Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877tillagt av utgivaren
1 Min röst är för svag att beherrska detta vida fält, men mitt lands stämma får icke saknas på denna tribun, som blifvit internationel och som dermed vittnar om den svenska vetenskapens europeiska betydelse och om Upsala universitets centrala ställning för nordens kultur. Jag utbeder mig att få bringa Sverige och Upsala en varm välönskan från Finland och dess universitet.
2 Vi komma från grafvar vid Borgå och från ekot af kanonernas dån vid Balkan, för att glädja oss åt Sveriges blomning och åt Upsala universitets ärorika minnen. Vi komma från ett folk, som arbetar på början af sin utveckling, till ett folk, som redan eger en gammal historia, en gammal kultur, och som bevarat dessa skatter med ära för kommande slägten. Den sköna framtid, som hägrat för edra och våra fäder såsom en aflägsen dröm, – den tid, när kämpen får sticka i slidan sitt blodiga svärd, när såren läkas och den menskliga anden fritt kan egna sig åt höga, ideala mål, – denna lyckliga tid äger Sverige sedan sextio år under högsinte, intelligente konungars hägn och under samverkan af ett kraftfullt och ädelt folk. Vi tacka Sverige och Upsala universitet för det glädjandeoriginal: glädfande och manande föredöme af en rik allsidigoriginal: fllsidig utveckling, hvarmed detta land föregåroriginal: aöregår de omgifvande folken, särskildt oss, som i sekler haft den äran att stå vid Sveriges sida. Vi akademiske medborgare tillhöra det andens rike, som icke vet af gränser, icke skiljes af haf, och derför beder jag att få utbringa en välönskan för våra och alla folks stora samarbete för Europas kultur, för mensklighetens förädling. Må det ena folkets fredliga segrar städse vara allas ära, glädje och vinning, och med denna önskan helsar jag, å mina landsmäns vägnar, varmt och vördnadsfullt i den festliga stunden det gamla Sverige, det gamla Upsala.
Kommentar
Kommentar
Topelius deltog på särskild inbjudan och på egen bekostnad i Uppsala universitets fyrahundraårs jubelfest den 5 september 1877. Under festligheterna höll Topelius också ett tal, som på hans begäran publicerades i Helsingfors Dagblad 14/9 1877. Topelius skriver i Självbiografiska anteckningar: »Efter middagen var fest i Botaniska trädgården och många tal. Konungen uppmanade mig att tala från trappan till 2,000 åhörare nedanför i trädgården. Jag var hes efter resan, jag hördes ej långt, men hälsades, som alla andra, med bifallsrop. Alla talen trycktes sedan i festberättelsen och hade en mera internationell än akademisk prägel.»
Hälsningstal vid jubelfesten i Uppsala 1877tillagt av utgivaren
1 Min röst är för svag att beherrska detta vida fält, men mitt lands stämma får icke saknas på denna tribun, som blifvit internationel och som dermed vittnar om den svenska vetenskapens europeiska betydelse och om Upsala universitets centrala ställning för nordens kultur. Jag utbeder mig att få bringa Sverige och Upsala en varm välönskan från Finland och dess universitet.
2 Vi komma från grafvar vid Borgå och från ekot af kanonernas dån vid Balkan, för att glädja oss åt Sveriges blomning och åt Upsala universitets ärorika minnen. Vi komma från ett folk, som arbetar på början af sin utveckling, till ett folk, som redan eger en gammal historia, en gammal kultur, och som bevarat dessa skatter med ära för kommande slägten. Den sköna framtid, som hägrat för edra och våra fäder såsom en aflägsen dröm, – den tid, när kämpen får sticka i slidan sitt blodiga svärd, när såren läkas och den menskliga anden fritt kan egna sig åt höga, ideala mål, – denna lyckliga tid äger Sverige sedan sextio år under högsinte, intelligente konungars hägn och under samverkan af ett kraftfullt och ädelt folk. Vi tacka Sverige och Upsala universitet för det glädjandeoriginal: glädfande och manande föredöme af en rik allsidigoriginal: fllsidig utveckling, hvarmed detta land föregåroriginal: aöregår de omgifvande folken, särskildt oss, som i sekler haft den äran att stå vid Sveriges sida. Vi akademiske medborgare tillhöra det andens rike, som icke vet af gränser, icke skiljes af haf, och derför beder jag att få utbringa en välönskan för våra och alla folks stora samarbete för Europas kultur, för mensklighetens förädling. Må det ena folkets fredliga segrar städse vara allas ära, glädje och vinning, och med denna önskan helsar jag, å mina landsmäns vägnar, varmt och vördnadsfullt i den festliga stunden det gamla Sverige, det gamla Upsala.