Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter
Lästext
|1||97|
Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter.
1 § 1. I ViceKanslers skrifvelse den 30 Mars 1868 ”tillåtas” de studerande att till allmänna möten sammankomma.utse en Ordförande m. m. I H. K. M:sHans Kungliga Majestäts nådiga kungörelse den 30 Maj 1871 deremot upphäfves tillsvidare ”rättigheten för den studerande ungdomen att i egenskap af korps uppträda och å allmänna möten sammankomma.” Hvaraf torde följa, att då detta ”tillsvidare” upphör att gälla, ”rättigheten för den studerande ungdomen att i egenskap af korps uppträda” o. s. v. återfår gällande kraft.
2 Komitén har ansett sig böra motivera såväl ”korpsen”, som de allmänna mötena medelst angifvande af de gemensama öfverläggningsämnena.
3 § 2. Början af § är afskrifven från förenämnda ViceKanslersbref, men Komitén har icke, i likhet med detsamma, ansett ViceKansler böra besväras med tillstånd till hvarje möte. Det är sjelffallet, att Rektor, när anledning förekommer, inhämtar ViceKanslers samtycke.
4 Komitén har ansett ViceKanslers|2||98| auktoritet böra endast vid två åtgärder af mera permanent natur böra framträda, nemligen vid tillsättandet af korpsens ordförande (§ 3) och vid stadfästelsen af dess ordningsstadgar (§ 7). I alla öfriga fall ålägges Rektor den ansvarsfulla och icke alltid angenäma pligten af den kontrollerande myndigheten.
5 Enligt min enskilda åsigt är Rektors närvaro vid studentmöten visserligen påkallad af hans ställning som öfvervakande och kontrollerande myndighet, men olämplig och skadlig för hans personliga ställning till ungdomen. Skilnaden är, att han i öfriga åtgärder framträder som auktoritet, men vid ett möte af ungdom såsom person – och en person, hvilken der befinner sig i en stum, passiv och afvaktande ställning som en poliskonstapel. Jag reserverar mig för min del mot detta uppträdande och skulle föreslå, om Rektor af högre skäl skall synas i denna §, att det då må heta: ”Rektor, eller den han i sitt ställe förordnar”, såframt han kan förordna t.ex. prorektor.
6 Z. T.
7 § 3. Valbare till Ordförande voro förut blott ”docenter och licentiater”. Komitén har ansett sig böra utsträcka valbarheten till ”docenter och graduerade medlemmar, af skäl att numera tre personer uppföras på förslag. Denna analogi med rektorsvalet är införd:
8 a) för att gifva Vice Kansler valfrihet mellan de tre;
b) för att undvika ”omval”, som förut stadgades för den händelse att den först valde ej blefve stadfäst i sin befattning, men hvilka omval sannolikt blefve upphetsande för ungdomen;
c) för att låta äfven minoritetens åsigt få utrymme i valet, då ju, om denna är betydande, ViceKansler kan|3||99| kan tillfredsställa densamma genom att utse minoritetens kandidat till viceordförande. Under nuvarande splittring torde första förslagsrummet alltid representera majoriteten och det andra minoriteten, hvarför ock bådas kandidater böra få plats i tolfmannanämnden (§ 5).
9 § 4. Slutet af § torde kunna modifieras i liberalare form, enär en mängd obetydliga åtgärder torde jemväl ingå i protokollet.
10 § 5. Benämningen ”tolfmannanämnd” är föreslagen som traditionel, mera anslående för ungdomen och derjemte motiverande antalet 12. Då denna nämnd egentligen skulle representera ett seniorskap och bör lemna utrymme åt olika meningar, hade välvarit önskvärdt att antalet varit större, men detta skulle göra valmaskineriet i samma mån svårhandterligare, enär redan 500 valsedlar med 12 namn på hvarje göra 6 000konsekvensändrat/normaliserat namn.
11 § 6. ”Förvaltningskomiten” – om ej bättre benämning kan utfinnas – skulle ersätta den härtillsvarande delegationen,|4||100| men får en inskränktare betydelse och blir icke mera en ”delegation”, utan en verkställande direktion. Korpsens ordförrande bör ej på samma gång representera den lagstiftande och den verkställande makten.
12 Det är tvifvelaktigt, om det kan vara praktiskt att föreskrifva valet af två från hvarje afdelning; – kanske riktigare att öfverlemna detta bestämmande åt ordningsstadgarne.
13 § 7. Om dessa ordningsstadgar torde studenterne sjelfve böra få beslutanderätt, – för att dock få någont andelsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande initiativ i deras nya statsförfattning. Deras beslutande rätt är i alla fall nog strängt limiterad och beroende af en rektors omdöme, takt och mod.
14 Entt stående beredningskomitesvårläst p.g.a. strykningutskott skulle ha varit af behofvet påkalladt; men enligt traditionela styrelseprinciper har man velat undvika en permanent härd för agitationen.
Kommentar
Kommentar
Föreliggande text är rektorn Topelius anmärkningar till ett kommittébetänkande från november 1876 gällande återupprättandet av den sedan 1871 upplösta studentkåren. Studentkårens återupprättande, som sedan 1876 hade behandlats av en kommitté, hörde till en av de saker som Topelius i egenskap av rektor försökte driva på. Han var framför allt obekväm med studentavdelningarnas splittring i finsk- och svensksinnade läger och såg att den gemensamma studentkåren kunde bidra till att föra samman de stridande parterna. Enligt Paul Nyberg påyrkade Topelius flera gånger både skriftligt och muntligt frågans avgörande, men saken förhalades av vicenkanslern J. Ph. Palméns tvekan att insända förslaget till universitetets kansler Alexander II. Först 1879 skedde detta och förslaget blev fastställt genom lag följande år. Se också »Till ViceKansler».
