Majblommor 1864.

Helsning till Finlands unga tärnor vid kransbindningen den 30 Maj.

Vi längtade till våren

I långa vintrars natt.

Vi sade: Maj skall blomma,

Allt skall bli grönt och gladt.

5Kom, hulda, löftesrika,

Kom, unga, varma vår!

Värm våra kulna hjertan!

Smält vinterns frusna tår!

Maj kom, – och kom förvissnad

10I hoppets morgonväkt,

Kom lik en grå November,

Förklädd i vårens drägt,

Med snö i vinterskurar

Till stormens tidsfördrif,

15Med ljus, men inga blommor,

Med sol, men intet lif.

Då fröso vi om hjertat;

Men se, då kom så skär

En krans af unga rosor

20Att knyta kransar här.

De, och blott de allena,

Nu voro Finlands vår:

Vi hade ingen annan

I detta kulna år.

25Men ljufligare blomning

Har aldrig våren födt;

Mer varm har ingen majsol

I älskadt öga glödt.

Se, sjelfva vintermolnet,

30Som drefs från öde pol,

Fördunstade i kärlek

Och klarnade till sol!

Majblommor, ljufva, enda,

Som vårens tankar tänkt,

35Hvem skulle nånsin glömma

Den doft, som ni oss skänkt!

När femti vintrar snögat

På dessa gröna blad,

Skall silfverhårig gubbe

40Dem kyssa varm och glad.

Och dotter-döttrars döttrar,

Ett annat sekels slägt,

Blåögda, nya blommor

I hoppets morgondrägt,

45De skola höra sagan

Om kransarnas förbund

Och fläta framtids grönska

I blad från denna stund.

Man säger er, att våren

50Är blott en dröm så kort,

Att blommorna förblekna

Och hjertan vissna bort.

Majblommor, – tron det icke!

Det hjerta, som med er

55Har burit Finlands vårar,

Kan aldrig vissna mer!

Z. T.