
  • Consist. protokoll för d. 19 Jan.
  • Consist. Academ. d. 16 Maj 1871
  • Högvälborne Herr Grefve, Minister-Stats sekreterare och Werklige Geheimeråd m.m.
  • Z. Topelii votum i frågan om anslagen för Vskapssocieteten
  • Till Studentkorpsens Delegation
  • Till delegationen för Finlands Studenter
  • Högborne Storfurste, Cesarewitsch och Thronföljare, Kejserliga Alexanders Universitetets Höge Kansler!
  • Univ:s Vicekansler
  • Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter
  • Till Universitetets Student-Afdelningar
  • Till Vicekansler 12 Juni 1877
  • [Angående besättandet av professuren i matematik]
  • Till Consistorium den 10 April 1878
  • Till t.f. Vicekansler
  • Högborne Storfurste, Thronföljare och Cesarewitsch, Kejs. Alexanders Universitetets Höge Kansler!
  • 1 okt. 78
  • Rectors enskilda Diarium rörande Universitets-ärender 1876–1878
  • Redogörelse för Kejserliga Alexanders-Universitetets i Finland förvaltning och verksamhet ifrån den 1 september 1875 till samma dag 1878 afgifven af Universitetets d.v. Rektor
Äger finska folket en historie?

Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845

Reservation till Österbottniska Afdelningens Protokoll för den 14 Mars 1848

Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845

Lästext

|1||63|

Förklaring angående ett yttrande på årsfesten 1845.

1 Uppläst vid mötet den 18 Nov. 1845.

2 Mina Herrar Kamrater!

3 Wid sednaste årsfest har jag, med anledning af er vänskapsfulla skål till mig såsom t.f. Curator, tagit mig friheten erinra, huruledes denna fest var Afd:s första offentliga samqväm efter återföreningen, samt framställt den fråga, hvad vi genom föreningen vunnit. Jag har svarat, att vi vunnit massan, och sökt utreda, hvarutinnan detta kan betraktas som en vinst. Jag har anmärkt hvad som gör en massas styrka och hvad som gör dess svaghet. Jag har deraf gjort en tillämpning på Afd. och sagt, att den samverkande individualitet, hvilken bör charakterisera en Afd., rätt förstådd, utgör dess styrka, men, ensidigt framhållen, föranleder dess svaghet. Slutligen har jag anmärkt, att den ensidiga individualisering, hvilken någon gång kommit Afd. att glömma, det den endast har sin betydelse såsom del af en corps, mer och mer vore i försvinnande, jag har ansett denna erfarenhet glädjande och jag har offentligt uttalat den. Ingenting var naturligare, än tillämpningen af en allmän sats, framkallad af dagen och stunden, på Afd. sjelf. Och jag må tillägga det, att just här vid en årsfest, der Afd. såg bland sig sig kamrater från alla fraktioner av Universitetet och hvilken fest just räknar som ett af sina egentliga syftemål det att förbrödra Afd. med den öfriga corpsen, just här och icke på nationsmötena var det rätta forum för en fråga, som uteslutande rörde Afd:s förhållande till andra Afdelningar. Sedan likväl en af Afd:s medlemmar skriftligen bestridit både tillvaron af en separation och lämpligheten af dess omordande på en årsfest, utber jag mig att här få anföra några ord om både det ena och det andra.

4 Till en början bör jag anmärka, att jag aldrig nytjat ordet separatism, utan sagt, att Afd. någongång glömt|2||64| att den äger sin betydelse såsom del af en corps. Separation betyder en medveten och afsigtlig söndring af en del från det hela. Då jag sagt att Afd. glömt sin egenskap af underordnad del, har jag dermed ej velat lägga Afd. till last, att den skulle, medvetet och afsigtligt hafva lösryckt sig från den öfriga corpsen. Tvärtom är det just glömskans natur att icke vara afsigtlig. Men hvar och en vet att glömska under vissa förhållanden kan vara ett stort fel, och från detta fel kan och vill jag icke fritaga Afd.

5 Nej, MM. HH.Mina Herrar jag har ej varnat för den separation, som särskiljer sig i kläder, som afsöndrar sig i umgänge, som afhåller cives från sångmöten och öfriga akademiska samqväm. Jag har ej nog imiterat riddaren af la Mancha för att fäkta mot väderqvarnar och bestrida företeelser, hvilka antingen alls icke finnas eller, der de finnas, lätteligen kunna förklaras som rent af tillfälliga. När derföre förf. af uppsatsen om den Österb. Separatismen försvarar Afd. mot sådana supponerade beskyllningar, går hans försvar paralelt med anfallet, och så villig jag är att berömligen erkänna hans värma för Afd:s heder och hvad han anser rätt vara, nödgas jag bekänna, att hans försvar är förfeladt af det enkla skäl, att han från början misstagit sig om hela materia disputandi.

