(Ur teckningar och utkast af Konstnärsgillets medlemmar. Den 20 Dec. 1876). Af Z. T.
Bekymrad för vårt glada Gille,
Hvars kassa alltid är så tom,
Jag frågade vad ödet ville
Och läste så oraklets dom:
– När påfven lyst sankt Per i bann;
När A. B. blir tre hustrurs man; August Boman.
När V. B. ryter fennomanska; Vilhelm Bolin.
När I–k stolt för turken an; Ludvig Isak Lindqvist.
När S. F., chef för maffian, Severin Falkman.
Får dolkstyng af en sicilianska;
När E. J. L. har blifvit prost Erik Johan Löfgren.
Och J. K. klockare i norden; Johan Knutson.
När C. L. modellerar ost Carl. Lenngren.
|25|
Och C. S. huggit genom jorden; Carl Sjöstrand.
När S–ell går i nunnedok; Rob. Stigell.
När M. W. kallar Wagner galen Martin Wegelius.
Och R. F. svär, han är en tok, Richard Faltin.
Men F. P. kallar honom klok; Fredrik Pacius.
När H. P. gifvit ut sin bok Herman Paul.
Om gastronomiska moralen;
När F. S. alla flickor bryr; Frans Sjöström.
När G. F. blifvit en sefyr; Gustaf Filip (Armfelt).
När B. O. S. ung, glad och yr B. O. Schauman.
Har ensam druckit ut pokalen;
|26|
När A. S. sitter på sitt skägg; Aug. Schauman.
När J. A. sirat hvarje vägg Jac. Ahrenberg.
I Helsingfors med mosaiker;
När D:son flyttat Roms antiker L. Dietrichson.
Till Norges fjäll och grunden sviker;
När W. R., därför afundsjuk, Walter Runeberg.
I Borgå anlagt tegelbruk;
När Aino blir T–nsXantippa; J. Takanen.
När O. K. störtar från en klippa Oskar Kleineh.
I hafvet på sin egen duk;
När F. v. W. stekt taflans dufva; Ferd. v. Wright.
När F. G., klädd i stålblank hufva, Flor. Granholm.
Som Goliath träder trotsig fram,
Där DavidL–m vallar lam; Axel Lœnbom.
När N. E. anför en orkester Nathan Barnett Emanuel.
Af liberala landtdagspräster;
När A. W. samlat Gillets rester Alexander Weckström.
I en ofantlig sarkofag
Med inskrift: »välment, fastän svag»;
|27|
När B. R. målat tusen nåder Bernhard Reinhold.
Och tusenett kommerseråder,
Men A–t låtit vemodsfull Fr. Ahlstedt.
Sextusen pojkar skrinna kull;
När H. D. bygt af solens gull Hampus Dalström.
Det nya, välbekanta huset,
Där man af H. M:s skog hör suset Hj. Munsterhjelm.
Och utaf B. L:s stränder bruset, Berndt Lindholm.
Där G. W., T. H. och T. D., G. Wilenius. Th. Höijer. Th. Decker.
S. A. K., T. W. och A. E.S. A. Keinänen. T. Waenerberg. A. Edelfelt.
Med lappfjärdsbor af A. v. B.Adolf v. Becker.
Få statens pris af C. G. E., C. G. Estlander.
|28|
Samt där F. B. och Z. T., Fredrik Berndtson.
I jätteskuggan af F. C., Fredrik Cygnaeus.
Slå lyran till en dikt om ljuset;
Kort sagdt, när alt är fint och stort
I tidernas fullbordan gjordt,
När scenen blifvit värklighet
Och värkligheten illusioner;
När skådespelaren blir fet
Af oerhörda statspensioner;
Och hvar poet en brukspatron,
När arkitekten blir baron,
Skulptören en genralsperson
Och målarn sitter i senaten
Och musikern regerar staten;
I denna sälla tid förvisst
Skall Gillet aldrig lida brist
Och, liksom Odins Grimner, då,
Skall den förgylda grisen stå
Till outtömlig fröjd för alla
I julens strålande Walhalla.
Kommentar
Kommentar
De skämtsamma verserna av Topelius från december 1876 publicerades första gången i Brokiga blad, Konstnärsgillets och skriftställarlogens jultidning 1899, över ett och ett halvt år efter Topelius död. Den 117-sidiga publikationen innehåller närmare 30 litterära bidrag, flera illustrationer samt en musikbilaga.