Manuskriptet ingår i Topeliussamlingen 244.115, Nationalbiblioteket.
Bibliografi
Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 468; Topelius, Finlands krönika 2004, s. 320, 371 f.
Anmärkningar vid Komitens Utkast till ordnande af studentkorpsens angelägenheter.
1 § 1. I ViceKanslers skrifvelse den 30 Mars 1868 ”tillåtas” de studerande att till allmänna möten sammankomma.utse en Ordförande m. m. I H. K. M:sHans Kungliga Majestäts nådiga kungörelse den 30 Maj 1871 deremot upphäfves tillsvidare ”rättigheten för den studerande ungdomen att i egenskap af korps uppträda och å allmänna möten sammankomma.” Hvaraf torde följa, att då detta ”tillsvidare” upphör att gälla, ”rättigheten för den studerande ungdomen att i egenskap af korps uppträda” o. s. v. återfår gällande kraft.
2 Komitén har ansett sig böra motivera såväl ”korpsen”, som de allmänna mötena medelst angifvande af de gemensama öfverläggningsämnena.
3 § 2. Början af § är afskrifven från förenämnda ViceKanslersbref, men Komitén har icke, i likhet med detsamma, ansett ViceKansler böra besväras med tillstånd till hvarje möte. Det är sjelffallet, att Rektor, när anledning förekommer, inhämtar ViceKanslers samtycke.
4 Komitén har ansett ViceKanslers|2||98| auktoritet böra endast vid två åtgärder af mera permanent natur böra framträda, nemligen vid tillsättandet af korpsens ordförande (§ 3) och vid stadfästelsen af dess ordningsstadgar (§ 7). I alla öfriga fall ålägges Rektor den ansvarsfulla och icke alltid angenäma pligten af den kontrollerande myndigheten.
5 Enligt min enskilda åsigt är Rektors närvaro vid studentmöten visserligen påkallad af hans ställning som öfvervakande och kontrollerande myndighet, men olämplig och skadlig för hans personliga ställning till ungdomen. Skilnaden är, att han i öfriga åtgärder framträder som auktoritet, men vid ett möte af ungdom såsom person – och en person, hvilken der befinner sig i en stum, passiv och afvaktande ställning som en poliskonstapel. Jag reserverar mig för min del mot detta uppträdande och skulle föreslå, om Rektor af högre skäl skall synas i denna §, att det då må heta: ”Rektor, eller den han i sitt ställe förordnar”, såframt han kan förordna t.ex. prorektor.
6 Z. T.
7 § 3. Valbare till Ordförande voro förut blott ”docenter och licentiater”. Komitén har ansett sig böra utsträcka valbarheten till ”docenter och graduerade medlemmar, af skäl att numera tre personer uppföras på förslag. Denna analogi med rektorsvalet är införd:
8 a) för att gifva Vice Kansler valfrihet mellan de tre;
b) för att undvika ”omval”, som förut stadgades för den händelse att den först valde ej blefve stadfäst i sin befattning, men hvilka omval sannolikt blefve upphetsande för ungdomen;
c) för att låta äfven minoritetens åsigt få utrymme i valet, då ju, om denna är betydande, ViceKansler kan|3||99| kan tillfredsställa densamma genom att utse minoritetens kandidat till viceordförande. Under nuvarande splittring torde första förslagsrummet alltid representera majoriteten och det andra minoriteten, hvarför ock bådas kandidater böra få plats i tolfmannanämnden (§ 5).
9 § 4. Slutet af § torde kunna modifieras i liberalare form, enär en mängd obetydliga åtgärder torde jemväl ingå i protokollet.
10 § 5. Benämningen ”tolfmannanämnd” är föreslagen som traditionel, mera anslående för ungdomen och derjemte motiverande antalet 12. Då denna nämnd egentligen skulle representera ett seniorskap och bör lemna utrymme åt olika meningar, hade välvarit önskvärdt att antalet varit större, men detta skulle göra valmaskineriet i samma mån svårhandterligare, enär redan 500 valsedlar med 12 namn på hvarje göra 6 000konsekvensändrat/normaliserat namn.
11 § 6. ”Förvaltningskomiten” – om ej bättre benämning kan utfinnas – skulle ersätta den härtillsvarande delegationen,|4||100| men får en inskränktare betydelse och blir icke mera en ”delegation”, utan en verkställande direktion. Korpsens ordförrande bör ej på samma gång representera den lagstiftande och den verkställande makten.
12 Det är tvifvelaktigt, om det kan vara praktiskt att föreskrifva valet af två från hvarje afdelning; – kanske riktigare att öfverlemna detta bestämmande åt ordningsstadgarne.
13 § 7. Om dessa ordningsstadgar torde studenterne sjelfve böra få beslutanderätt, – för att dock få någont andelsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande initiativ i deras nya statsförfattning. Deras beslutande rätt är i alla fall nog strängt limiterad och beroende af en rektors omdöme, takt och mod.
14 Entt stående beredningskomitesvårläst p.g.a. strykningutskott skulle ha varit af behofvet påkalladt; men enligt traditionela styrelseprinciper har man velat undvika en permanent härd för agitationen.