6 Jag upprepar det MM. HH.Mina Herrar, det är ingen afsigtlig separatism, det är en glömska jag anmärkt hos er och oss alla. Det är begäret att stå högst och främst der vi icke förtjena det, det är skrytet med våra anor och framförallt är det glömskan af huru litet vi äro dem värdiga. Äfven den generation, som nu är, har haft sina perioder af dvala och lif, men jag dömer icke efter den allena. Jag har på ganska nära håll sett tre generationer Österbottningar komma och gå. Jag har sett tider – såsom exempelvis 1837 före delningen – då Österb. Afd. varit så andeligen förfallen, samfundsandan så domnad, att aldrig Nylänningar och Borealer varit mera döda och bortkomna från det akademiska lifvet, än vi då. Men – och jag ber er märka|3||65| det, ty det förklarar min mening – jag har ännu icke sett den tid, då icke Östb. Afd., äfven under den djupaste vanmakt, trott sig vara förmer än alla andra afdelningar. Icke för ro skull hafva andra smickrat oss och förestafvat oss våra förfäders ära; vi hafva sjelfva tärt derpå såsom på ett outtömligt kapital och beropat oss derpå i tid och otid. Jag har sett Österbottningar under orgier och vilda slagsmål skryta af sitt namn. Än mer! Jag har sett dem nyktra, förståndiga och småleende lägga armarna i kors, icke göra ett strå för Afd. och likväl förhäfva sig öfver sitt Österbottniska namn. De hafva funnits, och de finnas i denna stund bland oss, som, utan att göra det ringaste för akademiska samfäldta sträfvanden, gerna förhåna och kriticera andras åtgöranden härutinnan så utom som inom Afd. Hand på hjertat, MM. HH., och låtom oss ärligt bekänna, att hvar och en af oss, åtminstone någongång, förgätet, att hvad studenten är, det är han ytterst genom sitt akademiska samlif, och, hvad Afd. är, det är den genom sin sjelfförwärfvade ställning öfver eller under univ:s öfriga afdelningar.

7 Den utaf er, kamrater, som har lust att förebrå mig, det jag underkänner Afd:s betydelse i förhållande till corpsen och ifrar för en ljum kosmopolitism, vill jag erinra, hvad jag engång yttrat i tal och tryck, att vi för att blifva goda medborgare måste börja med att vara goda Österbottningar. I vår egendomlighet som Ö:bottningar, rätt uppfattad, och i vårt samlif som sådana ligger vår styrka, vår statsborgerliga och akademiska uppfostran, vårt hopp att blifva och verka något när vi en dag gå ut att arbeta i vidsträcktare kretsar. Men läggera manvi denna egendomlighet i namnet, i traditionen, betrakta vi oss som en priviligierad kast och tro vi oss utan eget åtgörande stå på en utmärkt plats, fridlysta för allt tadel öfver vår håglöshet, vår oduglighet, så ligger i samma egendomlighet vår svaghet och vår yttersta vanmakt.|4||66|

8 I denna sanning och farhågan att den än framdeles kunde äga sin tillämpning på oss ber jag att I viljen söka anledningen till mina ord på årsfesten. Jag ber er äfven märka, att jag sagt, det dent ensidiga framhållandet af vår individualitet, utan att vara försvunnet, dock är i försvinnande. Det är min tro att så är; framtiden skall besanna eller wederlägga den. Jag bekänner uppriktigt att sednaste möte något rubbat denna tro, ty en ömtålighet som sätter sig upp mot hvarje tadel är sannerligen icke något godt tecken. Det vore mycket att tillägga om Afd:s nuvarande ställning; fåfängt villa vi neka att bland oss råder en synnerlig omtanke om egen beqvämlighet och en lika synnerlig oginhet att för Afd. något göra och för dess skull inkommodera sig. Men jag har i dessa hastigt och ofullständigt framkastade ord endast velat hålla mig till det omtvistade ämnet, den s. k. separatismen, och beder endast, att ni ej må misstyda en kamrats ord, som framkallats af hans öfvertygelse och uttalats vid ett tillfälle som han ansett både tillständigt och lämpligt.

9 Zachr. Topelius.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Den 9 november 1845 höll Topelius i egenskap av tf. kurator tal på Österbottniska avdelningens årsfest. Talet, som inte är bevarat, ledde till ett genmäle av avdelningens sekreterare Carl Gustaf Borg, »Om den Österbottniska separatismen eller enstörigheten», en uppsats som upplästes vid nationens sammankomst den 11 november.

    Av protokollet för den 11 november, antecknat av Borg, framgår att den »enstörighet» som Topelius omtalat på årsfesten väckt reaktioner: Om den finns och om man skall kunna hoppas på att den försvinner, bör den »göras till en fråga på Afdelningens möten, ej omtalas blott vid årsfesten, såsom hittills skett». Eftersom flertalet av avdelningens medlemmar ansåg att beskyllningen var ogrundad påminde Topelius om att då han omtalat denna enstörighet »hvilken han ansåg böra bevisas af hvars och ens inre, då detta blefve rådfrågadt» också hade framhållit att just denna, »blott den vore måttlig, utgjorde Österbottningarnes styrka.» Yttrandet framkallade en livlig diskussion och Topelius lovade att skriftligen bemöta Borgs uppsats och motivera sin ståndpunkt.

    På följande möte den 18 november uppläste Topelius sin förklaring, och ställde därefter frågan om avdelningen ansåg sig sårad av yttrandet på årsfesten. Frågan besvarades nekande. Diskussionen visar emellertid på en tilltagande ideologisk klyfta mellan Topelius och avdelningen. Drygt två år senare, den 11 april 1848, avsade han sig kuratelet för nationen. Se »Till Österbottniska Afdelningen».

    Förklaringen ingår som manuskript i Nationalbibliotekets Topeliussamling, 244.115.

    Bibliografi

    Österbottniska avdelningens protokoll 1839–1847, PohjO Ba:2, Österbottniska avdelningens arkiv, Nationalbiblioteket

    Faksimil

    Ny kolumn