Julgåtan upplästes på Konstnärsgillets julfest 20/12 1876 i Kleinehs hotell. Referat från festen stod att läsa följande dag: »gillets ordförande, prof. Z. Topelius helsade julgranen med en sång, som gaf återljud i allas hjertan, äfven andra poemer föredrogos och ’julklappar’ med roliga deviser utdelades.» (Finlands Allmänna Tidning 21/12 1876).
Julgåta för gillet.
(Ur teckningar och utkast af Konstnärsgillets medlemmar. Den 20 Dec. 1876).
Af
Z. T.
Bekymrad för vårt glada Gille,
Hvars kassa alltid är så tom,
Jag frågade vad ödet ville
Och läste så oraklets dom:
– När påfven lyst sankt Per i bann;
När A. B. blir tre hustrurs man; August Boman.
När V. B. ryter fennomanska; Vilhelm Bolin.
När I–k stolt för turken an; Ludvig Isak Lindqvist.
När S. F., chef för maffian, Severin Falkman.
Får dolkstyng af en sicilianska;
När E. J. L. har blifvit prost Erik Johan Löfgren.
Och J. K. klockare i norden; Johan Knutson.
När C. L. modellerar ost Carl. Lenngren.
|25|Och C. S. huggit genom jorden; Carl Sjöstrand.
När S–ell går i nunnedok; Rob. Stigell.
När M. W. kallar Wagner galen Martin Wegelius.
Och R. F. svär, han är en tok, Richard Faltin.
Men F. P. kallar honom klok; Fredrik Pacius.
När H. P. gifvit ut sin bok Herman Paul.
Om gastronomiska moralen;
När F. S. alla flickor bryr; Frans Sjöström.
När G. F. blifvit en sefyr; Gustaf Filip (Armfelt).
När B. O. S. ung, glad och yr B. O. Schauman.
Har ensam druckit ut pokalen;
|26|När A. S. sitter på sitt skägg; Aug. Schauman.
När J. A. sirat hvarje vägg Jac. Ahrenberg.
I Helsingfors med mosaiker;
När D:son flyttat Roms antiker L. Dietrichson.
Till Norges fjäll och grunden sviker;
När W. R., därför afundsjuk, Walter Runeberg.
I Borgå anlagt tegelbruk;
När Aino blir T–ns Xantippa; J. Takanen.
När O. K. störtar från en klippa Oskar Kleineh.
I hafvet på sin egen duk;
När F. v. W. stekt taflans dufva; Ferd. v. Wright.
När F. G., klädd i stålblank hufva, Flor. Granholm.
Som Goliath träder trotsig fram,
Där David L–m vallar lam; Axel Lœnbom.
När N. E. anför en orkester Nathan Barnett Emanuel.
Af liberala landtdagspräster;
När A. W. samlat Gillets rester Alexander Weckström.
I en ofantlig sarkofag
Med inskrift: »välment, fastän svag»;
|27|När B. R. målat tusen nåder Bernhard Reinhold.
Och tusenett kommerseråder,
Men A–t låtit vemodsfull Fr. Ahlstedt.
Sextusen pojkar skrinna kull;
När H. D. bygt af solens gull Hampus Dalström.
Det nya, välbekanta huset,
Där man af H. M:s skog hör suset Hj. Munsterhjelm.
Och utaf B. L:s stränder bruset, Berndt Lindholm.
Där G. W., T. H. och T. D., G. Wilenius. Th. Höijer. Th. Decker.
S. A. K., T. W. och A. E. S. A. Keinänen. T. Waenerberg. A. Edelfelt.
Med lappfjärdsbor af A. v. B. Adolf v. Becker.
Få statens pris af C. G. E., C. G. Estlander.
|28|Samt där F. B. och Z. T., Fredrik Berndtson.
I jätteskuggan af F. C., Fredrik Cygnaeus.
Slå lyran till en dikt om ljuset;
Kort sagdt, när alt är fint och stort
I tidernas fullbordan gjordt,
När scenen blifvit värklighet
Och värkligheten illusioner;
När skådespelaren blir fet
Af oerhörda statspensioner;
Och hvar poet en brukspatron,
När arkitekten blir baron,
Skulptören en genralsperson
Och målarn sitter i senaten
Och musikern regerar staten;
I denna sälla tid förvisst
Skall Gillet aldrig lida brist
Och, liksom Odins Grimner, då,
Skall den förgylda grisen stå
Till outtömlig fröjd för alla
I julens strålande Walhalla.